Fru talman! Efter att ha hållit ett eget anförande och lyssnat till tre andra blir det uppenbart att vi står inför ett tydligt säkerhetspolitiskt vägval i Sverige. Ska vi förstärka alliansfriheten, återupprätta dess trovärdighet eller knyta oss allt närmare till Nato?
Det utskottsbetänkande vi nu debatterar och som riksdagen ska besluta om senare ger mig egentligen inga svar. Vart ska Sverige gå i detta centrala säkerhetspolitiska vägval?
I det här sammanhanget vill jag ge en eloge till Folkpartiet som ändå någonstans sätter ned fötterna och visar vart man vill gå. Jag håller egentligen inte med någonting i den avvikande meningen från Folkpartiet, men man markerar och ger svar på de centrala säkerhetspolitiska frågorna. Vad vill egentligen de kvarvarande i alliansen i de centrala säkerhetspolitiska frågorna?
Det finns tre helt fundamentala frågor som Sveriges riksdag, och därför också Sveriges befolkning, behöver ta ställning till under de kommande åren. Där vill jag ha ett besked. Framför allt vill många människor utanför den här kammaren ha besked från Moderaterna och de kvarvarande i alliansen. Hur blir det med Nato Response Force, Natos snabbinsatsstyrka? Ska man gå med eller inte? Hur blir det med Natomedlemskapet? Vi har val om ett år. Då har de svenska väljarna i varje fall rätt att få veta om de röstar på ett parti som kommer att söka medlemskap eller inte. Vad händer med värdskapet för Nordic Battlegroup 2011?
På alla dessa tre frågorna har vi i den rödgröna oppositionen gett tydliga besked. På alla dessa tre centrala områden är vi helt eniga. Vad säger de kvarvarande i alliansen? Vad är beskedet till svenska folket?