Herr talman! Inför dagens debatt är det på sätt och
vis svårt att fylla ut det politiska resonemanget med
den här nya budgetprocessen när ramarna redan är
beslutade. I dag avses att vi skall debattera innehållet
i budgetramarna. Det är det politiska avsnittet, och det
är det som är mest intressant. Men själva ramen kan
bara debatteras i förhållande till andra sektorer, och
därmed faller också något av den politiska diskussio-
nen vad gäller innehållet.
Miljöpartiet de gröna har inga ideologiska mot-
sättningar till att exempelvis höja vissa anslag inom
utgiftsområde 22, som vi i dag debatterar, men det är
inte möjligt i förhållande till det läge vari vi befinner
oss i dag. Vi måste göra sådana prioriteringar att det
inte är möjligt att höja ytterligare.
Därför föreslår Miljöpartiet de gröna en ram för
det här utgiftsområdet om sammanlagt 24 miljarder
kronor för budgetåret 1997. Detta anslag skiljer sig
med 1,1 miljarder kronor från regeringens förslag.
Den största skillnaden ligger förstås i anslagen till
byggande av vägar och järnvägar. Miljöpartiet de
gröna vidhåller att infrastrukturinvesteringar har en
betydelse, en mycket stor sådan, för den framtida
trafikpolitiken och den framtida trafikutvecklingen,
inte minst för miljön.
Vi är inte intresserade av sådana investeringar som
vi vet ger en oacceptabelt stor miljöpåverkan och vars
effektivitet i förhållande till olika kriterier man verk-
ligen kan ifrågasätta. Vi satsar följaktligen mer på
järnväg än väg i förhållande till regeringen, och i
runda tal rör det sig om 1,2 miljarder kronor mer till
nya järnvägsinvesteringar 1997 och 3,1 miljarder
kronor mindre till nya väginvesteringar. Utifrån detta
beräknar vi att en del väginvesteringar till förmån för
trafiksäkerhet kan genomföras samtidigt som man
satsat på att påbörja ett antal viktigare järnvägspro-
jekt, inte minst där det finns klara beläggnings-
problem och problem med kapaciteten. Vi vill dock
återkomma till det här i vår motion med anledning av
den proposition som regeringen har lagt fram angåen-
de framtidens infrastruktur.
Herr talman! Förutom rena budgetfrågor behand-
las i det här betänkandet också framtiden för Aktiebo-
laget Svensk Bilprovning och den övergripande fram-
tida sjöfartspolitiken. Jag återkommer senare till de
här två väldigt viktiga sakerna, men jag vill först göra
ytterligare några kommentarer om trafikutskottets
betänkande som behandlas i dag och som handlar om
budgeten.
Den senaste tiden har vi kunnat höra ministern väldigt
flitigt använda ordet arbetsro. Någonting händer, det
kanske blir kris i en verksamhet eller situationen blir
väldigt allvarlig, nya uppgifter når politiker, staten har
huvudansvar, vi debatterar i riksdagen, medierna
granskar, det händer väldigt mycket och ministern
hänvisar till arbetsro i stället för konkreta åtgärder. Så
sade kommunikationsminister Ines Uusmann beträf-
fande SJ:s situation: SJ skulle ha arbetsro. Vi kan
notera att samma välbeprövade argument - eller vad
man skall kalla det för - används för Dennispaketet.
Där har vi också en hel del oklarheter. Vi har revide-
rade prognoser och reviderat underlag. Vi har en
osämja de uppgörande partierna emellan om hur in-
vesteringarna kan tänkas se ut och hur de skall utfor-
mas, inte minst när det gäller vägtunnlarna. I stället
för att föreslå konkreta åtgärder och agera kraftfullt -
dvs. ta initiativ till en omförhandling, vilket regering-
en mycket väl kan göra - hänvisar kommunikations-
ministern återigen till att Dennisförhandlarna behöver
arbetsro. Börjar termen inte bli litet väl utsliten? Den
har använts så många gånger under en så kort period.
