Herr talman! Det känns faktiskt litet märkligt att
bli angripen för att spara för litet på försvaret, speci-
ellt av ett parti som tycker att det är rimligt att be-
myndiga ett beställningsbemyndigande på 66,7 mil-
jarder och anser att det är rimligt med en JAS-ram på
70 miljarder osv.
Men det hela beror på att vi är seriösa i vår mål-
sättning med vår försvarspolitik. Därigenom är vi
också seriösa när det gäller hur vi skall vandra vägen
fram till målet. Mycket av Försvarsmaktens pengar är
uppbundna i kontrakt på långsiktiga beställningar och
investeringar som man inte bryter hur som helst. Då
kan man hamna i den situationen att det blir kontra-
produktivt, dvs. att det kostar mer pengar att bryta
kontrakt än att låta dem löpa vidare. Det är därför
som vi bl.a. säger nej till beställningsbemyndigandet
för att ge riksdagen ökad makt över vilka beställning-
ar vi skall göra. Därigenom kommer vi också in på
hur vi formar krigsorganisationen i framtiden och vad
som skall ingå i den.
Jag är positiv till säkerhetspolitiska kontrollstatio-
ner, även om målsättningen på lång sikt är att rusta
om försvaret till ett civilt försvar. Det är jag därför att
säkerhetspolitik inte längre är att räkna stridsvagnar
och att göra motsvarande investeringar i militärt ma-
terial på den militära sidan. Säkerhetspolitik är så
mycket mer, och det tror jag att jag har redogjort för i
mina tidigare repliker och anföranden.
Vi i Miljöpartiet säger nej till en yrkesarmé. Vi
vill ha en frivillig värntjänst och inte anställd perso-
nal. Det skall bli en merit att ha genomfört värntjäns-
ten. Man genomför den därför att man utbildas mot ett
reellt hot. Sedan finns det mycket annat att tillägga.
Jag hoppas att jag kan återkomma i nästa replikskifte.