Fru talman! Att vara förälder är något stor och an-
svarsfullt. Det är i de flesta fall en ofattbar gåva där
föräldrarollen i normalfallet inte är utbytbar. Barns
behov av harmonisk uppväxt måste tydligt hävdas
och kommer långt före vuxnas önskan att bli föräld-
rar.
Kommittén Barn i homosexuella familjer och se-
dermera regeringen föreslår, som vi har hört många
gånger här i dag, att homosexuella par ska få adoptera
gemensamt och därmed bli prövade för adoption.
Påståendet att det är för barnets bästa kan te sig
märkligt då utredningens experter, utom företrädaren
för de homosexuella, kritiserar kommitténs sätt att dra
sina slutsatser.
Tvärtom menar experterna, med stor kunskap och
erfarenhet, att förslaget om gemensam adoption stri-
der mot det som kan vara just barnets bästa. Den
internationella barnkonventionen slår också fast att
barnets bästa ska vara styrande för alla överväganden
som rör adoption. Även den svenska adoptionslagen
bygger på principen om barnets bästa. Den bärs upp
av tanken att inga andra intressen kan ta över barnets
behov.
Regeringens proposition har många svagheter och
reser många frågetecken. Varför är det så bråttom?
Propositionen är högst motsägelsefull och följer inte
någon rationell eller traditionell linje. Kommitténs
experter, som regeringen själv tillsatt, säger nej.
Tunga remissinstanser är negativa. Regeringen har
ansett att en ny utredning bör tillsättas för att se över
de internationella adoptionerna. Ny forskning styrker
att adopterade som grupp är mycket sårbar. Lagrådet
kritiserar regeringens förslag.
Dessutom har TV-programmet Dokument inifrån
visat att vare sig eller kommittén eller ännu mindre
regeringen har tagit adopterades sårbarhet på allvar.
Det som har kommit fram efter det att kommittébe-
tänkandet lades fram har inte stärkt kommitténs ställ-
ningstagande utan närmast gjort att det ifrågasatts.
Det finns några saker att erinra om. Det var riks-
dagen som i mitten av 90-talet beslutade att homo-
sexuella par inte skulle få adoptera med motiveringen
att det gäller att hävda barnets bästa. Varför gäller
inte detta ställningstagande några år efter det riks-
dagsbeslutet? Underlaget är ju i stort sett detsamma.
Sverige vill gå längre än andra jämförbara länder som
Norge, Danmark, Island och t.o.m. Holland.
Förebilder av båda könen är viktiga. Regeringen
säger att "det inte heller finns anledning att i lagen
kräva att till exempel barn ska vistas i Sverige under
viss tid". Det innebär att ursprungsländerna inte kan
vara säkra på att barnen inte skulle hamna i t.ex. ho-
mosexuella familjer. Varför gör Sverige en annan
bedömning än våra nordiska grannländer och Neder-
länderna?
Samarbetet om internationella adoptioner måste
bygga på förtroende. Det erkänner också regeringen.
Ändå tänker regeringen kringgå Haagkonventionen,
en konvention som Sverige varit med om att arbeta
fram, där ursprungsländerna får en tydlig roll och har
rättigheter. Återigen: Vad har förändrats på dessa få
år då man i argumenteringen kom fram till samma
slutsatser?
Regeringens tal om en svensk öppenhet som på
sikt skulle medföra att inställningen till homosexuel-
las adoptioner i partnerskap skulle förändras även i
andra länder visar på att det för regeringen och ut-
skottsmajoriteten är en symbolfråga som inte handlar
om barn utan om politik. Det påstås att erkännandet
av en sådan familjebildning ger en viktig signal till
dem som lever hos homosexuella vuxna. Men signa-
len innebär också att det inte alls är viktigt för barn
att ha en mamma eller en pappa, vilket regeringen å
andra sidan understryker. Därför finns det en rad både
intellektuella och argumentmässiga kollisioner.
Slutsatsen från regeringen själv är att det nu gäller
att berörda myndigheter får i uppdrag att följa kon-
sekvenserna. Det finns alltså en risk med lagändring-
en, enligt regeringens egna ord.
Fru talman! Barn behöver både manliga och
kvinnliga förebilder under uppväxten. Det är de flesta
överens om. En del påstår dock att dessa förebilder
inte måste vara föräldrarna. Det kan vara så, men det
underlättar om det är människor med föräldraerfaren-
het, särskilt för internationellt adopterade. Under
identitetsutvecklingen är det mycket som inte kan ges
då de biologiska banden saknas.
I en departementspromemoria, Ds 1999:57, påvi-
sas att också barns psykologiska utveckling sker bl.a.
genom ett kontinuerligt växelspel mellan föräldrarna i
deras olika könsroller.
I nästan alla sammanhang i samhällslivet i övrigt
driver vi hårt frågan om vikten av att både män och
kvinnor förekommer som förebilder. Det gäller i
förskolan, i skolan, inom vården, i arbetslivet i övrigt
och i chefsroller. Det ter sig orimligt att de förebil-
derna inte skulle behövas i den mest primära situatio-
nen, dvs. under ett barns uppväxt och inom familjens
ram.
Med tanke på att de flesta adoptioner börjar i nå-
gon form av tragedi som man någon gång under sitt
liv måste bearbeta kommer funderingar om identitet,
utseende och bakgrund att spela en stor roll. Därför är
det viktigt att adoptivbarn inte blir något slags spjut-
spetsar eller slagträn i den svenska inrikespolitiska
debatten om villkoren för vuxna med annan sexuell
läggning. Den statliga Barnombudsmannen, adop-
tionsorganisationer och många adopterade säger nej
eller är tveksamma till homosexuella och internatio-
nella adoptioner. Många gör det utifrån att man inte
anser att det är barns bästa att utsättas för ytterligare
ett utanförskap som de själva inte har valt.
Att vara invandrare och att vara adopterad innebär
att man måste hitta ett förhållningssätt för att klara
påfrestningarna. Att dessutom leva i en annorlunda
familj blir ytterligare en svårighet som för många
adopterade med dess bakgrund kan innebära en stor
påfrestning. Tilläggas kan att många tonåringar med
homosexuella föräldrar har att genomgå sin egen
"komma-ut-process". Detta har understrukits av flera
här i dagens debatt.
Ska det bli något positivt i tesen "barns bästa" så
måste en rad omständigheter iakttas, forskning iscen-
sättas och utvärderas, omvärldsländernas inställning
beaktas och ett rejält mått av försiktighet iakttas.
Detta har den statliga utredningskommittén bortsett
ifrån. Därför behövs det en ny beredning som bygger
på forskning som tar hänsyn till en sammanvägning
av erfarenheterna från adoptionens totala effekter i
förhållande till internationella avtal och konventioner
och som i vid mening kan hävda att de förändringar
som föreslås har sin utgångspunkt i perspektivet
"barns bästa".
Ett par motioner, en socialdemokratisk, L19, och
en folkpartistisk, L24, ser ut att samla en bred upp-
slutning i omröstningen. Skulle det bli en majoritet
för det yrkande som motionerna bygger på så skulle
det bli ett rådrum, och det skulle kunna ske en sam-
ordning med en översyn över hela lagkomplexet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till det tidigare fram-
ställda yrkandet av Christel Anderberg under punkt 3,
som innebär bifall till motionerna L19 och L24. Det
innebär i sin tur yrkan om avslag på regeringens för-
slag om att internationell adoptionern ska tillåtas i
homosexuellt föräldraskap.
I detta anförande instämde Lennart Kollmats (fp).