Fru talman! När kammaren för ett par veckor se-
dan debatterade Sveriges säkerhetspolitik konstatera-
de jag att vi i dag kan föra en säkerhetspolitisk debatt
i en för vårt land osedvanligt gynnsam situation. Med
kommunismens sammanbrott och med Sovjetväldets
upplösning har förutsättningar skapats för att förverk-
liga en demokratiernas gemensamma säkerhet i Euro-
pa.
Sveriges säkerhetspolitiska läge, som alltsedan
Birger Jarls dagar i hög grad bestäms av utvecklingen
i Ryssland, har inte varit så stabilt och fördelaktigt på
mycket länge. Knappast något är mer avgörande för
vår fred och stabilitet än förhållandena i Östersjöns
sydöstra strandstater. Med de tre baltiska staternas
återkomst som fria självständiga stater och med ett
demokratiskt Polen på dess sydöstra stränder har
Östersjön blivit fredens hav.
Några regelrätta invasionsföretag över Östersjön
mot svenskt territorium i södra eller mellersta Sverige
är inte längre att räkna med inom överskådlig tid.
Baltikums sak är således vår av rent egenintresse -
även om den politiska utvecklingen i Ryssland fortfa-
rande är instabil och oförutsägbar.
Jag konstaterade också att vi nu kan föra en debatt
utifrån vad som kallas ett vidgat säkerhetspolitiskt
begrepp. När det kalla krigets ständigt överhängande
militära konfrontation numera hör historien till, har vi
tid och råd att ta itu med de väl så viktiga icke-
militära hoten mot vår säkerhet och vår överlevnad,
även om de i flera fall är långt ifrån nya. Successivt
måste vi omfördela resurser till att kunna möta de nya
hoten. De flesta av oss har väl t.ex. ännu inte riktigt
fattat hur sårbart det moderna IT-samhället kan vara.
Fru talman! När den nya regeringen hösten 1994
valde att tidigarelägga kommande försvarsbeslut var
det helt klart att tidsplanen inte medgav några som
helst förseningar. Hanteringen förutsatte ett smidigt
och samarbetsinriktat handlag från regeringens sida.
Den inledande hanteringen av den parlamentariska
försvarsberedningen visade härvidlag på allvarliga
brister.
Redan innan beredningen påbörjat någon som
helst sakbehandling förklarade försvarsministern att
det kommande försvarsbeslutet skulle formas av So-
cialdemokraterna och Centern. Därför behandlar vi i
dag en produkt av Socialdemokraternas och Centerns
kohandel. Därför ligger det fulla ansvaret för konsek-
venserna av dagens beslut på dessa två partier. Varje
försök att skylla på ÖB faller på att dessa två partier,
när starka lokala skäl förelegat, gått ifrån ÖB:s för-
slag. Att följa ÖB i andra förslag är ett eget politiskt
beslut som man inte kan skylla ifrån sig.
Med hänsyn till det allvarliga statsfinansiella läget
var det angeläget med ett försvarsbeslut som tog rejä-
la tag och anpassade det framtida försvaret till såväl
de säkerhetspolitiska förutsättningarna som statens
knappa ekonomiska resurser. Det borde därför omfat-
ta alla väsentliga områden av totalförsvaret. Rege-
ringens proposition är långt ifrån fullgången i detta
hänseende.
Viktiga områden rörande försvarets skolverksam-
het, dimensioneringen av pliktfrågorna, försvarsma-
terielfrågorna samt lednings- och styrsystem skjuts
framåt till den kontrollstation 1998 som från början
var helt inriktad på den säkerhetspolitiska utveckling-
en i vår omvärld. Här är det verkligen fråga om för-
svarsministerns ofullbordade. Men det är i sanning
ingen ljuv musik utan fullständig disharmoni!
Processen sedan det preliminära riktningsbeslutet i
december förra året har således varit föga lyckosam.
