Herr talman! Centerpartiet har samarbetat med re-
geringen om såväl etapp 1 som etapp 2 av försvars-
beslutet. Det har varit en lång process och många
möten med människor runt om i landet. Vi har tagit
tid på oss. Alla som hört av sig har fått tillfälle att
framföra sina synpunkter. Vi har lyssnat och efter
bästa förmåga prövat argumenten.
Utgångspunkten för Centerpartiet och regeringen
är att skapa ett modernt totalförsvar byggt på en
grundlig säkerhetspolitisk analys. Det är nödvändigt
att våga genomföra förändringar. Etapp 2 av försvars-
beslutet kännetecknas av detta. Jag vill inledningsvis
yrka bifall till utskottets hemställan i dess helhet.
Sveriges militära alliansfrihet förutsätter en egen
betryggande försvarsförmåga. Föreliggande förslag
innebär att detta krav uppfylls. Men osäkerheten om
den framtida utvecklingen i vår omvärld finns där.
Därför är de säkerhetspolitiska kontrollstationerna av
avgörande betydelse - inte minst för att vi skall kunna
tillämpa anpassningsfilosofin.
Det vidgade säkerhetspolitiska synsättet skall vara
styrande för totalförsvaret. En helhetssyn skall prägla
samhällets hantering av hot och risker i fred och i
krig. På kort sikt bestäms kraven av behovet att hävda
den territoriella integriteten, men också av behovet att
förebygga och möta svåra påfrestningar och risker i
fred. Det vidgade säkerhetsbegreppet motiverar sats-
ningen på civila beredskapsstyrkor, Arne Andersson.
Den långsiktigt dimensionerande uppgiften förblir
att möta ett väpnat angrepp. Denna uppgift har det
avgörande inflytandet på uppbyggnaden av resurser
för totalförsvaret. Försvarets förmåga att återta sin
krigsduglighet säkerställs samtidigt som mer långsik-
tiga förändringar av krigsorganisationen planeras.
Detta är anpassningsfilosofin.
För att säkerställa den långsiktiga anpassningen
krävs ytterligare planeringsarbete. På några nyck-
elområden avsätts resurser för en bättre tillväxtförmå-
ga. Exempelvis skall Försvarsmakten ha kvar ca 300
officerare utöver vad som krävs för nuvarande krigs-
organisation och materiel ställas i förråd för att an-
vändas vid tillväxt. Ett ökat samarbete i Europa på
försvarsmaterielområdet förbättrar också våra möjlig-
heter till tillväxt om hotbilden mörknar i framtiden.
Därtill kommer satsningen på materiell förnyelse.
Exempelvis beställs delserie 3 av JAS 39 Gripen.
Under överskådlig tid behövs internationella
fredsfrämjande och humanitära insatser. Sveriges
aktiva deltagande i detta arbete får också tydligt ge-
nomslag i försvarsbeslutet. Vi vill vidareutveckla
Partnerskap för fred och förbättra förmågan att sam-
verka med trupp från andra länder. Ett internationellt
kommando bildas och en snabbinsatsstyrka organise-
ras.
Det säkerhetspolitiska läget medger en sänkning
av försvarsutgifterna med 10 %. Sänkningen genom-
förs stegvis och skall vara uppnådd till utgången av år
2001. Riksdagens beslut från förra hösten behöver
inte ändras. Centerpartiet fullföljer sitt sanerings-
ansvar men också vår långsiktiga försvarspolitik. Vi
deklarerade redan före valet 1994 att en besparing om
4 miljarder borde göras inom försvarsanslaget, om det
säkerhetspolitiska läget tillåter detta. Centerpartiet har
inför väljarna redovisat denna inriktning, och vi full-
följer vår politik.
Debatten med anledning av propositionen har in-
nehållit en hel del märkliga inslag. Bl.a. har det på-
ståtts att regeringen och Centerpartiet kört över Över-
befälhavaren. Detta är en grov vrångbild. Förändring-
arna gäller huvudsakligen lokaliseringen av olika
fredsförband. Sådant väcker stort intresse i debatten
men har begränsad betydelse för försvarets förmåga i
form av värnkraft.
