Fru talman! En tredjedel av alla ensamstående
föräldrar fick förra året socialbidrag. Två tredjedelar
av alla unga mödrar under 25 år mottog socialbidrag
någon gång under 1995. När det socialdemokratiska
regeringen beslutade att skjuta fram utbetalningen av
barnbidrag sju dagar tvingades ännu fler barnfamiljer
till socialkontoret. Längre än så här sträcker sig inte
tryggheten i dagens Sverige.
Höjda fastighetsskatter tvingar människor att av-
yttra bland det käraste de har, det egna hemmet. I
kombination med sänkta bostadsbidrag kommer effek-
terna att bli förödande för många familjer.
Jag glömmer inte den rara fiskarhustrun som inför
skatteutskottet oroades inför att behöva lämna sin ö
och sin trygga tillvaro för att fastighetsskatten stigit
till för henne och hennes man oöverkomliga 17 000
kronor. Jag kommer heller aldrig att glömma hennes
svar på den typiska socialistiska överhetsfrågan om de
hade sökt bostadsbidrag. Jag citerar fritt ur minnet:
"Vi är för stolta att söka bidrag. Vi vill klara oss på
egen hand." Vad gör den röd-gröna majoriteten för att
trygga tillvaron för dessa människor? Dessvärre ing-
enting.
Inför valet 1994 utlovade socialdemokraterna att
arbetslösheten snabbt skulle sjunka till 5 % om de
fick möjlighet att regera. Vallöftet väckte naturligtvis
en stark förhoppning hos många arbetslösa människor
om ett riktigt jobb och därmed ökad trygghet. Nu ser
vi resultatet. Arbetslösheten stiger. Otryggheten ökar.
Så sent som i lördags stod det i en av Blekingetid-
ningarna att 23 % var utan ett riktigt jobb i mitt hem-
län. Så såg det ut i lördags på BLT:s framsida, Inger
Lundberg. Det var 23 % som var utan eget jobb i
Blekinge län.
Varför har det blivit så här? Varför tvingas männi-
skor att flytta från hus och hem? Varför ökar bidrags-
beroendet? Varför stiger arbetslösheten?
En av de viktigaste orsakerna är det mycket höga
skattetrycket och de enorma skattehöjningar på drygt
80 miljarder kronor som regeringen med hjälp av
Vänstern och Centern genomfört sedan regeringsskif-
tet.
Dessa skattehöjningar i kombination med minska-
de bidrag innebär att många hushåll drabbats dubbelt
av den förda politiken. Det är i hög grad låg- och
medelinkomsttagare som på detta sätt knips åt från två
håll. De sitter uppenbarligen fast i ett skruvstäd. Bi-
dragsberoendet har ökat markant.
När individer och familjer hänvisas till bidrag för
sin vardagsförsörjning saknar de verkliga möjligheter
att själva förbättra sin situation. En ökad egen insats
omöjliggörs för en del av att de saknar arbete och för
andra av att marginaleffekterna av en ökad arbetsin-
sats ofta är nästan konfiskatoriska.
Socialstyrelsen har konstaterat att hushåll med
socialbidrag i genomsnitt betalar nästan lika mycket
skatt som de får i socialbidrag. Enligt dess utvärde-
ringar får ett hushåll med socialbidrag i genomsnitt
21 000 kr i bidrag per år och betalar i genomsnitt
23 000 kr i skatt.
Vi har i vår partimotion, Att kunna leva på sin lön,
visat att en vanlig familj med två barn, där mannen
arbetar som metallarbetare och kvinnan är kommu-
nalanställd på deltid får behålla 36 % av arbetsersätt-
ningar efter det att alla skatter är betalda. Den en-
samstående mamman, med ett barn, som arbetar deltid
och bor i hyreslägenhet får behålla 38 % av sin totala
arbetsersättning. Skatten är sålunda den dominerande
utgiften i ett normalhushåll. Den höga beskattningen
leder till att allt fler blir beroende av offentliga bidrag,
som i sin tur betalas av höjda skatter.