Turerna kring först ÖB:s försvarsmaktsplan och däref-
ter den proposition som förhandlats fram mellan för-
svarsministern och centerpartiledaren har skapat stor
förvirring och förbittring. Den har lett till onödigt
allvarliga påfrestningar för dem som berörs av det
kommande försvarsbeslutet. Det som förevarit riske-
rar allvarligt att påverka tilltron till beslutet också hos
dem som i fortsättningen har förmånen att få verka
inom vårt svenska försvar.
Landets försvarsminister förefaller det gångna året
ha varit fullt sysselsatt som budgetpolitiker, som nä-
ringspolitiker, som arbetsmarknadspolitiker, som
regionalpolitiker, som partistrateg och som koalitions-
förhandlare. Om han ändå haft tid att också agera
försvarspolitiker!
Fru talman! Behovet av fortsatt sanering av lan-
dets statsfinanser medger, med hänsyn tagen till det
säkerhetspolitiska läget, inte att försvaret nu kan er-
hålla en omfattning som i framtiden helt kan möta de
hot som då skulle kunna utvecklas. Det gör det nöd-
vändigt att fortsätta bygga på att försvarets krigsdug-
lighet med särskilda insatser skall kunna höjas under
en ettårsperiod och att en långsiktig tillväxt skall
kunna äga rum under förutsättning av erforderliga
beslut.
Rådande säkerhetspolitiska läge gör det enligt
Folkpartiets mening möjligt att anpassa det svenska
försvaret inom den av regeringen föreslagna ekono-
miska ramen. Inom den ramen föreslår vi dock en
omfördelning så att ytterligare sammanlagt 118 miljo-
ner kronor kommande år förs över till Försvarsmak-
ten.
En anpassning, i det här fallet en kraftig reduktion,
av försvaret måste då ta hänsyn till att den säkerhets-
politiska utvecklingen på längre sikt ändå kan ta en
negativ riktning. Försvaret måste ges maximala förut-
sättningar för tillväxt, om det trots allt skulle bli nöd-
vändigt. Då får inte försvarsbeslutet primärt användas
för att förbättra budgetsaldon, hantera ungdomsarbets-
lösheten, bevara gårdagens dogmer om folkförsvaret
eller rädda lokala partipolitiska intressen. Försvaret är
till för att kunna försvara vårt land, om det ändå
skulle bli allvar.
Det är då en central uppgift för riksdag och rege-
ring att återkommande pröva försvarets förutsättning-
ar och behov för att klara uppgifterna återtagning och
långsiktig tillväxt. Materielförsörjning och därmed
svensk försvarsindustris utveckling blir i detta sam-
manhang av strategisk betydelse för möjligheterna för
försvaret att genomföra olika nivåer av anpassning.
Dessa frågor behöver därför särskilt ses över, och
ytterligare medel bör anslås för anpassningsinriktade
tekniksatsningar för att bättre kunna förverkliga kra-
ven på kvalitativ förnyelse i linje med 1992 års för-
svarsbeslut.
Fru talman! Enligt Folkpartiets uppfattning bör
försvaret därför, till skillnad från vad regeringen fö-
reslår och i linje med 1992 års beslut, förändras ytter-
ligare i "smalare men vassare" riktning. Vi föreslår en
inriktning av armén med åtta allsidigt användbara
brigader med förmåga att sättas in var som helst i
landet. De skall dessutom utformas så att på kort sikt
ytterligare fyra och i allvarligaste fall ytterligare åtta
brigader kan utbildas. Vidare bör två brigadliknande
förband skräddarsys för direkt försvar av Storstock-
holm och Gotland.
Genom att minska arméns storlek skapar man ut-
rymme för fortsatt modernisering, vilket bör användas
för att bygga upp t.ex. luftburet kavalleri med attack-
helikoptrar och anskaffning av artilleri med längre
räckvidd såsom raketartilleri. Därigenom ökar försva-
rets rörlighet och slagkraft.
Det är viktigt att försvarets krigsorganisation ges
en sådan utformning att antalet förband vid behov kan
utökas. Därför bör befälskåren dimensioneras så att
den räcker för att bemanna en större krigsorganisa-
tion. Likaså bör materielförsörjningen ordnas för att
kunna utrusta en större krigsorganisation.
