Fru talman! När det blir tal om Sverige och EU
kan knappast vi partiledare och parlamentariker tycka
att vi lyckats särskilt väl som opinionsbildare. Jag
tycker att det emellanåt känns som om vi måste ar-
gumentera baklänges på något sätt - som om EU av
någon sinkadus hade kommit till i sinnevärlden och
att det är EU som tvingar fram internationaliseringen.
Vi är ju gränslöst beroende och påverkas gränslöst,
och därför fordrar verkligheten, enligt mitt sätt att se
det, att ett EU av något slag finns.
Om man ska ut på havet och fiska, och inte kan gå
på vattnet förstås, måste man ha en båt. Det är i själva
verket inte mer konstigt, tycker jag, att argumentera
för EU. Verkligheten fordrar i dag ett EU. Om man
ska förflytta sig från Trelleborg till Haparanda eller
vice versa måste man ha ett kommunikationsmedel av
något slag, annars får man faktiskt finna sig i att vara
isolerad och inte komma någonstans. Det är klart att
man kan debattera om det ska vara bil, flyg, båt eller
något annat. Den debatten kan man ju hänge sig åt så
till den grad att man aldrig kommer i väg och ens tid
tar slut i kammardebatten.
Men om man verkligen vill röra sig i verkligheten
och inte bli kvarlämnad och kvarglömd måste man
allt acceptera sakernas tillstånd. Verkligheten är i dag
internationell. Ingen kan protestera mot detta. Och det
är i den verkligheten vi lever och ska verka, och vi
måste också ha beslutsorgan.
Om inte EU hade funnits hade vi eller några andra
fått uppfinna EU eller vad den organisation eller
sammanslutning skulle heta som sysslar med de
många och alltfler frågor som inget land ensamt kla-
rar av att ta sig an. Vår tillvaro blir ju alltmer interna-
tionell, och vi kan aldrig ta klivet bort från eller ut ur
Europa, där det i dag krävs nationsövergripande be-
slut.
Allt är inte bra i EU, sägs det ofta. Nej, förvisso
inte. Jag har väldigt svårt att tänka mig särskilt många
påståenden som är mer självklara än att allt inte kan
vara bra i EU. Vem skulle egentligen få för sig att allt
ska existera utan problem i en organisation eller
sammanslutning där 15 länder med olika kulturer,
skilda språk och skiftande näringsliv ska tampas?
Någon gång kan vi ju faktiskt komma på att det finns
problem också nationellt för varje parti och i varje
regering.
Det är knappast EU som är i störst behov av Sve-
rige, men Sverige och svenskarna behöver vara med i
ett organ eller en europeisk organisation där gemen-
samma beslut kan fattas. Det räcker inte med bilate-
rala relationer, dvs. att varje land vart för sig skaffar
sig avtal och regler med varje annat land i Europa.
En mängd, man kan gott kalla det tokerier som
EU-byråkratin sysslar med har förstås irriterat oss
alla. EU ska självfallet inte syssla med andra frågor
än de som EU av medlemsländerna fått och får i upp-
gift att syssla med. Men när jordgubbars storlek och
badvattnets kvalitet avhandlas av EU-byråkratin in-
nebär inte detta på något sätt att vi därmed kan bortse
från behovet av gemensamma bestämmelser och
beslut.
Hur hade vår vardag tett sig med ett Europa efter
andra världskriget där nationalstaterna var för sig
byggt upp sina gränsspärrar, tullmurar och försvar-
sanläggningar fram till dags dato? Det får vi aldrig
veta, men jag tror att det skulle vara av stort värde om
vi tog oss en funderare på det.
Det låter från en del håll, nu och då, som om den
svenska industriidkaren eller jordbrukaren eller vem
det vara må, inte skulle ha varit utsatt för konkurrens
om Sverige hållit sig utanför EU. Ska det i dag vara
så omöjligt att se framför sig ett Europa där varje stat
kurar bakom sina gränser och konkurrerar med usla
miljöbestämmelser och med allsköns för konkurren-
sen snedvridande nationella subventioner?
Fru talman! Det skulle vara intressant att i dag få
höra Gudrun Schyman, eller någon ersättare för hen-
ne i debatten, och Birger Schlaug berätta hur de anser
att Europa exempelvis skulle klara av att ta sig an
uppenbara gemensamma miljöproblem och ta itu med
den internationella kriminaliteten om EU skrotades.
Ni vill ju att Sverige ska gå ur EU, och det måste väl
tolkas som att andra länder borde göra detsamma om
de vore kloka. Jag kan inte tänka mig något annat än
att ni vill ersätta EU med något. Men med vad? Och
skulle inte detta organ som ni vill ersätta EU med ha
någon beslutsmakt? Det måste man väl utgå från att
ni tycker. I så fall tvingades ni ju, om ni skulle vara
en gnutta konsekventa, bita er själva i er egen argu-
mentationssvans. Ständigt repeterar ni ju att Sverige
avdemokratiseras på grund av att EU får möjlighet att
fatta beslut. Det är verklighetsflykt att inte tillstå att
det i dag och för framtiden krävs ett organ eller en
organisation som kan fatta de beslut som inte den
enskilda nationen kan fatta. Det organ ni vill ha i
stället för EU kan väl inte få sin beslutskraft från
någon annat håll än från de håll som EU i dag får sin
beslutskraft från?