Socialdemokraterna och Centern visar inga tecken
på att ändra den skruvstädssituation som många
svenskar hamnar i med dagens politik. Det finns såle-
des ingen som helst förståelse från dessa partiers sida
att genom sänkta skatter förändra förutsättningar så att
allt fler människor i vårt land kan leva på sin lön. Den
uppvaktande fiskarhustrun från Stockholms skärgård
får således inget stöd för att tillsammans med sin man
själv forma sin livstillvaro. De tvingas antingen sälja
eller sätta sig i skuld på ålderns höst för att betala
skatten. Var finns den sociala tryggheten i Socialde-
mokraternas Sverige?
Det är synnerligen anmärkningsvärt att Centern
befäster det höga skattetrycket och inte ger någon
egen signal vad partiet vill åstadkomma när det gäller
inriktningen av skattepolitiken. Det enda Centern
bidrar med är ytterligare skattehöjningar i form av
ökade miljöskatter med 200 miljoner kronor. Att
stärka den enskilde individen genom att denne skall få
möjlighet att kunna leva på sin lön genom sänkta
skatter synes även vara helt främmande för Centern.
Enligt moderat uppfattning skall en politik som
syftar till att skapa förutsättningar för att de flesta
skall kunna leva på sin lön stå på två ben. Det ena är
en aktiv skattesänkningspolitik som syftar till att växla
lägre skatter mot minskat behov av bidrag och offent-
ligt stöd. Det andra benet är reformer, bl.a. på skatte-
området, som syftar till att stärka tillväxtkraften i
ekonomin så att den höga arbetslösheten kan pressas
tillbaka och antalet människor som av andra skäl
blivit helt beroende av det offentliga för sin försörj-
ning minskar.
Det långsiktiga målet måste vara att den som är i
behov av bidrag och offentligt stöd inte skall betala
skatt och att den som betalar skatt inte skall behöva
bidrag. Det är ju helt orimligt att bedriva en politik
som innebär att hushåll med socialbidrag i genomsnitt
betalar nästan lika mycket skatt som de får i bidrag.
Innan jag kommer in på de aktuella skatteförsla-
gen vill jag fästa kammarens uppmärksamhet på vik-
ten av att åstadkomma ett bättre företagarklimat som
skall skapa förutsättningar för nya verkliga jobb i den
privata sektorn.
Som framgår av skatteutskottets yttrande till fi-
nansutskottet nämner den röd-gröna majoriteten icke
med ett ord vilka effekter som de genomförda skatte-
höjningarna på ca 80 miljarder kronor kan ha på den
rekordhöga arbetslösheten och på den, tyvärr, stigan-
de arbetslösheten.
Jag tycker mig också ha märkt en omsvängning av
det politiska budskapet från regeringens sida. Det
talas numera allt mindre om att de nya jobben finns i
den privata sektorn, särskilt inte hos de små och me-
delstora företagen. Är det möjligen på det viset, Inger
Lundberg, att den öppna arbetslösheten enligt gammal
god socialdemokratisk sed skall halveras genom att
gömmas i konstlade jobb inom den offentliga sektorn
och i åtgärder i form av utbildning som i första hand
beaktar volym i stället för kvalitet? Det leder till ännu
högre skatter och till fler ofria människor som inte
längre kan påverka sin egen situation.
Bl.a. mot bakgrund härav är det förvånansvärt att
Centern inte har någon mening om den framtida in-
riktningen av skattepolitiken när det gäller ett förbätt-
rat företagarklimat. Centern har så fort tillfälle givits
slagit sig för bröstet och uttalat vilket ansvar partiet
tagit för en gynnsam ekonomisk utveckling. Men vad
har ni egentligen gjort för att skapa förutsättningar för
att förbättra ett företagarklimat och därmed nya rikti-
ga jobb?
Det är ofattbart att ni lydigt och snällt följt rege-
ringens absurda förslag om att ställa krav på företagen
att förskottsinbetala moms och förlänga sjuklöneperi-
oden med ytterligare 14 dagar. Dessa två beslut är
utan tvekan de som i hög grad satt sin prägel på det
försämrade företagarklimatet.
Det räcker emellertid inte med detta. Ni har också,
utan att blinka, lagt er för kraven om att införa fastig-
hetsskatt på industrifastigheter och återinföra fastig-
hetsskatt på kommersiella lokaler. Ni har medverkat
till en halvering av avdraget för representation. Ni har
aktivt bidragit till att införa en produktionsskatt på el,
vilket har lett till om inte uppsägningar så i varje fall
varsel på Vargön Alloys. I Sundsvall har det också
gått att se effekter av genomförda beslut.