För sjö- och kustförsvarsstridskrafter liksom för
flygstridskrafter i övrigt sammanfaller vår bedömning
så här långt med regeringens när det gäller dimensio-
nering. Men även här bör avveckling och nyanskaff-
ning i högre grad anpassas så att erforderlig tillväxt
snabbt kan förverkligas.
Vad avser dimensionering och anskaffande av JAS
39 Gripen delserie 3 sammanfaller också här vår
uppfattning så här långt med regeringens. Vi förutsät-
ter emellertid liksom utskottet att regeringen åter-
kommer i ärendet så att vi ges möjlighet att närmare
påverka inriktningen av delserie 3.
Fru talman! Med den uppläggning som förbere-
delserna för 1996 års försvarsbeslut haft har Försvar-
smakten inte lämnat underlag för bedömning av de
alternativ som i väsentlig utsträckning skiljer sig från
riksdagsmajoritetens inriktning i december förra året.
Att peka ut vilka brigadförband som skulle läggas ned
t.ex. i vårt förslag låter sig därför inte göras på till-
fredsställande grunder. Skulle riksdagen besluta i
enlighet med vårt förslag bör således Försvarsmakten
ges i uppdrag att snarast återkomma med underlag för
beslut om de förändringar i organisationen som detta
skulle föranleda.
Vi ifrågasätter emellertid starkt grunderna för re-
geringens nu föreslagna förändringar beträffande
grundorganisation och lokalisering. Det är vår upp-
fattning att ytterligare neddragningar i arméorganisa-
tionen kommer att visa sig vara nödvändiga även med
regeringens förslag - med det bristfälliga beslutsun-
derlag som nu föreligger kanske i värsta fall redan
före nästa försvarsbeslut. Kommande utgifter för drift
och investeringar vid förband som då kommer att
läggas ned har i så fall varit bortkastade.
Det borde vid detta försvarsbeslut vara angeläget
att inte göra nedläggningar av förband som vid kom-
mande neddragningar kan visa sig ha varit felaktiga
val, val som skapar för stora vita fläckar på kartan.
Det kan gälla såväl frågan om utbildningsplattformens
egna förutsättningar som belägenheten i närheten av
stora upptagningsområden av värnpliktiga eller viktig
samhällelig infrastruktur.
Av dessa skäl borde de hastigt påkomna nedlägg-
ningarna i Umeå och Linköping ha övervägts ytterli-
gare. I fallet Linköping understryks det ytterligare av
den nationella kompetens som försvinner med ned-
läggningen av T 1 och den hittillsvarande samverkan
med Regionsjukhuset kring katastrofmedicin.
Det är mot en sådan prövning i ett mer långsiktigt
perspektiv således inte alls givet att de nedläggningar
regeringen föreslår är de riktiga. Folkpartiet avvisar
således underlaget för dagens beslut om förändringar i
försvarets grundorganisation.
Fru talman! Förändringarna inom flygvapnet stäl-
ler spelet bakom försvarspropositionen i mest tydlig
belysning. Vi ställer oss bakom en neddragning av
antalet skarpa flygflottiljer till sex. Naturligt vore då
en fördelning med två flottiljer per militärområde. Det
kan inte från försvarssynpunkt vara rimligt med en så
kraftig uttunning av luftförsvaret av Mellansverige
och särskilt Mälardalen, som regeringens förslag då
kommer att innebära.
Det mest bekymmersamma är flygbassystemet,
särskilt i inledande krigsskeden då det gäller att kunna
reagera mycket snabbt. Med regeringens förslag
skulle södra Sverige få tre gånger starkare luftförsvar
än Mellansverige, vars basbataljoner i annat fall
skulle behöva utbildas i Sydsverige. Vi avvisar såle-
des propositionens förslag om nedläggning av F 15 i
Söderhamn.
