Herr talman! Försvarsministern berörde bl.a. folk-
försvarstanken. Jag tycker att det är viktigt att vi äg-
nar några ord åt den, eftersom det dessvärre är en av
de få punkter som vi är överens om vid detta tillfälle.
Men jag vill gärna säga, att med det sätt som för-
svarsministern tar hand om folkförsvarstanken på är
det tur att han har moderater bakom ryggen, som
försöker t.ex. bredda hemvärnets möjligheter. Det är
under försvarsministerns tid, under den allra sista
tiden då propositionen har varit under diskussion, som
fullmakter har lämnats in från hemvärnsmän därför att
medlemskåren i hemvärnet minskar, i stället för att
öka i enlighet med propositionens intentioner.
Vi skall nog sjutton hjälpas åt om folkförsvarstan-
ken, men sluta att raljera!
Jag kopplar då omedelbart över till frågan om vil-
ka som är ute i kylan. Om man har stött sin panna
blodig, som jag sade, vid 57 sammanträden utan att ha
uppnått någonting är det klart att man känner sig vara
litet vid sidan om. Men vi åstundar inte att ha vare sig
ett finger eller en hand med i den här propositionen.
Den är alltför präglad av den socialdemokratiska
politiken och självtillräckligheten för att vi skulle
vilja ha med den att göra.
Det sades av försvarsministern att han har stabila
majoriteter, att han t.o.m. hade hört invändningar
huruvida det var si eller så och att han t.o.m. var upp-
rörd. Det gläder mig att höra att försvarsministern var
upprörd. Om det är på det sättet att de stabila majori-
teterna för ett beslut här i dag uppnås därför att 67,
om jag minns rätt, socialdemokrater som har skrivit
motioner inte tillåts rösta så att de går igenom här i
kammaren, är det inte mycket beställt med socialde-
mokratisk politik.