Ni har medverkat till en kraftigt höjd drivmedels-
beskattning avseende arbetsredskap. Ni höjer elskat-
ten för ett mycket stort antal företag - samtliga Sveri-
ges bönder får höjd elskatt med det förslag som nu
ligger. Ni låter er styras av regeringen och dess tjäns-
temän när det gäller att införa moms på körkortsut-
bildning. Vem vill vara, eller bli, företagare under
sådana premisser? Vilket ansvar tar ni för att återska-
pa det goda företagarklimat som fick sin pånyttfödelse
under förra mandatperioden?
Det höga svenska skattetrycket medför stora socia-
la problem. Det tar sig indirekt uttryck i att en svag
ekonomisk utveckling och en hög arbetslöshet gör att
många saknar ett riktigt arbete att försörja sig på och
att reallöneutvecklingen för dem som har ett arbete
blir svag.
De höga skatterna får också stora direkta negativa
konsekvenser för enskilda människor och familjer.
Tillvaron blir otrygg för alla dem som tvingas till en
tillvaro där varje krona går till att täcka nödvändiga
utgifter och där inkomsten ofta inte räcker till. Soci-
albidragsberoendet ökar, och alltfler lever med mar-
ginaler som innebär att en oförutsedd större utgift kan
innebära en katastrof.
I syfte att lindra de negativa effekterna av den
högskattepolitik som regeringen bedriver föreslår vi
moderater sänkta skatter med 65 miljarder som fi-
nansieras med konkreta besparingar.
Det är viktigt att människor i ökande grad får
möjlighet att leva på sin lön. Vi föreslår därför vä-
sentliga skattesänkningar som primärt kommer låg-
och medelinkomsttagare till del. Vi vill således bl.a.
sänka egenavgifterna med 3,95 %, skapa utrymme för
en sänkning av kommunalskatten med 2:50 per skat-
tekrona genom att införa s.k. nationell skolpeng och
därmed lyfta över finansieringsansvaret för grund-
och gymnasieskolan till staten, höja grundavdraget till
10 000 kr, införa ett extra grundavdrag på 10 000 kr
per barn vid den kommunala beskattningen och slopa
den allmänna löneavgiften. Vi vill att förslag om höjd
skatt på el och fossila bränslen avslås. Vi vill sänka
fastighetsskatten för bostäder samt återställa skattere-
formen.
Detta betyder att det normalhushåll som jag in-
ledningsvis talade om - Metallarbetaren, vars kvinna
jobbar i kommunen - med våra förslag kommer att få
sin skatt sänkt med drygt 2 000 kr per månad. För en
ensamstående mamma sänks skatten med nästan en
tusenlapp per månad.
Våra åtgärder leder till att alltfler människor kan
klara sig på lönen efter skatt. De är tillväxtfrämjande
och bidrar också till en bättre lönebildning och där-
med till ett bättre företagarklimat och friare medbor-
gare.
Utöver dessa förslag vill vi genomföra skatte-
sänkningar som leder till ett klart förbättrat företa-
garklimat. Det innebär att vi vill slopa dubbelbe-
skattningen på aktier, ändra reglerna för momsupp-
börd för att få bort förskottsinbetalningen, slopa den
förlängda sjuklöneperioden, sänka skatten för få-
mansbolagsdelägare och bredda i stället för avveckla
riskkapitalavdraget. Uppfinnare bör ges möjlighet att
beskatta inkomster av royalty i inkomstslaget kapital.
Vidare vill vi slopa förmögenhetsbeskattningen
och införa nuvärdesavskrivning. Vi vill också att
regeringens förslag om en begränsning av rätten till
avsättning till periodiseringsfond, att förslaget om en
halvering av representationsavdraget och regeringens
förslag om en dubblering av koldioxidskatten avslås.
Vi vill sänka dieseloljeskatten avseende arbetsredskap
till den nivå som gällde före 1995 samt införa en
skattereduktion avseende hushållstjänster på 30 %
och att arbetsgivaravgifterna samtidigt slopas avseen-
de dessa tjänster.