I propositionen föreslås att försvarets grundläg-
gande flygutbildning på F 5 i Ljungbyhed flyttas till
Ängelholm. Att lägga samman "skarp" flygverksam-
het med grundläggande flygutbildning vid samma
flottilj med korsande start- och landningsbanor kan
inte vara optimalt från flygsäkerhetssynpunkt.
I Ljungbyhed finns parallella banor, som lämpar
sig sällsynt väl för den grundläggande flygutbildning-
en. Regeringens val beträffande flygvapnet innebär att
det mest konkurrensutsatta luftrummet i Sverige - ett
av de mest utsatta i Europa - väljs, trots att det saknas
luftförsvarsskäl, och det när det dessutom finns bättre
alternativ. Starka skäl talar för att den grundläggande
flygutbildningen och då även annan skolverksamhet
bör ligga kvar i Ljungbyhed.
Regeringen har nu tillsatt en särskild utredare för
att se över försvarets skolverksamhet. Det vore sakligt
rimligt att den grundläggande flygutbildningen ingick
i denna översyn. Beslut om Ljungbyhed bör åtminsto-
ne avvakta översynen av skolverksamheten. Men det
röd-gröna läggspelet tillåter inte att en enda pusselbit
tas ur till förnyad prövning. Så stark - eller snarare
svag - är sammanhållningen i Socialdemokraternas
och Centerns paket.
"Något utrymme för omprövning i våra partier
tycks det inte finnas, trots tidigare försäkringar om
motsatsen. Inte minst våra ledande företrädare i för-
svarsutskottet Britt Bohlin och Anders Svärd har gått
i god för omprövningsmöjligheten om starka argu-
ment tas fram. Vi menar att så skett och med råge.
Men omprövningen lyser med sin frånvaro. Behand-
lingen i försvarsutskottet förefaller i allt väsentligt
bara ha varit en transportsträcka. Vi har mycket svårt
att förklara de sakliga grunderna för våra partiers
ställningstaganden i riksdagen."
"Förtroendet för politikers förmåga i allmänhet att
fatta kloka beslut i stora frågor urholkas när det visar
sig att fakta och argument får ge vika för styrka, makt,
veton och osynliga argument uttalade bakom kulisser
och stängda dörrar. Centerpartiet och socialdemokra-
terna tar på sig ett kolossalt stort ansvar när beslut
tillåts fattas och genomföras på så bräcklig grund."
Det är denna maktlöshet, ja vanmakt, som väldigt
många runt om i landet upplever inför det försvarsbe-
slut som riksdagen fattar här i kväll. De citerade or-
den är inte mina. Orden skrevs i går av ordförandena i
Socialdemokraternas och Centerpartiets partidistrikt i
Gävleborgs län.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag peka på ytter-
ligare några av de oförklarliga klåfingrigheter som
Socialdemokraterna och Centern gör sig skyldiga till.
Man slår sönder en väl fungerande försvarsområ-
desindelning, som logiskt och väl binder samman det
civila och militära försvarets regionala organisation.
Erforderliga besparingar skulle mycket väl kunna
läggas ut inom befintlig organisation. Antalet framtida
försvarsområden bör anpassas till kommande länsin-
delnings- och regionreformer. Även fortsättningsvis
bör vi behålla principen om ett län-ett försvarsområ-
de.
Regeringen föreslår också en sammanslagning av
Militärhögskolan och Försvarshögskolan. Förslaget
har inte föregåtts av någon som helst saklig bered-
ning. Av regeringskansliets interna underlag, som
mest är att betrakta som en simpel argumentkatalog,
framgår att förslaget inte bygger på några verksam-
hetsmässiga grunder utan har baserats på en rent ideo-
logisk vilja att manifestera riksdagens totalförsvars-
beslut. Genom förslaget kommer med stor sannolikhet
den särskilda och mycket värdefulla karaktären på
den nuvarande verksamheten vid Försvarshögskolan
att gå förlorad.
Fru talman! Folkpartiet står givetvis bakom samt-
liga sina reservationer i betänkandet, men jag begrän-
sar mig nu till att yrka bifall till reservation 6, mom.
17, reservation 17, mom. 41, och reservation 2, mom.
46.