Fru talman! Låt mig först få påminna om det jag sade inledningsvis, att i finska riksdagen i går beslöt utrikesutskottet att lämna ett betänkande där man för första gången på oerhört länge var oense om hur man tolkar den säkerhetspolitiska inriktningen och världen omkring sig. Någonting som jag tycker att vi ska försöka lägga oss vinn om i den svenska riksdagen är att se till att ha breda överenskommelser om säkerhetspolitiken.
Därför vill jag återigen säga att jag tycker att det har varit bra att borgerliga ledamöter i utskottet tydligare och klarare än vad regeringen har lyckats göra i sina skrivelser har markerat just det som Gustav Blix säger, att den säkerhetspolitiska linjen ligger fast och att Sverige är militärt alliansfritt. Det är gott så.
Problemet är dock, om vi tycker det: Varför underlåter regeringen hela tiden i regeringsdeklarationer och i utrikesdeklarationer att beskriva det enkla faktum att Sverige är militärt alliansfritt? Varför detta löjliga provocerande att underlåta att säga dessa saker? Det ger en bild av att det pågår något slags smyganpassning till Nato. Varför?
Risken med ett sådant beteende är att vi hamnar i en finländsk situation. Jag vill återigen tala om det: Se till att fundera på hur vi i stället kan utveckla detta att försöka ha en blocköverskridande syn på detta även i framtiden.
Hur går då s-, v- och mp- samarbetet? Jo tack, jättebra! Vi har ju här överraskat er med att kunna redovisa att vi är mer överens än vad den borgerliga alliansen är. Vi var överens om Nato, nu och i framtiden. Vi var överens om NBG, nu och i framtiden. Vi var överens om NRF, nu och i framtiden.
Du ställer frågan om PFF. Det är en ganska liten detaljfråga i sammanhanget om man jämför med den enormt stora problematik du har. Hur blir det med NRF? Ni har redan för ett och ett halvt år sedan sagt att vi ska delta i NRF, och redan då stod konceptet under utvärdering i Nato. Ni är oense om Natomedlemskap. Hur blir det nästa period?