Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservation 4 i mom. 11 som gäller ekonomisk ram, 2
som gäller beställningsbemyndigande av material, 22
som gäller ytstridsfartyg och ubåtar och 54 som gäller
minor.
Det är ju nu länge sedan processen inför försvars-
beslutet började. Det började med att Försvarsbered-
ningen diskuterade säkerhetspolitiken. Jag har drygt
en meter informationsmaterial, som ligger på mitt
rum, från olika regementen, kommuner och enskilda
personer. Jag har också en stor hög personliga brev,
en stor mängd vykort och en hel mängd med e-brev
till min dator. Jag har inte minst fått en hel del tele-
fonsamtal och gjort många förbandsbesök. Efter allt
detta är vi nu framme vid att fatta försvarsbeslutet. Nu
har jag 15 minuter på mig att redogöra för de här
årens arbete och Miljöpartiets politik och de avväg-
ningar som vi har gjort. Det är inte lätt. Det är då
mycket som förblir osagt. Jag skall koncentrera mig
på det övergripande och hoppas kunna återkomma till
vår politik i dess olika delar i repliker under den långa
dag vi har framför oss.
Det är mycket som har förvånat mig under vägen.
Framför allt har jag många gånger funderat över vad
det beror på att så många lokala tidningar på nyhets-
plats har ställt upp för att rädda sitt regemente. Många
människor, t.o.m. kyrkliga företrädare, har engagerat
sig i kampen för sitt lokala regemente. Jag är inte
förvånad över att människor kämpar för att ha kvar
det arbete man har - jag hoppas att jag inte blir miss-
förstådd på den punkten. Inte alls! Men jag kan inte
låta bli att jämföra med vad som händer inom andra
delar av den offentliga sektorn, nämligen inom vården
och omsorgen.
Inom vården och omsorgen är det 50 000 personer
som har förlorat sina arbeten sedan 1990, och man
räknar med att 40 000 ytterligare kommer att förlora
sina jobb inom vård och omsorg fram till sekelskiftet.
Men det är inte mansjobb det rör - det är kvinnojobb.
Då undrar jag: Var är demonstrationerna för de job-
ben? Var är de e-breven, breven och personliga vy-
korten? Det rör ju så många fler. Vad beror det på att
det är sådan skillnad i engagemanget?
Jag tror inte vi skall underskatta betydelsen av de
manliga nätverk som byggs upp. Dessutom är det
traditionellt så att militarismen sitter väldigt djupt i
såväl högerstyrda som vänsterstyrda stater. De stater-
na styrs fortfarande ofta av män. Därigenom genom-
syras ideologi och praktisk handling av militarism.
Det är någonting man kämpar för, bevarar och under-
stöder.
Något annat som förvånar mig är att demonstra-
tionerna eller engagemanget inte mer handlar om de
pengar vi faktiskt lägger på den militära delen av den
offentliga sektorn. De som ropar högst är ju de som
vill bevara de lokala regementena, investera mer
pengar i försvaret, ha mer ubåtar, pansarvagnar och
allt vad det är man vill anskaffa. I detta försvinner de
stora summor med pengar som vi beslutar om i dag.
Hur många känner till att vi i dag i riksdagen
kommer att besluta att medge regeringen att beställa
materiel och utvecklingsarbete för Försvarsmakten
inom en kostnadsram av högst 66,7 miljarder för tiden
efter budgetåret 1997. Försvarsministern sade i riks-
dagen i september: "I den här situationen förser vi
flygvapnet med ett eget flygplan för flera tiotals mil-
jarder. Den svenska kustflottan har inte varit bättre
utrustad än vad den är i dag. I morgon tar vi emot den
tredje nya ubåten i Gotlandsklassen. Vi beställer nya
ytstridsfartyg i miljardklassen. Armén förses med nya
stridsvagnar, hemvärnet skall moderniseras, och
mycket mer."
