Herr talman! Det är riktigt som Karin Starrin säger
att våra ramar är lägre. Vi vill ha ett mindre statligt
omfång på budgeten. Vi tror inte att det är riktigt att
låna upp alltför mycket pengar för framtida generatio-
ner när vi inte riktigt kan betala det själva. Då blir det
naturligtvis minskningar av ramarna på många håll,
och blir det så får man prioritera hårdare. En del av de
projekt som har kommit med på önskelistorna får
kanske maka på sig då.
Karin Starrin tog upp två exempel, Ostkustbanan
och Norra stambanan. De får väl rangeras in i den
ordning som Banverket och trafikanterna tycker är
nödvändigt. Man får kanske flytta på en del andra
saker. Det är kanske inte så nödvändigt att göra en
jätteombyggnad vid Töreboda. Vad vet vi om det
tredje spåret? Nu börjar det plötsligt dyka upp järn-
vägstekniker som säger att det nog går ganska bra att
klara sig utan det helt och hållet. Man får självfallet
titta på det här och ta det i den takt som ekonomin
tillåter.
Jag tycker att det är viktigt att poängtera att
mycket av den järnvägstrafik som i dag går på Norr-
landsbanorna, dvs. Ostkustbanan och Stambanan där
uppe, är ditskickad av ett felkonstruerat transportstöd
som gör det dyrare att skicka varorna med båt än med
tåg.
Karin Starrin tog också upp frågan om enskilda
vägar och gladdes sig över dessa. Men varför sade
Karin Starrin nej till det utskottsinitiativ som vi tog i
våras för att återställa det anslaget?