Jag hoppas att jag i framtiden kan få en bättre ursäkt
och en bättre förklaring till varför man inte tar till
konkreta åtgärder.
Utifrån det jag har sagt hoppas jag att vi kan und-
vika en diskussion om arbetsrons för- och nackdelar,
för det är inte det som avses. Det är just bristen på
konkreta åtgärder. Jag undrar om kommunikations-
ministern tappar greppet när det uppstår kriser inom
hennes arbetsområde, eller om det finns ett intresse
från regeringen att inte öppet redovisa vilka fram-
tidsutsikter vissa verksamheter har. Detta skulle i viss
mån också kunna gälla Posten. Vi har beslutat om en
lag som inte kommer att efterlevas.
Miljöpartiet, Centern och Vänsterpartiet har ställt
en gemensam reservation. Centerns och Vänsterpar-
tiets företrädare har yrkat bifall till den. Där begärs
bl.a. ett moratorium för påbörjat byggande och att en
omförhandling skall ske. Jag vill understryka att det
finns förutsättningar för det i dagsläget.
Jag vill kort ta upp det som Karl-Erik Persson
nämnde. Det gällde Schengenanpassningen av svens-
ka flygplatser. Ombyggnaden skall kosta några hund-
ra miljoner. Är det närmare 200 miljoner än 950 mil-
joner?
Vi har en ny budgetprocess, som framför allt syf-
tar till att ge oss en bättre kontroll över statsfinanser-
na. Detta sätt att handskas med politiska beslut i an-
slagsfrågor tycker jag är högst oansvarigt. Jag tycker
att utskottet har fattat beslut på ett bristfälligt under-
lag. Det är väldigt tråkigt.
Herr talman! När det gäller SJ:s kris månar Miljö-
partiet främst om att vi skall kunna hålla volymerna
uppe. Tågresandet skall bli så tillgängligt som möjligt
för ett stort antal människor och gods. Mot bakgrund
av den senaste tidens turbulens och SJ:s delårsrapport,
där stora förluster redovisas, har vi verkligen anled-
ning att känna oro inför framtiden. Vi anser att SJ:s
situation måste ses i ett helhetsperspektiv. De åtgärder
som riksdag och regering kan genomföra måste vara
inriktade på helhetslösningar i ett långsiktigt perspek-
tiv.
Att bara ta bort banavgifterna för SJ, såsom
Vänsterpartiet föreslår, kan vi inte ställa upp på, dels
därför att det skulle leda till en mycket konstig situa-
tion för mindre operatörer, dels därför att det faktiskt
är rimligt att en del av underhållskostnaden avspeglas
på biljettpriset för den enskilde resenären. Detta ingår
också. Man skall vara så pass rakryggad att man vågar
säga att även järnvägen skall betala en del av sina
kostnader.
Sedan har vi en skattepolitik där de olika trafik-
slagen kommer att prissättas utifrån de kostnader de
har. Vägtrafiken får kanske en högre prislapp från
statens håll. Man kan ha en hårdare prissättning därför
att vägtrafiken orsakar större slitage. Men att ensidigt
slopa banavgiferna för SJ hjälper inte järnvägen.
Vi vänder oss mot den subvention som Vänster-
partiet föreslår, men vi kommer själva med en liknan-
de subvention. Den konkreta åtgärd som Miljöpartiet
föreslår i ett kortsiktigt perspektiv är att man utökar
anslaget för upphandling av den olönsamma trafiken
med 147 miljoner. Jag vill återkomma till det jag sade
om att frågan måste ses i ett helhetsperspektiv. Vi kan
återkomma till en framtida lösning vad gäller SJ:s
konkurrenskraft i samband med exempelvis skatte-
politiken. I dagsläget föreslår vi höjda anslag för
uppköp av trafik. Vi subventionerar på ett sådant sätt
att vi ökar tillgängligheten - vi räddar inte bara före-
tagens dåliga ekonomi.
