Fru talman! Att dimensionera biståndet efter be-
hoven är orealistiskt. Behoven är därtill alldeles för
stora. I stället tvingas vi politiskt besluta om hur
mycket av våra samlade resurser vi är beredda att
avsätta som vårt bidrag till att lösa de globala pro-
blemen.
Under saneringen av de offentliga finanserna, som
har pågått i över två år, har besparingar varit nöd-
vändiga också på Sveriges internationella utveck-
lingssamarbete. Det har varit nödvändigt men mycket
smärtsamt. Ett land som inte kan hantera den egna
ekonomin klarar inte att med lånade pengar behålla
sin trovärdighet som långsiktig biståndsgivare. Vi får
inte glömma bort att var tredje krona i våra utgifter
1994 var lånad. Det betyder att en tredjedel av bi-
ståndspengarna också var lånade kronor 1994. Vår
trovärdighet som biståndsgivare urholkades också när
vi i Sverige devalverade och deprecierade kronan för
att få bukt med de ekonomiska problemen här hemma.
För att uppnå en fortsatt bred uppslutning bland
medborgarna för ett generöst tilltaget bistånd har
denna anslagspost också fått bära en del av bördan i
en ekonomiskt svår tid. Nedskärningen av resursra-
men har framför allt åstadkommits genom indragning
av reservationer. Den löpande verksamheten i de
fattigaste delarna av världen har prioriterats. Center-
partiet har tillsammans med regeringen tagit ansvar
för denna politik.
Det är utomordentligt glädjande att biståndsramen
för 1998 ökar med 472 miljoner kronor. När detta
adderas till den svenska kronans ökade värde och till
ambitionen om ett bättre utnyttjande av reservationer
blir resultatet att de svenska insatserna i mottagarlän-
derna nu kan växa i omfattning. Trenden har vänt
också för biståndet.
Centerpartiet står bakom utgiftsramen om 11 434
miljoner kronor för utgiftsområde 7 och den beräkna-
de biståndsramen om 0,7 % av BNI för 1998, vilket
beräknas till 12 418 miljoner kronor.
Med detta kan vi inte nöja oss. Ett tydligt långsik-
tigt mål måste vara att återupprätta omfattningen av
vårt bistånd till 1 % av BNI. Ökad rättvisa mellan
världens rika och fattiga är en förutsättning för fred
och en långsiktigt hållbar utveckling.
Enligt propositionen beräknas budgetbalans råda i
1998 års statsbudget. Om så blir fallet bör regeringen
därefter kunna inleda återtagningen av enprocentsni-
vån. Kravet på budgetbalans och återbetalningskraven
på statsskulden sätter restriktioner för hastigheten i
denna återtagning. Centerpartiet konstaterar att det
med nu prognosticerade förutsättningar torde vara
möjligt att uppnå enprocentsnivån under den första
halvan av perioden 2000-2010.
Jag vill inskärpa behovet av att återgången till en-
procentsnivån bör ske successivt och på ett planerat
sätt. Detta är bakgrunden till reservation 7 från Cen-
terpartiet, som gäller mom. 7, vilken jag härmed yrkar
bifall till.
Centerpartiet anser att regeringen bör ge Sida i
uppdrag att planera för en återgång till en biståndsram
på 1 % av BNI - detta för att säkerställa att utökning-
en av biståndsramen sker med bibehållen kvalitet.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med denna
redovisning i samband med 1998 års vårproposition.
Därför vill jag ställa frågan till statsrådet Schori
om regeringen är beredd att göra detta. Det finns
alltså inte en majoritet i utskottet för det, men jag
tycker att det är angeläget att regeringen hörsammar
detta önskemål.
I reservation 6, från "regnbågsalliansen" fp, kd, v och
mp, vill man också ha en plan för återtagandet. I re-
servationen väljer man emellertid att föregå återtag-
ningsplanen med bestämda ställningstaganden om
takten i återtagningen. Centerpartiet gör bedömningen
att vi först vill höra Sida för att få en bibehållen kvali-
tet när vi återtar biståndsmålet 1 %.
Fru talman! Centerpartiet har också framfört be-
hovet av att se det samlade svenska biståndet i ett
helhetsperspektiv. Olika utvecklingsländer har olika
behov för sin utveckling. De fattigaste länderna behö-
ver bistånd för att säkerställa grundläggande behov
och bygga en plattform för en ekonomisk utveckling,
medan andra är mer betjänta av tekniköverföringar
med miljöanpassad teknik, samarbete och bestämmel-
ser om handelsvillkor och kapitalrörelser.
Centerpartiet har också i sin kommittémotion be-
tonat FN:s roll i det multilaterala biståndet och beho-
vet av att FN arbetar problemorienterat, inte minst
med de gränsöverskridande miljö- och resursproble-
men, men också med alla andra problem som är av
betydelse för det globala samhället.
FN-systemet spelar också en mycket viktig roll i
fattigdomsbekämpningen. Sveriges plats i säkerhets-
rådet och vårt aktiva arbete för att stödja generalsek-
reterare Kofi Annans förslag om en reformering och
effektivisering av FN är utomordentligt viktigt just för
att FN skall kunna stärkas och för att FN skall kunna
spela rollen som en samordnare, inte minst på bistån-
dets område.