Låt oss också be om besked från Schyman och
Schlaug - flera har ju varit inne på det - om ni kom-
mer att kräva svenskt utträde ur EU när EU rymmer
25 medlemmar eller rent av 30?
Fru talman! EU kommer aldrig att bli färdigt. Det
är naivt och historielöst att inte inse att EU kommer
att ta en del steg framåt men också, av och till, steg
tillbaka. Men att politiker möts, debatterar, lyssnar på
varandra och har sig ålagt att fatta gemensamma
beslut är vad verkligheten kräver.
Fru talman! Jag inbillar mig att vi allesammans
känner som vår tids största utmaning - och jag är glad
över att statsministern tog upp det - att Europa ska
läka samman. Vi vill se östutvidgningen förverkligad.
Och vi kristdemokrater vill med all vår kraft stryka
under att vi förväntar oss att regeringen under Sveri-
ges ordförandeskap första halvåret 2001 verkligen
aktualiserar och försöker påskynda processen, så att
de många länder som påbörjat medlemskapsförhand-
lingarna så snart som möjligt får slutföra dessa.
Det kanske låter patetiskt för en del av lyssnarna
om jag säger att jag tyckte att det var en av de största
politiska händelserna jag fått uppleva under hela min
levnad när medierna rapporterade och på kartbilder
visade att nu ska Baltikum, alla tre länderna, och
Centraleuropa ända bort till Rumänien och Bulgarien
börja förhandla om medlemskap.
Det verkar nästan som om vi efter bara tio år har
glömt vilka fasor, vilken terror, vilka vidrigheter
dessa länder utsatts för under kommunismens grotes-
ka diktatur. Och emellanåt låter det som om Polens
jordbruk, Rumäniens gatubarn och Bulgariens usla
kärnkraftverk inte skulle existera om östutvidgningen
inte vore på tal.
Att EU i dag och under en hel del kommande da-
gar kommer att få sysselsätta sig med vad vi kallar
östutvidgningen är verkligen inte problemfritt. Men
det är, anser vi kristdemokrater, den internationella
och nationella politikens största glädjeämne. Jag
undrar vem eller vilka som i ärlighetens namn vill tro
eller inbilla sig själv och andra att östutvidgningen
hade varit aktuell och kunnat komma någon vart om
EU inte funnits, om Europa hade saknat träffpunkt
där gemensamma beslut kan fattas och där gemen-
samt ansvar kan avkrävas.
Fru talman! F.d. kommissionärsordföranden
Jacques Delors har nyligen påpekat att subsidiaritets-
principen inte respekteras inom EU. Det är bråttom
att få fastlagt vad EU ska syssla med och vad EU inte
ska syssla med. Subsidiaritetsprincipen innebär ju
inte att EU kan ta för sig, snarare tvärtom. Subsidia-
ritetsprincipen innebär att beslut ska fattas så att säga
på så låg nivå som möjligt och att besluten ska erhålla
både lagligt och resursmässigt stöd för att kunna
fattas där. Det är således inte EU som ska kunna ta
för sig. EU ska få sig givet. Men, som sagt, medbor-
garna har rätt att få klara besked om var beslutsfat-
tandet ska ligga. Vi kristdemokrater utgår från att
statsministern och regeringen verkligen aktualiserar
med större kraft än vad som hittills skett vad man
kanske skulle kunna kalla beslutsfördelningen.
Det är ju nys och nonsens att föresväva människor
att miljöpolitiken, inklusive klimatfrågorna, kunde
hanteras om EU inte existerade. Det kan heller inte
vara annat än en självklarhet att exempelvis bistånd
och asyl- och flyktingpolitik kräver beslut över na-
tionsgränser. Men detta innebär ju inte att nationerna
ställs utanför besluten. Ofta låter det som om frågor
som EU tar över för att det enskilda parlamentet inte
klarar av att hantera dessa skulle hamna i ett slags
Brysselisolering dit ingen svensk röst når. Så är det ju
inte.
Fru talman! Det är positivt att EU-länderna så
tydligt uttalar sin vilja att motarbeta främlingsfient-
lighet och rasism. EU måste hålla sig med en stadga
för grundläggande mänskliga rättigheter, och vi krist-
demokrater anser att EU bör ansluta sig till Europarå-
dets konvention om mänskliga rättigheter.
Fru talman! Naturligtvis måste beslutsfattandet re-
formeras när medlemsländerna blir närmare dubbelt
så många som för närvarande. Självfallet kan inte
Europaparlamentet ha hur många ledamöter som
helst. Det finns en rad svåra frågor att ta ställning till
framöver. Men att bara sitta som åskådare till vad
som sker i Europa, vår världsdel, eller att orda som
om Sverige kunde rulla historien och utvecklingen
tillbaka 50 år är att svika morgondagens européer,
våra barn och barnbarn.