Herr talman! Vi är många som har kritiserat den
här ordningen, och det är väl befogat, där vi nu fattar
beslut om en budgetram som egentligen redan är
fattade. Mitt i allt det här läggs det nu fram en ny
proposition om infrastruktur, som avser gälla tio år
framåt. Det som är slående med den här beslutsgång-
en är att det är helt omöjligt att göra några större
förändringar, oavsett de politiska majoriteterna. Nu
debatterar vi egentligen 1997 års trafikpolitik, men vi
har i bakhuvudet att vi har motionsrätt på en proposi-
tion som skall gälla tio år framåt.
Det som också är slående när det gäller den här
ordningen är att de propositioner som har kommit till
vårt bord har hänvisats till 1988 års trafikpolitiska
beslut. Därför har jag under förmiddagen roat mig
med att sitta och läsa litet i den bakomliggande pro-
positionen, som hette Trafikpolitiken inför 1990-
talet. Det man funderar på vid läsningen är ju om
någonting egentligen har infriats av 1988 års trafik-
politiska beslut. Regeringen tillsatte efter många om
och men en kommunikationskommitté, som såvitt jag
förstod skulle analysera beslutet. Efter vad jag vet har
kommittén inte gjort detta utan i stället inriktat sig på
en ny del.
Det kunde vara roligt att få en kommentar till hur
det blev med järnvägssatsningarna och banavgifterna,
som nu vad jag förstår är det stora problemet för SJ
och deras eventuella fortsatta trafik. Man skrev bl.a. i
propositionen: "Järnvägen har som masstransportme-
del goda förutsättningar att konkurrera både vad gäl-
ler person- och godstrafik. Järnvägen är dessutom rätt
utnyttjad ett miljövänligt och energisnålt transportme-
del. Järnvägen har låga olyckskostnader och har också
en stor regionalpolitisk betydelse."
Vänder man sida står det så här: "Vid avgiftssätt-
ningen skall järnvägens lägre miljö- och olyckskost-
nader få genomslag." Då frågar man sig: Har de verk-
ligen fått det genomslag som man skrev om 1998?
Mig veterligt har det inte blivit på det viset, utan det
har blivit större kostnader för SJ än vad man räknat
med. De konkurrensfördelar som man då sade skulle
vara till gagn för SJ både vad gäller person- och
godstrafik har väl mer eller mindre gått i stå.
Herr talman! När det sedan gäller det här med
väginvesteringar och den proposition som regeringen
avlämnat är det bra att man minskar nyinvesteringar i
vägar och ökar investeringarna i drift och underhåll. I
dag ser vi stora brister på dessa områden. Vägverkets
möjligheter att se efter dåliga vägar har minskat oer-
hört, som jag ser det. Jag kör själv mycket bil och ser
att Vägverkets största uppgift i dag verkar vara att åka
ut och sätta upp varningsskyltar där det står "Spårig
vägbana". Hur många olyckor på vägtrafikens område
kan i dag förklaras med att vägen har varit dålig? Det
kan vi inte se, för den statistiken finns inte. Det skulle
vara oerhört intressant att få veta hur många kanske
framför allt singelolyckor men även andra olyckor
som beror inte på att folk har kört för fort utan på att
vägen har varit dålig så att det har uppstått vattenpla-
ning och annat. Jag vet att Vägverket försöker se över
det här, men ett problem är att fordonen ofta är bort-
körda efter en olycka.
När det gäller anslaget till enskilda vägar har
många före mig talat om att det är bra att detta höjs.
Men vad jag förstår skriver man också i budgetpro-
positionen att man tror att antalet enskilda vägar
kommer att öka. Då är frågan om pengarna räcker till.
Det här är ju inte en återställare i den meningen att
man ger exakt lika mycket pengar som förut. Ökar
antalet enskilda vägar måste man väl i rimlighetens
namn komma tillbaka med mera pengar till dessa,
som jag ser det, om det skall stämma överens med det
som många har sagt om att enskilda vägar har en
oerhört stor regionalpolitisk betydelse.
