Fru talman! Jag vill återigen ge Socialdemokraterna en eloge för att de är med på huvuddragen i den svenska säkerhetspolitiken. Jag tycker att det är bra att vi har ett i huvudsak enigt betänkande mellan Socialdemokraterna och oss själva. Det är också uppenbart att det är Vänsterpartiet och Miljöpartiet som reserverar ut sig ur denna överenskommelse, men det är också en avsaknad av just gemensamma reservationer. På de tre områden som Urban Ahlin nu nämner finns det inga gemensamma reservationer från Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet.
Jag har haft en diskussion tidigare här och har varit, tycker jag, väldigt tydlig med att det inte sker något smygande i detta. Jag tycker att vi lämnar tydliga besked om Nato och vad Moderaternas syn på Nato är. Men jag tycker inte att PFF är en liten sak. Framför allt tycker jag inte att det svenska bidraget till Afghanistan är en liten sak, och det tror jag inte heller att de män och kvinnor som på vårt uppdrag är där för att bygga fred, säkerhet och ett bättre samhälle tycker är en liten sak. Tvärtom tror jag att Socialdemokraterna, Urban Ahlin och jag är överens om att vi ska vara väldigt tacksamma för den farliga insats som de gör.
Då blir frågan, Urban Ahlin: Hur gör ni nu med Vänsterns och Miljöpartiets synpunkter vad gäller PFF och framför allt vad gäller Afghanistan? Hur ska ni klara kompromissen? Är det Socialdemokraterna som viker ned sig och lämnar Afghanistan? Eller kommer ni att hitta ett sätt att få med er de andra partierna i den rödgröna alliansen? Det är inte någon hypotetisk fråga. Det är ingen verklighetsfrämmande, långsiktig fråga, utan det är en viktig fråga, inte minst för de män och kvinnor som på vårt uppdrag är Afghanistan för att bygga demokrati, mänskliga rättigheter och en fredligare tillvaro. Det tycker jag att vi ska få ett besked om, och snart. Jag har full förståelse för att du kanske inte vill ta den förhandlingen här, och jag anar att det är ganska tuffa tag i den diskussionen. Men berätta då åtminstone lite om interiören och om hur det går! Det tror jag att svenska folket skulle tycka vara väldigt spännande.