Fru talman! Det är alltid besvärligt när Hans An-
dersson inte hör på vad man säger. Jag framhöll allde-
les särskilt slaveriet, kolonialismen och socialismen.
Jag framhöll också Sveriges roll när det handlade om
slaveriet, kolonialismen och socialismen och den
stora betydelse som planekonomi och socialism har
haft när det gällt att skapa fattigdom i u-världen.
Jag kan när man talar om Latinamerika tillägga att
t.ex. Argentina och Uruguay mellan krigen faktiskt
hörde till världens fem rikaste länder. De har alldeles
på egen hand tagit sig ned i fattigdomen bl.a. med
hjälp av planekonomi och protektionism.
Lösningen skulle enligt Hans Andersson vara To-
binskatten. Om man tittar på vad den skulle innebära
för t.ex. Vietnam, som har 2-3 miljarder dollar i
transaktioner, finner man att en Tobinskatt skulle
drabba Vietnam med en lika stor summa som hela det
svenska biståndet.
Sedan säger Hans Andersson att han vill lösa fat-
tigdomsproblemen. Vi säger från vår sida att vi vill
utrota fattigdomen i världen, därför att fattigdomen är
världens största gissel. Jag tror att målsättningen är
densamma. Det som skiljer är att vi tycker att man
skall vara utomordentligt effektiv i de insatser vi gör.
Hans Andersson står kvar vid det gamla utbetal-
ningsmålet.