Det centrala - nämligen den framtida krigsorgani-
sationen - avviker inte från ÖB:s förslag. Syftet med
krigsorganisationen är att hela Sverige skall försvaras.
13 armébrigader och lika många stridsflygsdivisioner
är i enlighet med ÖB:s förslag. Materielprioritering-
arna överensstämmer, antalet ytstridsfartyg och ubåtar
likaså. Regeringen och Centerpartiet fullföljer också
ÖB:s förslag i syfte att säkerställa förmågan till an-
passning av krigsorganisationen.
Det är fullt normalt att regering och riksdag i vissa
avseenden förändrar ÖB:s förslag. Det har skett också
vid tidigare försvarsbeslut. Följande har varit styrande
vid förändringar av ÖB:s förslag:
1. Det är viktigt att Sveriges roll i Östersjöområdet
understöds av en tydlig militär närvaro på Got-
land, på grund av dess operativa betydelse.
2. De garnisoner som behålls måste ha goda utveck-
lingsmöjligheter. De skall kunna expandera i ut-
bildningsvolym och övningsområden och medge
förändringar i taktik och stridsteknik.
3. Nyinvesteringar till följd av omlokaliseringar bör
undvikas. Flyttningar av förband är en ekonomiskt
osäker åtgärd och något som dessutom kan skapa
låsningar för framtiden.
4. ÖB:s önskemål om fler vinterutbildade brigader
tillgodoses.
5. Slutligen har behovet av den folkliga förankringen
givits större genomslag.
Självfallet har de försvarspolitiska aspekterna haft
den avgörande betydelsen.
Genom regeringens och Centerpartiets förslag spa-
ras ca 100 miljoner kronor årligen jämfört med ÖB:s
förslag till grundorganisation. Dessa pengar används
bättre genom en ytterligare satsning på utveckling av
försvarsmateriel. Totalt satsas 550 miljoner kronor
årligen för detta ändamål.
Försvarsutskottets studier av olika lokaliseringsal-
ternativ visar att propositionens överväganden är
riktiga. Alternativet Halmstad framför IB 15 i Borås
och Lv 4 i Ystad uppvisar en bättre totalekonomi.
Därom är utskottsmajoriteten, regeringen och ÖB
överens. ÖB konstaterade också att utbildningsförut-
sättningarna för mekaniserade förband är bättre i
Halmstad än i Borås. Slutligen är Halmstad en god
utgångsgruppering för att operativt kunna verka i
såväl Göteborgs- som Malmöområdet. Också detta
markerade ÖB i sin försvarsmaktsplan.
Ett ytterligare skäl till att kalkylen talade för att
behålla Halmstads garnison är beslutet att inte genom-
föra flytten av K 3 från Karlsborg till Borås som ÖB
förespråkade.
Herr talman!
Jag vill särskilt understryka att jag utgår ifrån att
verksamheten i Karlsborg kommer att ha den omfatt-
ning som det skapas förutsättningar för i propositio-
nen. Om verksamheten tunnas ut ytterligare där för-
sämras givetvis kostnadsffektiviteten.
ÖB ville flytta IB 4 i Linköping till Kvarn i Bo-
rensberg. Han föreslog vidare avveckling av NB 13 i
Falun och NB 5 i Östersund. Socialdemokraterna och
Centerpartiet förespråkar en annan lösning. Flyttning-
en av IB 4 ut till Kvarn kräver omfattande investe-
ringar. Dessutom behöver Försvarsmakten, enligt ÖB,
en ökad andel vinterutbildade förband. Detta avgjorde
i valet mellan Linköping och Falun.
Valet att behålla Fältjägarbrigaden i Östersund
framför NB 20 i Umeå gjordes med hänsyn till möj-
ligheterna att skapa en rationell garnison med
flyg- och arméförband.