När det sedan gäller luftfarten, herr talman, har
man sagt att de norrländska flygplatserna i inlandet
också har en oerhört stor regionalpolitisk betydelse.
När man fattade det trafikpolitiska beslutet, och även
vid ett beslut 1993, talade man också om regionalpo-
litisk betydelse för Norrlands inland och sade att det
var en angelägenhet för hela landet att se till att dessa
kommunala flygplatser fick hjälp och stöd.
Ja, det är ju bra att man erkänner, men de kommu-
nala flygplatserna lever inte på något erkännande
härifrån eller någon annanstans ifrån, utan man behö-
ver ha medel.
När det gäller Arvidsjaur, som ett enda exempel,
vet jag att man för att man skall klara sin kommunala
flygplats lägger en skattekrona per hushåll direkt till
denna flygplats. Skulle den flygplatsen mot förmodan
läggas ned skulle det få stora konsekvenser för bl.a.
Arvidsjaur, som har fått en etablering av företag som
egentligen kunde ha legat på något helt annat ställe i
landet om man inte i Arvidsjaur bl.a. hade haft möj-
lighet till direktflyg.
Till detta betänkande har jag och Elisa Abascal
Reyes när det gäller flygplatser fogat en reservation
om Schengenavtalet. I budgetpropositionen skriver
man - slarvigt, som jag ser det - att det kommer att
kosta några hundra miljoner kronor att upprätthålla
det. Vi har ju inte skrivit på detta avtal än. Tar man
ansvar för sådana här saker borde man ha haft en
diskussion här i riksdagen om ifall vi över huvud taget
skall gå med, vad det kostar och vad det innebär. Men
den 19 december skriver regeringen på Schengenavta-
let. Sedan skall detta avtal kanske - det är inte klart
än - debatteras i riksdagen, och sedan skall det ratifi-
ceras. Tala om omvänd beslutsgång!
Här har vi redan reserverat pengar till flygplatser-
na, men vi vet inte exakt hur mycket det är. Vi vet inte
heller varifrån pengarna skall tas och vad detta inne-
bär i stort, men vi har anslagit pengar. I vissa fall
finns det alltså pengar. Var de finns vet vi inte, men
de finns i alla fall, och vi anslår medel.
Flera har varit inne på sjöfarten, t.ex. vad gäller
farledsavgifter o.d. Jag hoppas verkligen att regering-
en har tagit till sig det som står i det här betänkandet
och kommer tillbaka snabbt med ett förslag som inte
gör att sjöfarten på något sätt missgynnas när det
gäller kommunikationer. Man har alltid talat om att
kommunikationer omfattar fyra trafikslag: väg, järn-
väg, sjöfart och flyg. Vi måste få ett system som gör
att sjöfarten inte missgynnas på något sätt av andra
konkurrenter eller konkurrerande länder. Vi måste ha
en likhet, så att inte svensk sjöfart utsätts för en kon-
kurrens som man inte klarar av tack vare att andra
länder har ett avgiftssystem som gynnar dem och
missgynnar svensk sjöfart.
Herr talman! Jag har varit och lyssnat på kommu-
nikationsministern vid olika tillfällen. Det kan ju vara
roligt och intressant, men det gör en också fundersam.
Jag lyssnade på kommunikationsministern på ett se-
minarium på Arlanda, där de nordiska transportmi-
nistrarna var med. Kommissionären Neil Kinnock var
också där. Då sade kommunikationsministern bl.a. att
vi skall ha bra vägar till alla ställen och platser i lan-
det. Det skulle vara roligt att höra om hon kunde
utveckla detta och vad det innebär. Sedan var jag på
Världssjöfartens dag i Göteborg, och då var sjöfarten
helt överlägsen alla andra transportmedel.
Min fundering är nu: Vad är det som gäller egent-
ligen? Stämmer inte samordningen mellan de olika
trafikslagen? Är det bara här i riksdagen man säger
det ibland? Säger man något helt annat när man är på
andra platser i landet och träffar andra transportörer
eller dem som bedriver kommunikationer på något
sätt?
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till re-
servationerna 1, 5, 6 och 26.