Herr talman! Inför Sveriges ordförandeskap under
första halvåret nästa år vill jag ta upp några av hoten
mot det fortsatta Europasamarbetet och mot östut-
vidgningen.
Europasamarbetets långsiktiga utveckling är ju
faktiskt i dag, tyvärr, något osäker. Det beror inte
minst på att ledarskapet för närvarande är både svagt
och kortsiktigt. Numerärt dominerar socialisterna i
ministerråden. Det är nu tydligt efter ungefär två år av
dominansen att de saknar den målmedvetenhet och
den drivkraft som grundfäder som Robert Schuman,
Konrad Adenauer och Alcide de Gasperi en gång
hade.
Nu, om någonsin, hade ledarskapet verkligen be-
hövts. Östutvidgningen är, som flera talare tidigare
har varit inne på, nu inne i en intensiv och svår för-
handlingsfas. Då minskar entusiasmen hos vissa
grupper som är rädda för ökad konkurrens, som är
rädda för ökad invandring från de nya medlemslän-
derna. Det är i det perspektivet ett uppenbart faktum
att ett EU som är nära dubbelt så stort som i dag inte
kan fungera med de regler och arbetsformer som
finns i dag.
En helt central fråga är hur man ökar förtroendet
för samarbetet bland EU:s befolkningar. Ett alltmer
urholkat förtroende är utan tvivel ett allvarligt hot
mot EU:s framtid. Där är Sverige det EU-land som
har den största uppgiften framför sig att öka förtroen-
det hos vår befolkning för det samarbetet.
För att möta hoten, herr talman, krävs både mod
och djärvhet bland ledande politiker - inte minst
under det svenska ordförandeskapet. Det krävs ökad
tydlighet i sakpolitiken. EU måste koncentrera sin
verksamhet, profilen och handlingskraften måste
förbättras på en rad kärnområden. Här ingår bl.a.
utrikes- och säkerhetspolitiken, kampen mot den
gränsöverskridande brottsligheten, miljö- och energi-
politiken, asyl- och flyktingpolitiken och de grund-
läggande värderingsfrågorna. Östutvidgningen måste
också framöver ha högsta prioritet. Det är i det sam-
manhanget absolut nödvändigt att lösa upp de värsta
låsningarna vad gäller jordbrukspolitiken och ansö-
karländerna. Tydligheten i samarbetet måste öka.
Subsidiaritetsprincipen måste respekteras på ett helt
annat sätt än i dag. När uppdraget växer inom
kärnområdena måste andra uppgifter falla ifrån. EU
måste helt enkelt sluta lägga sig i frågor som lika bra
kan skötas på nationell, regional eller t.o.m. lokal
nivå.
Öppenheten måste också öka inom EU:s samtliga
institutioner. Större öppenhet ger större tilltro och
tillit till samarbetet. Vi vet att på grund av olika kul-
turer och förvaltningstraditioner går reformarbetet
inte så bra som det borde göra, men det går åt rätt
håll. Det krävs en rad institutionella reformer för en
långsiktig hållbarhet. Därför måste regeringskonfe-
rensen utvidga sin dagordning. Det är för mig obe-
gripligt att den svenska regeringen håller fast vid sin
minimalistiska linje vad gäller dagordningen, agen-
dan, för regeringskonferensen. Detta förhållningssätt
är i själva verket kontraproduktivt.
EU behöver en konstitution som dels ökar tydlig-
heten, dels slår fast vilka som är EU:s kompetensom-
råden.
Herr talman! Till slut, tyvärr, tvingas jag konstate-
ra att regeringens program inför Sveriges ordförande-
skap i EU både saknar konkretion och fokus. Man
prioriterar allt och därmed ingenting. Det räcker inte
om vi ska kunna bidra till att EU-projektet får den
kraft och den folkliga förankring som framtiden krä-
ver.