Herr talman! När det gäller den framtida sjöfart-
spolitiken kan jag säga att en utredning låg till grund
för det förslag som regeringen har lagt fram. Man kan
konstatera att det trots allt rått en ganska stor enighet
mellan partierna i riksdagen om vad man vill med
sjöfarten i framtiden. Jag tycker att det är glädjande
att de flesta partier bejakar sjöfarten som transport-
medel och att vi nu gemensamt kan fatta beslut om en
politik som faktiskt syftar till att stärka den svenska
sjöfartens framtid. Det finns förstås några undantag.
Med anledning av Sveriges medlemskap i Europeiska
unionen följer självfallet vissa komplikationer.
En sådan är att vi tvingas ändra vårt system för
sjöfartsavgifter. Jag menar då inte den förändring som
innebär milöanpassning av sjöfartsavgifterna med ett
miljödifferentierat system, utan den förändring som
gäller avgiftsbeläggning av inrikessjöfarten. Miljö-
partiet stöder självfallet förslaget om miljöanpassning,
men vi anser inte att det skall genomföras på det sättet
som utskottet föreslår. Vi delar den uppfattning som
framförts av andra partier om att genomförandet kan
bli ett hot mot några större svenska hamnar och till
viss del mot den svenska sjöfarten.
Jag tror att EU-kommissionens påbud måste tolkas
som ett utslag för det kaos som fortfarande råder inom
sjöfartens område ute i Europa. Vissa länder - starka
sjöfartsnationer - har fortfarande en prissättning som
syftar till att gynna deras egna hamnar och deras egen
flotta. Det är förstås oacceptabelt. Frågan är hur länge
vi kan ha en sådan situation. Jag litar på att regeringen
arbetar aktivt för att klara dessa saker.
Vi stöder den reservation vi har ställt tillsammans
med Centern, Folkpartiet och Moderaterna i detta
avseende. Jag tycker att det är underligt att riksdagen
inte kunde få ta del av ett reviderat förslag, vilket
denna reservation faktiskt skulle ha inneburit.
Det finns en del frågor som man självfallet måste
ta tag i. Det gäller de ekonomiska förutsättningarna
för sjöfarten. Vi motsätter oss inte att rederistödet
avvecklas. I viss mån delar vi den syn som framförts
av Tom Heyman och Moderaterna, dvs. att in-
dustristöd i en enda sektor kan vara tveksamt. Det
finns andra sätt att stödja sjöfarten på, visserligen
ekonomiskt, som inte är lika direkta som rederistödet.
Man bör utreda dessa i framtiden. Miljöpartiet är inte
i dagsläget berett att ta ställning till dem, men vi fin-
ner dem klart intressanta. Det gäller t.ex. den be-
skattning som gäller utförsäljning och införskaffande
av nytt tonnage. Man skulle också kunna tänka sig att
vi kan göra stora samhällsvinster, med tanke på att det
finns väldigt stora potentialer för rationaliseringar vad
det gäller utsläpp och förbränning på fartygen. Om
det finns möjlighet att utreda denna fråga som en
skattefråga vore det väldigt bra.
Vi vill lägga särskild tonvikt på miljöanpassning
av farlederna, särskilt i de känsliga skärgårdsområde-
na, där erosionen blir ett väldigt stort hot mot flora
och fauna. Vi har debatterat denna fråga i flera år utan
att lyckas komma till någon riktig lösning som givit
acceptabla villkor för de känsliga biotoperna i skär-
gården.
Vi har förslagit att vi skall vara hårdare vad gäller
utsläpp och användning av hjälpmotorer i stället för
strömförsörjning från land. Sjöfartsverket skall ges
uppdraget att utarbeta bestämmelser. Vi anser att
man, där det är befogat, skall sköta strömförsörjning-
en från land i stället för att göra onödiga utsläpp.
Vi anser också att de sjöburna transporterna av
olja skall ske med fartyg som har dubbla skrov för att
minska utsläppsrisken inte minst vid olyckor.