Gotlands läge som ett naturligt centrum i Östersjö-
regionen är av strategisk betydelse. Om detta är alla
överens. Gotland är en naturlig bas varifrån Sverige
kan värna sin territoriella integritet i fred. Allt talar
för att Gotland bör behålla sina multifunktionella
utbildningsförband. Dagens ställningstagande innebär
att luftvärns- och kustförsvarsförband även fortsätt-
ningsvis utbildas vid Gotlands luftvärnskår och Fårö-
sunds marinbrigad.
I Göteborg kommer militär grundutbildning att
bedrivas även framgent. Vid Göteborgs marinbrigad
skall amfibieförband utbildas. Detta följer av Göte-
borgsområdets betydelse. Göteborg, Västkusten och
inloppet till Östersjön behöver - i fred och kris - ett
marint fredsförband med värnpliktsutbildning. Jag vill
markera att detta är ett långsiktigt åtagande.
När det gäller Västsverige finns vidare anledning
att beröra helikopterdivisionen på Säve. Inrättandet av
en gemensam helikopterflottilj på Malmen i Linkö-
ping innebär inte något ställningstagande i fråga om
basering av de samlade helikopterresurserna i övrigt.
Regeringen skall återkomma till riksdagen i denna
fråga. I utskottsbetänkandet ges en tydlig fingervis-
ning åt regeringen, vars förslag skall vara en helhets-
lösning som beaktar uppgifterna i såväl krig som fred.
Utskottet skriver att härvid bör samhällets möjligheter
att utnyttja de militära helikopterresurserna i fred inte
försämras.
Herr talman! Nedläggningsbeslut är aldrig enkla.
Jag medger för egen del att vissa av de nedläggnings-
beslut som vi i dag fattar är svårare än andra. Det
gäller framför allt valet mellan att lägga ned F 10 i
Ängelholm eller F 15 i Söderhamn samt flyttningen
av den grundläggande flygutbildningen från F 5 i
Ljungbyhed till Ängelholm.
Flygvapenchefen initierade under hösten 1995 en
alternativgranskning där han ställde F 10 i Ängelholm
mot F 15 i Söderhamn. Med stöd av denna granskning
förespråkade sedan överbefälhavaren att flottiljen i
Ängelholm bör behållas framför den i Söderhamn.
ÖB har i sin avvägning vad avser den grundläggande
flygutbildningen också haft att beakta de frågeställ-
ningar som en flyttning från F 5 till F 10 innebär.
Utskottet har inte klarat att motbevisa ÖB:s förslag
beträffande F 15, F 10 och F 5.
Det är nu viktigt att flygvapenledningen, berörda
flottiljchefer och flyglärarkåren gemensamt finner
lösningar som skapar goda övningsbetingelser för den
grundläggande flygutbildningen i Ängelholm.
Den civila trafikflyghögskolan skall inte längre
drivas i militär regi. Någon annan än Försvarsmakten
bör vara huvudman för verksamheten. Det är emeller-
tid viktigt att den civila pilotutbildningen kan leva
vidare.
Lennart Rohdin faller in i kören som påstår att re-
geringen och Centern inte på allvar lyssnat på argu-
ment trots löften om detta. Jag har nu redovisat Cen-
terns skäl på några viktiga punkter till varför vi står
bakom betänkandet i dess helhet. Lennart Rohdin är
kritisk, men redovisar inte sitt partis alternativ utom
på några få punkter. På det sättet kostar det inte sär-
skilt mycket att vara kritisk, Lennart Rohdin.
Totalförsvaret är ett lands yttersta värn av frihet
och oberoende. Som sådant förlorar det mycket av sin
trovärdighet om verksamheten samtidigt medverkar
till att förstöra livsbetingelserna i det land som skall
försvaras. Det systematiska miljöarbete som Försvar-
smakten inlett är därför av stor betydelse. Det ekolo-
giskt uthålliga försvaret är målet. När Försvarsmakten
lämnar anläggningar skall dessa saneras. Utsläppen av
fossila bränslen och andra miljöskadliga ämnen skall
begränsas ytterligare. Principerna om kretslopp, om
substitution och om försiktighet skall beaktas. Utred-
ningen om dumpad ammunition skall slutföras.
