Herr talman! Nu måste det gå fort, därför att jag
fick många frågor som jag gärna vill svara på.
Jag kan upplysa åhörarna och kammaren om att
jag en dag efter det att Sune Olofson i Svenska Dag-
bladet hade kungjort hur den föreliggande propositio-
nen skulle se ut fick ett telefonsamtal från försvars-
ministern, som sade: Skulle ni ändå inte komma över
och prata om detta? Var det inte litet sent? Jag talade
med min gruppledare, och vi var överens om att det
var sent. Dessutom ville vi tala om den ekonomiska
ramen.
Civila beredskapsstyrkor - det är jättebra, men då
skall vi ha pengar för dem, och inte hämta dem på det
reguljära försvarets bekostnad. Då blir det dumt.
Vi har en lång tradition i den internationella verk-
samheten, längre än de flesta länder i världen. Men att
göra internationell verksamhet till en huvuduppgift
vänder vi oss emot. Den kan på sin höjd vara jäm-
ställd med det svenska försvarets förmåga. Vi anser,
precis som tidigare, att vi skall ha ett så gott svenskt
försvar att vi ur de reguljära styrkorna kan ta ut god
trupp för att delta i internationell verksamhet. Det är
balansen vi talar om, och då är vi mera svenskar än
internationella avseende uppbyggnad av försvaret.
Bygg inte upp meningsskiljaktigheter oss emellan!
Det är så rasande litet som förenar just nu att vi skall
vara aktsamma om de här sakerna, försvarsministern.