Fru talman! Jag har i ett par tidigare debatter plå-
gat Gudrun Schyman med en lång lista på internatio-
nella organisationer där ni har varit emot svenskt
medlemskap, t.ex. Nationernas förbund, EFTA, Nor-
diska rådet, Europarådet och allt vad det har varit. Jag
tänkte förnya mig en aning och dra den slutsatsen att
efter en tid har Västerpartiet alltid accepterat med-
lemskap. Det är inte så att ni nu motionerar om att vi
ska gå ur Nordiska rådet. Jag hör alltfler inom och
utom Vänsterpartiet säga att Vänsterpartiet i längden
inte kommer att kunna stå utanför detta projekt. Det
är ett demokratiskt projekt för samverkan kring vikti-
ga frågor.
Beslutspotens, sade Gudrun Schyman när det
gällde en viktig gränsöverskridande fråga som hon
ville lyfta fram, nämligen människosmuggling och
internationell prostitution. Detta är ju typiskt för hur
det europeiska samarbetet har växt fram. Man har sett
konkreta problemområden där det inte duger att några
ställer sig utanför och vill vara fripassagerare, utan
där man vill ha ett effektivt demokratiskt samarbete.
Nu kommer ju vänsterpartister en efter en och säger
att det är orimligt att de har fastnat i ett nej-sägande, i
ett utanförskap. Man nöjer sig inte med till intet för-
pliktande resolutioner, utan det är ett effektivt demo-
kratiskt samarbete.
Jag har en enkel fråga till Gudrun Schyman som
hon kan svara mycket kort på. När kommer Vänster-
partiet att ge upp sitt motstånd mot Europeiska unio-
nen?