Fru talman! Ester Lindstedt-Staaf! Jag börjar med
att ta upp det som åtminstone jag uppfattade det som
att diskussionen mellan mig och Lars Elinderson
handlade om, nämligen omprövningsfrågan. Man har
arbetat fram tillämpningar som gör att det hela blir
mer lika över landet. Det innebär att en del får mer,
och andra mindre. Man utmejslar en tydligare be-
dömning av olika kriterier.
Det är riktigt att schablonen också innebar föränd-
ringar. Men vi ville förenkla hanteringen, och det har
naturligtvis ett pris. Jag uppfattar att det i huvudsak
fungerar bra, men vi ska följa frågan och se om det
kanske finns bättre instrument. Men där är vi inte just
för ögonblicket.
Jag övergår nu till frågan om bidragen. Som jag
sade tidigare här har handikapporganisationerna fått
väsentligt mer stöd under 90-talet. Fler organisationer
har också tillkommit. Det innebär att det fanns ett
behov av att se över kriterierna för hur pengarna
skulle fördelas. Utredningen om detta ligger nu på
regeringens bord. Regeringen bereder det hela, och
har också överläggningar med handikapporganisatio-
nerna. Man försöker hitta en lösning som man kan ha
samsyn kring.
Jag är säker på att vi får tillfälle att återkomma
och diskutera denna fråga i samband med att den
nationella handlingsplanen ska diskuteras här under
vårriksdagen.