Fru talman! När det gäller Miljöpartiets reserva-
tion om förlista fartyg i Östersjön kan jag säga att det
inte bara är farlig bunkerolja som sipprar ut som vi är
oroliga för. Vi är även oroliga för en hel del andra
utsläpp. Vi tycker att det är konstigt att utskottet har
avslagit Miljöpartiets motion i detta avseende. Man
säger i princip att Sjöfartsverket kan göra vad det vill.
Utskottet förutsätter att Sjöfartsverket aktualiserar
frågan, och det är en motivering som heter duga.
Utifrån det resonemanget behöver vi inte fatta särskilt
många beslut alls. Vi får lita till Sjöfartsverkets sunda
förnuft, eftersom den politiska viljan uppenbarligen
inte räcker till.
När det gäller bilprovningen stöder Miljöpartiet
regeringens förslag om ett fortsatt monopol för AB
Svensk Bilprovning. Folkpartiets representant sade
från talarstolen att Folkpartiet är emot alla monopol.
När skall ni avreglera kungahuset? När skall ni avreg-
lera Polisen? Det är väl konsekvensen av att ni säger
att ni är emot alla monopol?
Det är självklart att vi inte har någon ideologisk
fot att stå på i detta sammanhang.
Ur vårt perspektiv är det intressant att se de regional-
politiska och säkerhetsmässiga effekterna. Här har det
konstaterats att säkerhetsaspekten kommer i kläm vid
en avreglering av Bilprovningen inte minst ur den
regionalpolitiska aspekten då stationer långt ute i
glesbygden som i dag absolut inte bär sina kostnader
helt enkelt skulle tvingas att läggas ned.
Slutligen skulle jag vilja uppmärksamma anslaget
till drift och vidmakthållande av enskilda vägar. Det
har debatterats en del i dag. Jag måste säga att jag
nästan är chockad, fastän man sett det mesta, över det
sätt som Centern har behandlat den här frågan på. Nu
vill man ta emot folkets hyllningar för att man lyckats
förmå regeringen, som Centerns företrädare här sagt,
att förstå att det är dags att höja anslaget. Just från den
här talarstolen frågade jag våren 1995 i den finans-
politiska debatten hur Centern kunde göra en ko-
vändning - det hade varit sju talare uppe i talarstolen,
och man hade en mängd motioner och reservationer -
och gå med på en uppgörelse så att ett av Centerns
viktigaste krav på det trafikpolitiska området inte går
igenom. Hur går det ihop? Ni var med och genomför-
de den sänkningen passivt. Ni hade ingen reservation
i det betänkande som finansutskottet lade fram med
anledning av statsbudgeten och där anslaget ingick.
Sedan kommer ni och säger att ni har tagit ett initiativ.
Ja visst, då ville vi i de andra partierna göra en om-
fördelning av anslagen förra året. Det sade ni också
nej till. Nu har vi fått en höjning igen, men vi är fort-
farande inte uppe i det gamla anslaget. Ni tar alltså
ära för någonting som ni varit med om att rasera förut
och nu bygger upp. Jag tycker att det är ett hemskt
sätt att föra politik på.
Jag är litet orolig för uppdelningen i debatten för
Folkpartiets del. Lennart Fremling skall tala om Folk-
partiets miljöpolitik. Vi vet att Lennart Fremling inte
fått stöd för många av de motioner med miljöinrikt-
ning som han väckt i utskottet. Det är bl.a. jag som
har stött några av reservationerna. Jag kan i dagens
betänkande hänvisa till den motion som Lennart
Fremling m.fl. skrev om Dennispaketet. Jag hade
föredragit att Folkpartiets miljöpolitik hade redovisats
av någon som åtminstone yrkat på den i utskottet.
Herr talman! Jag hade gärna räknat upp våra re-
servationer, men jag förstår att min taletid är slut. Jag
vill yrka bifall till reservationerna 2, 20 och 26