I kombination med reformeringar inom andra po-
litikerområden, exempelvis arbetsrätten, kommer
dessa skattesänkningsförslag att leda till en förbättrad
tillväxt och ett gynnsammare företagarklimat. Förut-
sättningar skapas därmed för nya riktiga jobb i den
privata sektorn.
Jag vill ställa två frågor till Inger Lundberg: Var-
för tillåter ni att alltfler människor hamnar i bidrags-
beroende? Är det inte självklart att man skall kunna
leva på sin lön? Eftersom sjuklöneperioden är en
skattefråga blir en tredje fråga: Vem tjänar på en
fördubblad sjuklöneperiod?
Moderaterna har gång på gång tagit initiativ för att
mildra effekterna av den kraftigt höjda fastighetsskat-
ten och förmögenhetskatten till följd av höjda och
orättvisa taxeringsvärden. Socialdemokraterna och
Centern lyssnar precis lika litet på oss som de gjort i
samband med de uppvaktningar som förekommit i
ärendet.
Efter den senaste uppvaktningen, då bl.a. fiskar-
hustrun från en ö i Stockholms skärgård deltog, mar-
kerade Socialdemokraterna med skärpa att fastighets-
skatten är en form av kapitalbeskattning och att mark-
nadsvärdet skall ligga till grund för beskattningen.
Märk väl att de regler som gäller skall gälla också i
fortsättningen!
Samtliga oppositionspartier i skatteutskottet hade,
med tanke på uttalanden som gjorts i press, radio och
TV, förväntat sig att socialdemokraterna skulle backa
från sin tidigare intagna position. Men som i så många
andra frågor som präglar icke-regeringen Persson
blev det inget av det. De höga skatterna, som driver
människor från hus och hem, ligger stenhårt fast.
Centern har, som vanligt, ställt sig bakom även denna
skattehöjarpolitik.
För att komma till rätta med den orimliga fastig-
hetsskatten vill vi moderater successivt slopa den-
samma och införa schablonbeskattning av småhus
från år 1998. Vi vill att skatteuttaget reduceras
etappvis, så att 4 % av det taxerade byggnadsvärdet
tas upp till beskattning som inkomst av kapital med
full avdragsrätt för ränteutgifter. Motsvarande regler
bör gälla för bostadsrätter. Reglerna för fastighetstax-
ering bör förenklas och förmögenhetsskatten slopas.
För att mildra de orimliga effekterna nu och i det
korta perspektivet vill vi, med verkan från detta år,
sänka fastighetsskatten på bostäder från 1,7 % till
1,5 %. Vi vill också att skatten därefter sänks med
0,1 procentenheter vardera året 1997 och 1998. För
att undvika stora regionala skillnader föreslår vi att
endast halva markvärdet skall ligga till grund för uttag
av fastighetsskatt. Vi föreslår också att ett tak fast-
ställs för den del av markvärdet som skall ligga till
grund för beskattning.
I avvaktan på att förmögenhetsskatten helt slopas
föreslår vi att det skattefria beloppet höjs till
1,2 miljoner kronor, med verkan från detta år.
Regeringens högskattepolitik ligger benhårt fast.
Det är faktiskt på det viset att ytterligare skattehöj-
ningar inte kan uteslutas. Det finns således inget hopp
för det ökande antalet människor i vårt land som sitter
fast i bidragsberoendet att bli herre över sin egen
vardag. Drömmen om att kunna leva på sin lön eller
pension blir inte förverkligad vid fortsatt socialdemo-
kratiskt regeringsinnehav.
Sverige behöver en regering. Vårt land har i prak-
tiken saknat regeringschef sedan i augusti 1995. Den
röra och stökighet som den röd-gröna majoriteten
ställer till med skapar osäkerhet inför framtiden.
Människorna känner sig vilsna.
Den borgerliga oppositionen har i olika samman-
hang under innevarande mandatperiod visat att det
finns ett starkt alternativ till en ny borgerlig regering
efter 1998 års val. Ett alternativ som bygger på en av
de viktigaste uppgifterna, nämligen att skapa uthålliga
förutsättningar för ett gynnsamt företagarklimat som
kommer att ge nya verkliga jobb. Den skruvstädssi-
tuation som många människor i vårt land hamnat i på
grund av en felaktig politik kommer stegvis att för-
svinna. Man kommer med andra ord att kunna leva på
sin lön.
(Applåder)