Fru talman! Dagens diskussion handlar om hur
mycket pengar vi skall avsätta inom socialförsäk-
ringssektorn de kommande tre åren. Då är det mycket
intressant att studera de ekonomiska ramarna för våra
utgiftsområden. De visar ju också partiernas inställ-
ning till välfärdsfrågorna och socialförsäkringarna.
Jag skall be att få återkomma till det om en stund.
Låt mig allra först slå fast att den viktigaste förut-
sättningen för en god välfärd och för att människor
skall känna tilltro till försäkringarna är att statsfinan-
serna är under kontroll. Regeringen Bildt misslycka-
des kapitalt med den ekonomiska politiken. Det har
tvingat oss till tuffa besparingar, men de har skett med
den största omsorg om trygghetsfrågorna.
En viktig utgångspunkt i saneringspolitiken har
varit att bevara vår svenska välfärdsmodell. Det har
varit viktigt, eftersom vi vet att den är överlägsen
andra modeller när det gäller att fördela välfärden
jämlikt och rättvist. Socialdemokratin håller fast vid
den generella välfärden, eftersom den skyddar de
svagaste bäst.
Socialförsäkringarna skall omfatta alla och ha en
gemensam finansiering. Välfärden är en medborgerlig
rättighet och skall vara tillgänglig för alla. Detta är
viktiga principer som vi håller fast vid.
Oppositionen talar med stor indignation om våra
besparingar, men jag tror att de skall vara något för-
siktiga. Tänk på vad ni lämnade efter er hösten 1994!
Ni hetsar upp er över våra förslag, men ni tvingas ju
också till besparingar som i vissa fall får värre kon-
sekvenser för enskilda människor, eftersom ni inte har
större utrymme, utan väsentligt lägre som Moderater-
na. Det ger självfallet sämre välfärd, åldringsvård och
utbildning.
Det väsentliga och viktiga att notera i detta betän-
kande, och som jag vill lyfta fram, är att Moderaterna
vill satsa 36 miljarder mindre än vi socialdemokrater
på socialförsäkringsområdet, dvs. på den ekonomiska
tryggheten vid sjukdom och handikapp, vid ålderdom
och för barnfamiljerna. Moderaterna föreslår ett gi-
gantiskt sparpaket. Till detta skall läggas att Modera-
terna också vill dra ned stödet till kommunerna, dvs.
till barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg. Där
handlar det om 14 miljarder för kommunerna som har
det mycket svårt för tillfället.
Man vill också sänka skatterna med mer än 150
miljarder de kommande tre åren. Det skall ske just nu
när vi har en balans i budgeten i sikte och när vi inte
längre har behov av nya stora nedskärningar. Då vill
Moderaterna återigen undergräva statens och kommu-
nernas ekonomi. Det är för mig en både obegriplig
och okänslig politik. När jag lyssnade på Gullan
Lindblad tyckte jag att det var en upprepning av
gammal traditionell högerpolitik - ingenting annat -
och det har jag hört många gånger.
Med de väsentligt lägre ramar och de skattesänk-
ningar som Moderaterna föreslår tvingas de göra
mycket stora ingrepp i välfärden, och ännu har de
bara redovisat en viss del. Jag tycker att det är en
skyldighet för Moderaterna att redovisa hur detta slår
för enskilda människor. Jag förväntar mig - och jag
kräver det - att Gullan Lindblad redovisar hur 150
miljarder i skattesänkningar slår för enskilda männi-
skor.
Det är också intressant att ställa frågan hur Folk-
partiet och Kristdemokraterna ser på Moderaternas
förslag genom den samverkan som de har.
Vi socialdemokrater har tvingats till omfattande
besparingar, men vi har vid varje tillfälle försökt se
till att de med de lägsta inkomsterna drabbas minst.
Vi sänker bostadsbidraget till pensionärerna från
85 % till 83 %, men vi höjer samtidigt det särskilda
bostadstillägget som de 20 000 pensionärerna med
lägst inkomster får. Vi gör också detta tillägg enhet-
ligt över hela landet.
Vi inkomstprövar folkpensionsdelen i änkepen-
sionen. Lägg märke till att det är en inkomstprövning!
De kvinnor som har barn under tolv år eller så låg
inkomst att de har bostadstillägg får inga försämring-
ar. Först vid en inkomst på över 24 000 kr i månaden
slår inkomstprövningen igenom helt. Vi gör en väx-
ling mellan änkepensionen i form av folkpension och
pensionstillskott. Den förra sänks med 6 %, och den
senare höjs med lika mycket. Resultatet blir att de
med de lägsta inkomsterna undantas från försämring-
arna.
Så har vi konstruerat besparingarna på samtliga
områden. Ändå har de neddragningar som gjorts
självfallet varit kännbara för många. Men alternativet
att inte göra någonting alls hade varit ännu värre. Då
hade vi i dag varit i en fullständigt ohanterlig situation
som tvingat oss till betydligt större ingrepp.
Nu ser vi att saneringspolitiken ger resultat. Då får
vi också utrymme att rätta till det som inte fick en
rättvis fördelningsprofil trots våra ansträngningar. Nu
kan vi, och nu skall vi, noggrant utvärdera hur bespa-
ringarna och nedskärningarna totalt sett drabbat olika
individer.
I de stora ekonomiska sammanhangen delar vi in
människor i grupper. Pensionärerna har fått det bättre
som grupp, säger vi. Det är riktigt, men det är lika
sant att många pensionärer har det knapert. Barnfamil-
jerna har fått dra ett tungt lass de senaste åren. Det är
sant, men det finns också många familjer med goda
inkomster som klarat sig bra genom krisen.
På samma sätt kan vi resonera på område efter
område. Det som gör mig mest orolig är när det
största oppositionspartiets alternativ till regeringspo-
litik är att visa en total nonchalans mot de enskilda
människorna. Det är gigantiska skattesänkningar,
stora neddragningar ute i kommuner och landsting
och ytterligare besparingar på så gott som alla områ-
den inom välfärden. Med en sådan politik som Mode-
raterna redovisar skulle nästan alla bli förlorare. Bara
en liten grupp höginkomsttagare och förmögna skulle
kunna leva gott och få det bättre. Det är ingen rättvis
politik. Det är inte heller ett bra recept för att återge
vårt land ekonomisk styrka och social trygghet.
Jag hävdar att den socialdemokratiska politiken
för arbete, bevarad välfärd och trygghet i livet för alla
medborgare är det bästa sättet att bygga Sverige starkt
igen. Det har varit tungt att vrida ekonomin rätt, men
när man ser alternativen känns det ändå lätt att försva-
ra den politik vi socialdemokrater står för.