Vad är då "I den här situationen"? Jo, det är en
situation där en enig riksdag har sagt att det inte före-
ligger något som helst militärt hot mot Sverige. Vad
får då detta obefintliga militära hot för konsekvenser?
Bl.a. att det satsas miljarder på fler JAS-plan. Miljö-
partiet har krävt stopp för JAS ända sedan projektet
började diskuteras. Vi har inte ändrat åsikt i den frå-
gan. JAS är en felprioritering. Hittills har det beslutats
om JAS-plan till åtta stridsflygdivisioner, delserie 1
och 2, alltså. Nu är JAS-ramen uppe i ca 73 miljarder
kronor. Det är sanna mina ord hög tid att sätta stopp
nu.
Fru talman! Jag vill faktiskt påstå att Miljöpartiet
är det enda försvarsvänliga partiet i den här kamma-
ren. Nu ser jag ansiktena skrynkla ihop sig på mina
kolleger. De undrar säkert vad det är jag påstår. Man
brukar som argument när man diskuterar med Miljö-
partiet säga: Miljöpartiet vill ju inte ens köpa JAS,
Miljöpartiet vill lägga ned fler förband, Miljöpartiet
vill t.o.m. på sikt ställa om från militärt till civilt för-
svar, är det över huvud taget någon idé att diskutera
försvarsfrågor med Miljöpartiet? Här står då jag och
säger att Miljöpartiet är det enda försvarsvänliga
partiet. Vad menar jag med det?
Jo, om man ser till de hot vi står inför, de reella
hot som vi måste se till att möta, menar jag att det
krävs omprioriteringar i Miljöpartiets anda, alltså
överföringar från det militära försvaret till det civila
försvaret. Vi måste även se till att förebygga så att
inte hot uppkommer. Det är bra investeringar i säker-
hetspolitik och försvar.
Moderaterna och Kristdemokraterna är inte måna
om ett starkt försvar enligt min mening. Med ett för-
svar menar nu en enig riksdag försvar mot en vidgad
hotbild, inte bara mot militära hot. Moderaterna och
Kristdemokraterna är inte försvarsvänner, de är orga-
nisationsivrare, som åker runt till de lokala regemen-
tena och försöker bevara så mycket som möjligt och
dessutom investera i mer militär materiel.
Miljöpartiet vill ha ett starkt försvar mot det som
hotar oss reellt. Frågan är om det verkligen är den
säkerhetspolitiska situationen som styr det militära
försvarets utformning och omfattning eller om det
mer är gamla traditioner, t.ex. i uppdelningen mellan
de olika vapenslagen och osäkerhet om hur man vill
och skall möta de hot som man står inför. Det är inte
lika lätt att räkna på de hot som i många fall är subtila
som det är att t.ex. räkna stridsvagnar på andra sidan
gränsen. Det gäller t.ex. kemisk krigföring, som pågår
varje dag mot våra celler. Det handlar om ökade
klyftor i samhället, som vi till viss del kan möta, men
som man enligt min mening inte möter med samma
engagemang här i kammaren som när det handlar om
att dessa manliga strukturer rubbas, alltså det militära
försvaret.
Återigen, riksdagen har enhälligt fattat beslut om
att vidga det säkerhetspolitiska begreppet från att
gälla enbart militära hot till att omfatta icke-militära
hot som, vilket jag tidigare sade, miljöförstöring,
vatten- och livsmedelsbrist, ökade sociala och eko-
nomiska klyftor.
Ett annat stort hot är det sårbara samhälle som vi i
dag lever i. Det märks inte minst när det gäller led-
nings- och informationskrigföring. Detta borde i hög-
re grad än i dag påverka totalförsvarets utformning
och organisation, tillsammans med den vidgade hot-
bilden. Det här är viktigt att komma ihåg, inte minst
med tanke på kommande försvarsbeslut. Dessa frågor
torde få stor inverkan på det militära försvaret, både
vad gäller omfattning och organisation, i alla fall om
de traditionella ur påtryckningssynpunkt väldigt star-
ka organisationsivrarna får härja fritt. Just det senare
är säkert ett skäl till att frågorna om ledningsinforma-
tionskrigföring inte har tillåtits påverka utformningen
av det militära försvaret.