Försvarsutskottet har där det fanns oklarheter i
skrivningarna i propositionen förtydligat dessa.
Det gäller för det första enheten för krigsmedicin i
Linköping. Propositionen berörde inte denna fråga.
Utskottet gör klart att denna verksamhet skall ges
förutsättningar att fortsätta trots att T 1 avvecklas.
Det gäller för det andra frågan om hur övningsom-
råden och skjutfält skall användas när förband knutna
till dessa avvecklas. Här är det viktigt att besinna sig.
Alla känner talesättet om barnet och badvattnet. Ut-
skottet uppmanar regeringen att överväga om det är
kostnadseffektivt eller från andra utgångspunkter
lämpligt att behålla och utnyttja vissa anläggningar
och övningsområden.
För det tredje och slutligen gäller det frågan om
försvarsområden och staber inom dessa.
Propositionen är i och för sig inte otydlig i fråga
om kopplingen mellan försvarets folkliga förankring
och Försvarsmaktens geografiska spridning. Vikten
av att anpassa försvarsområdesstaberna till skiftande
förutsättningar markeras också. Däremot finns otyd-
ligheten kvar i de fall då de nya försvarsområdena
kommer att omfatta flera län. I propositionen fram-
hålls endast korthugget att varje län skall innefatta
minst en militär organisationsenhet. Detta resonemang
har utskottet konkretiserat i ett tillkännagivande.
Inom oförändrad ekonomisk ram skall regeringen
överväga att organisera ett antal staber, utöver för-
svarsområdesstaben, i respektive försvarsområde.
Skälen för detta är behovet av samverkan med civila
myndigheter och frivilligorganisationernas behov av
närhet till en militär stab. Exempelvis bör en sådan
lösning med understaber kunna tillämpas inom det
sammanhållna "Smålands försvarsområde".
Herr talman! De militära cheferna på olika nivåer
inom Försvarsmakten har ett svårt arbete framför sig
- ett arbete präglat av stort ansvar. Besvikelse och
frustration behöver omvandlas till förnyelsekraft och
nytänkande. Därför är det viktigt
att Försvarsmaktens anställda känner att vi har
förtroende för deras insatser
att se möjligheterna i det utökade ansvarsområde
som ett vidgat säkerhetsbegrepp skapar
att finna motivation i det fördjupade internationel-
la samarbetet i fredens tjänst.
För att Försvarsmakten skall kunna svara upp mot
de krävande uppgifterna behöver högt kvalificerade
unga män och kvinnor kunna lockas att beträda offi-
cersbanan.
Dagens försvarsbeslut kräver eftervård och om-
sorg - här i riksdagen och inom regering och försvar-
smakt.
Herr talman! Det sammansatta utrikes- och för-
svarsutskottet har redan behandlat arbetet med att få
till stånd ett internationellt förbud mot antipersonella
minor. På centerinitiativ beslöt riksdagen våren 1994
att Sverige skulle verka för ett internationellt förbud.
Sverige var det första land som initierade denna fråga
vid FN:s konferens om översyn av konventionen om
särskilt inhumana vapen. Tyvärr resulterade konferen-
sen inte i något totalförbud. Ett antal mindre förbätt-
ringar uppnåddes dock under det svenska ordförande-
skapet.
Det som fört processen framåt under konferensen
och efteråt är att fler och fler länder valt att själva gå
före. Precis som i kampen för en bättre miljö krävs att
vissa länder agerar som internationella föredömen.
Den tidigare oviljan hos en majoritet i Sveriges riks-
dag att avskaffa de antipersonella minorna har skadat
vår trovärdighet. Detta har jag framfört vid upprepade
tillfällen. Politiskt arbete lönar sig. När regeringen
och Centerpartiet nu gemensamt föreslår ett ensidigt
svenskt förbud skapas möjligheter för Sverige att med
ökad trovärdighet agera för ett internationellt totalför-
bud. Kampen går vidare! Inrättandet av ett internatio-
nellt minröjningscentrum är ett viktigt inslag i den
kampen.