Fru talman! Jag tror att värderingar vinner val. Jag tror att man ska vara tydlig med i vilken värderingssfär man hör hemma. Sverige har sedan andra världskrigets dagar delat samma idésfär som västvärldens övriga demokratier, länder som respekterat mänskliga fri- och rättigheter, som varit de mest feministiskt framgångsrika, som bekämpat svält, hunger och fattigdom. Vi har stått på den sidan. Om man inte kan vara tydlig med att säga att man har de värderingarna utan har andra värderingar får man det, men de är Folkpartiets ideal.
Vi förirrar oss inte i någon form av idealism i dessa debatter. Det är inte vi som brukar prata om Mahatma Gandhis pacifistiska taktik när vi diskuterar ett pågående folkmord i Darfur där kvinnor massvåldtas och mördas. Det är Max Anderssons parti som brukar göra det. Vi tror att man ibland måste försvara människors frihet, säkerhet och trygghet med vapen för att se till att individer inte blir kränkta. Det är oerhört viktigt att värdera detta.
Vi har inte en rosenskimrande syn på Nato. Det handlar inte bara om att tillhöra en viss intressesfär i världen eller om geopolitiska skäl eller värderingar. Det handlar också om praktik. Sverige har i praktiken gått baklänges in i Nato under det senaste decenniet. Man kan vara klar och öppen om det, eller också kan man tiga om det, men vi har gått i en viss riktning. Vi är det land som i dag står utanför Nato, som inte är medlem, men som är starkast och mest intimt förknippat med Nato. Det gäller vapenarsenal, samarbete, inflytande. Alla som är aktiva i Nato undrar varför vi inte blir medlemmar. Det är ungefär som att tillhöra en idrottsklubb. Man gör allt möjligt, ställer upp som funktionär på helgerna och är den mest aktiva, men är ändå inte med fullt ut och spelar i laget. Det steget tycker jag att vi bör ta.