Miljöpartiet vill spara mer pengar på det militära
försvaret än riksdagsmajoriteten vill. Besparingen
görs av säkerhetspolitiska och ideologiska skäl. Det
innebär naturligtvis att vi förordar en mindre krigsor-
ganisation än riksdagsmajoriteten gör. I första hand
vill vi att riksdagen skall besluta om en lägre ekono-
misk ram än vad riksdagen kommer att göra i dag. Vi
vill med den ekonomiska ramen och med vissa in-
riktningar ge tillbaka uppdrag till Försvarsmakten för
att den skall komma tillbaka med ett förslag som vi
skulle kunna ta ställning till, liksom regeringen och
Centerpartiet har gjort när de enades om den ekono-
miska ramen, med stöd från några andra partier.
Vår inriktning, som vi skulle vilja skicka med den
här ekonomiska ramen, är sex brigader och fyra flot-
tiljer, med två divisioner på varje flottilj. Det är del-
serie 1 och 2 i de redan beställda JAS-systemen. Vi
har tagit ställning till grundorganisationen i tre fall.
Det övriga kommer vi att avstå från att ta ställning till
i och med att vi har en sådan helt annorlunda inrikt-
ning. Det gäller F 10, F 16 och F 15, tre flottiljer. Vi
tycker att man skall lägga ned F 10 och F 16 på grund
av brist på långsiktighet när det gäller att bevara dessa
flottiljer och i stället av långsiktiga skäl ha kvar F 15 i
en krympande försvarsmakt. Vid nästa försvarsbeslut,
om fem år, kommer vi att få göra om hela den här
proceduren. Jag menar att det finns betydligt större
långsiktighet i och inte minst miljöskäl för att behålla
F 15. Det kommer Thomas Julin från Miljöpartiet
också att ta upp senare i dag.
Vi kommer att fatta ett glädjande och viktigt be-
slut i denna kammare i dag. Det gäller minorna i det
svenska försvaret. Vi har tidigare diskuterat det
många gånger och i dag kommer vi äntligen till avgö-
rande i denna fråga. Det hälsar jag med glädje. Men
jag tycker att det är viktigt att påpeka att vi inte skall
ersätta minorna med något annat vapenslag. Det vill
både Moderaterna och Kristdemokraterna. Då menar
jag att man tar flera steg tillbaka. Då har man över
huvud taget inte någon inställning till att vi på sikt
skall dra ned det militära försvaret, dra ned investe-
ringarna i vapen, om man hela tiden menar att varje
sak man tar bort ur organisationen måste ersättas med
någonting annat. Det tycker jag är ett förlegat och
föråldrat tänkande.
Jag tycker också att vi skall skriva in förbudet mot
trampminor i lag. Vi förutsätter givetvis från Miljö-
partiets sida att regeringen också fortsättningsvis i
internationella forum är starkt pådrivande i fråga om
internationellt förbud mot antipersonella minor.
Det finns några delar i Miljöpartiets politik som
jag snabbt vill beröra. Det gäller miljövärnsregemen-
ten. Vi föreslår att I 13 som enligt regeringens och
Centerns förslag skall finnas kvar efter försvarsbeslu-
tet skall ställas om till miljövärnsregemente. Det gäl-
ler också FMB, Fårösund på Gotland. Vi ser också
stora utvecklingsmöjligheter där.
