Fru talman! År 1994, då socialdemokraterna tog
över, pekade alla kurvor åt rätt håll. Hade den ut-
vecklingen fått fortsätta hade vi haft 100 000 fler
svenskar i riktiga jobb. Nu är det i själva verket
70 000 färre som har riktiga jobb. Men det är inte
detta som dagens debatt handlar om.
Jag delar biståndsministerns optimism när det
gäller framgångarna om man använder biståndsresur-
serna på ett klokt sätt. Vi moderater har faktiskt legat
före med att här hemma föra in den nya debatten och
den konsensus som nu successivt håller på att växa
fram mellan givarnationerna om biståndets utveck-
ling. Jag ser positivt på det anslag som biståndsminis-
tern gjorde här i debatten.
Vi var tidigt ute med fattigdomsutrotningen. Vi
var tidigt ute med konsultationer med Afrika. Vi var
tidigt ute med att säga att vi skall samverka med re-
gimer som inte är själva fienderna för utvecklingen i
landet eller korrupta. Vi var tidigt framme och sade
att Sida skulle finnas på plats i Afrika på ett mycket
tydligare sätt för att fånga upp tendenserna. Vi var
också relativt tidigt framme när det gällde att tala om
samordning med den övriga svenska utrikespolitiken.
Vi var tidigt ute när det gäller effektivitetsmålen,
stödet till marknadsekonomins institutioner, kraven på
demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.
Nu ser vi att regeringen har kommit med en fattig-
domskrivelse, en Afrikaskrivelse och en MR-skrivelse
kommer. Jag vill fråga biståndsministern: Kommer vi
också att få en samordningsskrivelse, en effektivi-
tetsöversynsskrivelse och en skrivelse om samverkan
med Världsbanken?