Fru talman! Jag vill först konstatera att Jan-Evert
Rådhström är dåligt påläst. För ungefär ett år sedan
fattade riksdagen ett beslut som innebar att SJ auto-
matiskt inte får tillbaka trafik som är upphandlad.
Efter alla påhopp är det knappt att man törs tala
om vad Vänsterpartiet står för. Miljöpartisten Mikael
Johansson pratade i ett mycket kort anförande om
kraftigt höjda dieselskatter. I budgetöverenskommel-
sen är de övriga två partierna inte alls överens om
detta, och t.o.m. Miljöpartiet har rättat in sig i ledet.
Vad är det för skillnad mellan att i budgetdebatten
föra fram sin linje eller att göra det i en reservation?
Hedervärt! Statsmannalikt! Jag tycker inte att det
påhoppet var värt dessa epitet.
I denna talarstol stod Göran Persson för drygt ett
år sedan och läste upp regeringsförklaringen. Då sade
han bl.a. att vi av miljöskäl måste föra över gods från
väg till järnväg. En utmärkt föresats, tycker jag och
Vänsterpartiet.
Men vad händer just nu? På två år har lastbilstra-
fiken ökat med 9,5 % medan mängden gods på järn-
väg ligger stilla eller ökar någon ynka procent. Fram
till år 2010 förutspår SIKA att lastbilstrafiken kom-
mer att öka med ca 40 % och järnvägstrafiken tros
öka med i bästa fall ca 5 %. Vad blev det av din stolta
deklaration, Göran Persson?
Någon framtidstro utmärker inte heller Jan Sund-
ling, den nytillträdde chefen för SJ Gods, eller Green
Cargo som man håller på att döpa om sig till. Han
kommer ifrån SAS, och jag vet inte om det betyder
någonting. Men han framhåller i en intervju att hans
företag varken kan eller vill ta åt sig mera gods. In-
frastrukturen, spåren, räcker inte och företagets kapa-
citet är redan utnyttjad över bristningsgränsen.
Jan Sundling konstaterar att SJ i dag transporterar
mer gods än man någonsin tidigare har gjort och att
man inte klarar mer. Det finns inte lok. Det finns inte
lokförare. Det finns inte vagnar. Dessutom har man
inte ekonomi som tillåter stora investeringar. Och
bangårdarna räcker inte till. Den stora godsbangården
i Hallsberg är inte dimensionerad fast den nyligen är
ombyggd.
För att få ordning på dessa förhållanden finns det
bara en sak att göra, säger Jan Sundling, och det är att
minska verksamheten till en nivå som man kan klara
med kvalitet.
Vilken företagsledare som helst som uttalar sig så
negativt om sitt företag skulle antagligen få sparken.
Men Jan Sundling får sitta kvar. Och varför det? Jo,
han fullgör det uppdrag som han har fått av regering
och riksdag, nämligen att driva SJ företagsekono-
miskt och dra in så mycket pengar som möjligt till
staten. Det lyckas han inte heller speciellt bra med. SJ
Gods får ofta röda siffror och borde väl helst läggas
ned omedelbart. Då skulle man få balans i räkenska-
perna.
Hur ska vi bete oss, Göran Persson, för att leva
upp till dina stolta ord i regeringsförklaringen? Jag
utgår från att du står fast vid den. Jag hoppas också
att du håller med mig om att om vi traskar vidare i
nuvarande hjulspår löser vi inte detta. Det är inte
fruktbart, Jan-Evert Rådhström, att träta om ifall vi
ska ha en avreglering av godstrafiken på järnväg och
en bolagisering av SJ. Där är vi nu. Spåren förskräck-
er när det gäller vidare avregleringar. Jag behöver
bara nämna Citypendeln och Sydvästen. Nu är vi här,
och nu gäller det att gemensamt titta framåt.
Vi har ett alldeles utmärkt transportpolitiskt beslut
antaget av riksdagen våren 1998. Målet är att säker-
ställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt
hållbar transportförsörjning för medborgarna och
näringslivet. Det finns också fem delmål, varav jag
vill nämna ett. Det gäller en god miljö.