När det gäller totalförsvarsplikten förordar Miljö-
partiet en frivillig värntjänst i stället för den pliktlag
som försvaret bygger på i dag. Den grundar sig på
motivation och meriter, inte minst med tanke på att
man utbildar till att möta de hot vi står inför i dag. Det
gäller rasism och främlingsfientlighet inom Försvar-
smakten, som tack och lov är ett mycket begränsat
problem. Det är inte alls så att jag vill framställa För-
svarsmakten som speciellt rasistisk eller främlingsfi-
entlig, absolut inte. Men det finns enskilda fall, och
det är ett speciellt problem för Försvarsmakten i och
med att vi inte vill behöva försvara oss mot försvaret
eller utbilda antidemokrater, rasister och nazister att
använda vapen. Det är väldigt viktigt. Vi har tidigare
tagit upp detta i Miljöpartiet och fick då hela utskottet
med oss när det gällde att regeringen skulle återkom-
ma till riksdagen med förslag om hur man skall möta
detta problem. Tyvärr går man inte framåt tillräckligt.
Vi hade hoppats att regeringen skulle komma med
konkreta förslag på hur lagstiftningen skall ändras, så
att det blir lättare för Försvarsmakten att lyfta ut dessa
oönskade personer som inte skall utbildas inom För-
svarsmakten. Jag hoppas att vi kan fortsätta att arbeta
med detta, så att vi kan komma till ett avgörande i
denna fråga och ge verktyg till Försvarsmakten så att
den kan bli av med de här personerna.
Inför nästa försvarsbeslut - det känns litet avläg-
set, det är fem år, men fem år går fort - gäller det att
inplantera vissa idéer som jag hoppas att försvarsmi-
nistern, i den händelse försvarsministern sitter kvar
då, skall kunna ha med sig.De säkerhetspolitiska
kontrollstationerna är ett bra förslag, som Miljöpartiet
stöder. Det är bra att man återkommer med kontroll-
stationer i säkerhetspolitiken. Enligt Försvarsbered-
ningens rapport skall man i de kommande kontroll-
stationerna uppmärksamma de hot och risker, s.k.
lågnivåhot, som kan följa t.ex. av sociala och eko-
nomiska klyftor, inomstatliga konflikter, miljöförstö-
ring och brist på naturresurser samt det moderna
komplexa samhällets sårbarhet.
Miljöpartiet vill i det sammanhanget uppmärk-
samma vikten av att man får in olika sorters kompe-
tenser i förberedelserna för nästa försvarsbeslut -
ÖCB och Försvarsmakten samt experter på t.ex.
ökande klyftor i samhället när det gäller sociala effek-
ter, miljöfrågor osv. En bra idé vore t.ex. att man
körde krigsspel i Försvarsmaktens krigsspelscentrum,
inte bara sådana scenarion som Försvarsmakten har
kommit på utan gemensamt med de civila myndighe-
terna, exempelvis ÖCB, ser till att man utformar or-
ganisationen i enlighet med det totalförsvarskoncept
som vi vill få till stånd. Jag saknar fortfarande den
integrerade synen på försvaret, som gör att det så
småningom blir ett totalförsvar.
Miljökriterier måste få väga tungt i lokaliserings-
frågor med tanke på både miljön i dagsläget och att
totalförsvaret är speciellt ansvarigt i och med att vi
säger att miljön utgör ett långsiktigt hot och ett hot
som är reellt i dag.
Slutligen: Man hade önskat att man hade en hel
dag på sig att förklara de procedurer som har lett fram
till detta förslag. Jag har försökt att ganska övergri-
pande redovisa Miljöpartiets ståndpunkt. Vi tar ett
litet steg på vägen i dag. Jag har tidigare sagt att jag
önskar försvarsministern lycka till ute i landet när han
skall förklara att det gäller att försöka lyfta sig litet
över den lokala regementesnivån för att se vilka in-
vesteringar vi skall göra för allas vårt bästa. Det är
inte investeringar i militära vapen, strukturer och
organisationer som är det som vi skall satsa på.
I detta anförande instämde Gunnar Goude, Birger
Schlaug, Barbro Johansson, Per Lager, Ragnhild
Pohanka och Thomas Julin (samtliga mp).