Fru talman! Jag skall i detta anförande ta upp lev-
nadsförhållandena i Stockholmsregionen av det skälet
att det nu finns starka motiv för att varna för den
växande segregationen inom det här området.
Jag brukar säga att Sockholm har flera ansikten,
och det stämmer verkligen. Här finns rikedomen och
utvecklingsmöjligheterna sida vid sida med växande
utslagning och social misär. Medelinkomsten är här
högre än genomsnittligt i landet, och samtidigt finns
här fler låginkomsttagare. Här finns de dyraste bostä-
derna och samtidigt den största trångboddheten. Ut-
budet av kultur och nöjen är det rikaste i landet sam-
tidigt som droger, våld och kriminalitet nu växer i
omfattning. Här finns jungfrulig natur och fin miljö
sida vid sida med omfattande miljöförstörelse och
starkt nedslitna bostadsområden.
De geografiska skillnaderna inom regionen i fråga
om sociala och ekonomiska levnadsvillkor är av
gammalt datum. I den ekonomiska krisens spår har
dessutom en brutal arbetslöshet och försämrad social
service medfört att nya grupper dras in i svårigheter.
En nyliberalt orienterad politik som gett köpstarka
intressen ökat spelrum att ta för sig av det bästa regi-
onen har att erbjuda skärper motsättningarna. Segre-
gationen ökar snabbt.
En liknande utveckling finns för övrigt i de övriga
storstadsregionerna i landet. Om vi inte med gemen-
samma krafter lyckas vända denna utveckling kom-
mer det två tredjedels-samhälle som vi inte vill ha att
mycket snabbt etablera sig i våra storstäder. Det är ett
skrämmande perspektiv.
Jag vill gärna ge ytterligare några exempel på de
negativa inslag som finns i utvecklingen i Stock-
holmsområdet och som vi måste åtgärda om vi skall
ha någon möjlighet att vända den här utvecklingen.
Bostadsbyggandet har inte sedan sekelskiftet varit
så lågt som nu. Endast 2 000 lägenheter påbörjades
under 1993 inom Stockholms län och nedgången
fortsätter. På samma gång ökar nu befolkningen snab-
bare än tidigare inom det här området, 1993 med
16 700 invånare.
Ett annat problem är att bostadskostnaderna är så
höga att utrymmet för reparation och underhåll är
mycket begränsat.
Sammantaget medför dessa problem inom bo-
stadssektorn att vi snabbt går mot bostadsbrist och en
förslumning av vissa befintliga bostadsområden som
vi hittills varit förskonade ifrån i Sverige.
Liksom i övriga landet är arbetslösheten hög inom
området. Den främsta kampen mot de sociala proble-
men står naturligtvis kring arbetslösheten. Men här
finns också särskilda problem i anslutning till arbets-
lösheten. De har till stor del att göra med tillström-
ningen av utländska medborgare och flyktingar som
har ökat under den senaste tiden. Mellan 1992 och
1993 ökade socialbidragskostnaderna inom Stock-
holms län med 30 % och är nu tre gånger så höga per
invånare som genomsnittligt i landet.
Denna ökning har uppenbarligen samband med
arbetslöshetens karaktär. Under 1994 saknade var
tredje arbetslös inom det här området både KAS och
a-kassa. Socialbidragskostnaderna väntas fortsätta att
stiga.
Fru talman! Det är naturligtvis viktigt att se de sto-
ra och rika möjligheter som huvudstadsregionen i vårt
land har att erbjuda. Samtidigt får vi inte blunda för
de allvarliga sociala problem som finns här och som
just nu ökar i omfattning. Om vi vill tillvarata regio-
nens stora möjligheter och om vi samtidigt vill skapa
ett Stockholm som är tryggt, tillgängligt och bra att
leva i för alla då måste snabba och effektiva åtgärder
sättas in. Då måste Stockholms kommun och övriga
kommuner inom det här området samla sig till en
offensiv mot den växande segregationen. Då måste
landstinget prioritera åtgärder som utjämnar skillna-
derna både i social service och tillgänglighet.
Även staten har ett ansvar i detta. Det är nödvän-
digt, enligt min uppfattning, att olika statliga åtgärder
inom exempelvis arbetsmarknads-, bostads- och so-
cialpolitiken tar hänsyn till de speciella förhållanden
som finns inom Stockholmsregionen liksom inom de
övriga storstadsregionerna.
Det är, fru talman, med andra ord hög tid att skapa
ett samlat program mot den växande segregationen.