Fru talman! Det är just det sistnämnda som är
svagheten i vårt betänkande. Vi är alldeles för tama
och svaga i att uttrycka vår vilja och vår vision. Vi
överlåter till kommande beslutsnivåer. Det är klart att
det vore en styrka om vi redan nu sade att det är oer-
hört angeläget att komma bort ifrån fossilberoendet
och om vi redan nu kunde uttala att vårt långsiktiga
mål är att sträva dithän.
Monica Öhman, jag känner mycket väl till att var
under ett enda budgetår som anslaget till de mindre
flygplatserna var uppräknat till det dubbla jämfört
med var förslaget ligger i dag. Men det tyder ju inte
minst på att man då motiverade det med att det verk-
ligen fanns ett behov.
Visst måste väl Monica Öhman nu inse att det
kommer att innebära stora problem? Vi kan få se
konsekvenser som att turer dras in och några flygplat-
ser t.o.m. måste läggas ned. Detta är oerhört olyckligt.
Inte minst regionalpolitiskt är det oansvarsfullt.
Jag är också gammal förhandlare, Monica Öhman,
och vet precis hur man lägger korten när man går in i
ett förhandlingsläge. Självfallet skall vi ställa krav på
SJ. Min fråga är om vi här i kammaren inte borde vara
överens om att använda hela anslaget som nu finns för
olönsam trafik, alltså det som kommer att gälla för
1997 och som man handlar upp just nu. Det anslaget
är inte förbrukat fullt ut.
Det är olyckligt om man först skall dra in och gle-
sa ut turer som man aviserar. Det inger oro. Jag har
själv blivit uppvaktad från flera olika län där man
säger att detta bara inte får ske. Till syvende och sist
är det riksdag och regeringen som har det övergripan-
de ansvaret. Vill vi har mer pengar för olönsam tra-
fik? Är vi beredda att satsa på det om det visar sig
behövas?