När man bygger en ny väg eller järnväg i Sverige
är Vägverket och Banverket tvungna att bedöma den
samhällsekonomiska nyttan innan pengar anslås. Men
i fråga om trafiken på järnväg gäller det någonting
helt annat. Då är SJ ålagt att det hela ska drivas före-
tagsekonomiskt.
Det betyder att SJ har fått avskeda personal och
centralisera verksamheten. Man har gjort jätteinveste-
ringar i godsbangården i Hallsberg, men det räcker
inte till. Samtidigt står en modern, fullt utrustad rang-
erbangård i det närmaste öde uppe i Ånge där Norr-
landstågen på väg söderut lika gärna kunde växlas
ihop.
Några investeringar i ny rullande materiel har inte
skett på många år. Jan-Evert Rådhström tog upp
pendlingen på Mälarbanan - helt rätt. För ett år sedan
var det pendlarna från Eskilstuna som hade detta
problem. Visserligen håller man på att handla upp ny
materiel, men det tar alldeles för lång tid.
X 2000-tågen är alldeles för få. De går i så tajta
omlopp att tillsynen blir lidande. Jag måste säga att
jag hyser viss oro för säkerheten. Så hårt utnyttjas
dessa tåg.
Att SJ står handfallet inför framtiden är inte kons-
tigt när det kortsiktiga lönsamhetskravet från stats-
makterna dikterar villkoren.
Vad vill då Vänsterpartiet göra? Jag tycker att det
vore uppfriskande om socialdemokraterna kunde
erkänna att man skulle komma framåt om man slog in
på vår kurs. Det frestar väl på naturligtvis, men vi är
inte ensamma om dessa tankegångar. Miljöpartiet har
dem och EU har dem. Såvitt jag kunde utröna av Jan-
Evert Rådhströms anförande har också moderaterna
det.
Man ska se samhällsekonomiskt på transportsek-
torn. Staten bör svara för infrastrukturen. Sedan får
varje trafikslag betala för den skada som den åsamkar
samhället. Jag är överens med Jan-Evert Rådhström
om detta. Men då ska man räkna in miljöutsläpp,
trafikolyckor och vägslitage. Den som kör på en säm-
re diesel får skatta mer. EU är helt inne på att vi ska
göra så här.
Tyskland överväger t.o.m. att återinföra kilome-
terskatten. Det är lätt som en plätt, nu när det finns
GPS-utrustning i nästan varje lastbil. Vi tycker att det
skulle vara kul om Sverige ville driva detta under
ordförandeskapet med stöd av två annars relativt EU-
fientliga partier. Eller ska vi överlämna ett samhälle
åt våra barn där koldioxidutsläppen förstör vår miljö
och småpartiklarna i dieseln tillåts förorsaka cancer
hos kanske tusentals människor?
Slutligen lite grann om moderaterna. Moderaterna
anser att Botniabanan inte bör komma till stånd. Ban-
hållningsanslaget bör minska med 700 miljoner. Jag
undrar vad de stora företagen som är SJ:s största
kunder säger om en höjning av banavgifterna. Det
gäller Assi Domän, SCA, Holmen, Stora och Avesta-
Sheffild. De kanske hotar med att flytta utomlands,
Jan-Evert Rådhström.
Sedan tänker moderaterna dra ned på rikstrafikens
anslag med 200 miljoner. Jag tror att folk, framför allt
i glesbygden, väldigt gärna skulle vilja veta vilka
järnvägar som ni vill lägga ned.
Folkpartiet föreslår en ofattbar minskning av an-
slaget från 6,3 miljarder till 4,3 miljarder, en minsk-
ning med nästan 33 %. Hur många människor tänker
Folkpartiet göra arbetslösa inom Banverket? Ska
papper och stål från Kvarnsveden och Domnarvet
transporteras på järnväg i fortsättningen? Är det
Folkpartiets framtidsvision?