Fru talman! Jag har med intresse lyssnat på debat-
ten som har pågått i snart tre timmar. Men jag vill
också uttrycka att jag känner en oro över den mång-
miljardrullning som en del debattörer ägnar sig åt.
Många tycks ha glömt de svåra åren då vi hade ett
stort budgetunderskott och var i bankirernas händer.
Den ekonomiska utvecklingen har en avgörande
betydelse för sysselsättningen och välfärden i ett land.
Utan en stabil ekonomisk bas kan Sverige inte ha ett
bra näringsklimat och en hållbar välfärd, och hela
samhället hamnar på defensiven, och tillväxten häm-
mas.
Glädjande nog finns det nu många tydliga tecken
på hur ekonomin förbättras. Sju år med ekonomiska
problem och budgetunderskott är på väg att vändas
till balans och budgetöverskott. Det mödosamma, ofta
smärtsamma, men ack så nödvändiga arbetet med att
få en sund svensk ekonomi är på väg att föras lyckligt
i hamn. Det skapar då utrymme för att vi skall kunna
vidta aktiva åtgärder på många områden. Vi övergår
från defensivt sparande till offensivt satsande. Och
Centerpartiet har mer än något annat parti under
1990-talet tagit ansvar för att vända utvecklingen och
för att nå budgetbalans och överskott.
Som ett minnesord till vännen Anne Wibble skulle
jag vilja säga följande. För några år sedan hade vi ett
stort budgetunderskott, och det var under den tid då
Anne Wibble hade ansvaret för finanserna. 1994
lånade Sverige drygt 230 miljarder kronor. I år är
lånebehovet, enligt de prognoser som har kommit, 0-
10 miljarder kronor, om man skall tro Riksgäldskon-
toret. Borde inte en f.d. finansminister känna glädje
över en sådan positiv utveckling för landets ekonomi i
stället för att ösa galla över en del saker, vilket Anne
Wibble har gjort här tidigare i dag?
För Centerpartiet är det viktigt att värna skolan,
vården och omsorgen. Därför är det bra att vi nästa år
har råd att tillföra 8 miljarder kronor till kommuner
och landsting och redan i år kunna frigöra pengar så
att vi kan ge kommuner och landsting 4 miljarder
kronor och fördela dem på ett sådant sätt att det står i
relation till ålderspyramiden i olika delar av landet.
Det understryker vår omsorg om kärnverksamheterna
i kommunerna, framför allt skolan och vården.
Jag noterade att Anne Wibble tidigare i dag sade
att Folkpartiet placerar vård och skola högt. Det tyck-
er jag är bra. Det är bra att det är så i ett välfärdssam-
hälle. Men hur kan då samma person, tillsammans
med Moderata samlingspartiet, vars politik ligger mil
ifrån det som Anne Wibble säger sig stå för, ställa sig
bakom en reservation om riktlinjer för den ekonomis-
ka politiken? Detsamma gäller Mats Odell. Reserva-
tion 1 som handlar om den s.k. gemensamma linjen
är, enligt mitt sätt att se, prov utan värde.
Vi går nu vidare med en utbildningssatsning som
kommer hela landet till del. Det är viktigt att vi höjer
utbildningsnivån i landet, så att vi kan möta konkur-
rensen från andra länder men också för att kunna
skapa gynnsamma förutsättningar för ökad syssel-
sättning och tillväxt. Totalt tillkommer fr.o.m. detta år
och under de närmaste åren 60 000 nya platser fram-
för allt vid de små och medelstora högskolorna.
140 000 platser tillförs vuxenutbildningen, och 9 000
platser inrättas i den nya och framgångsrika kvalifice-
rade yrkesutbildningen - lärlingsutbildningen startar.
En utveckling av kunskapssamhället runt om i
Sverige bidrar till en bättre regional balans. Det ska-
par bättre förutsättningar för att hela Sverige skall
kunna leva och utvecklas. Och satsningen på de mind-
re högskolorna är faktiskt en av de mest effektiva
regionalpolitiska åtgärderna. Ökade forskningsresur-
ser bidrar i sin tur till förnyelse av näringslivet. I en
tid av allt snabbare förändringar vill Centerpartiet ge
människor möjlighet till ett livslångt lärande.
Men för att kunna möta framtidens krav krävs en
ordentlig kretsloppsanpassning av samhällets olika
delar. Därför medverkar Centerpartiet aktivt för att en
sådan utveckling skall komma till stånd. Det har an-
slagits pengar för kretsloppsanpassning av infrastruk-
turen. Under de närmaste åren anslås 5,4 miljarder
kronor till det som kallas det hållbara Sverige.
Vi har fattat beslut om att inleda kärnkraftsav-
vecklingen. 9 miljarder kronor satsas under de när-
maste åren för att påskynda omställningen till ett
kretsloppsanpassat energisystem. Mot den politiken,
som hör framtiden till, står Bo Lundgrens hyperkon-
servativa syn på energipolitiken ordentligt fastkedjad
vid kärnkraften.
Med en sund ekonomi vill vi åstadkomma eko-
nomisk tillväxt och fler jobb i framför allt den privata
sektorn.
Jag läste för en knapp månad sedan The Econo-
mist, där man konstaterade att Sveriges företagskli-
mat, trots vad man ibland kan höra här hemma i de-
batten och vad vi även har hört här i dag, har förbätt-
rats mycket kraftigt. Av 58 undersökta länder har
Sverige klättrat från den artonde till den tionde plat-
sen. Man understryker i undersökningen vår remar-
kabla statsfinansiella förbättring som ger lägre räntor,
stabilt låg inflation och en starkare valuta.
En god affärsidé är långt mer värd i dag än för två
år sedan. Sverige har en låginflationsekonomi. Det
främjar produktiva investeringar i förhållande till
spekulation, som vi i Sverige tidigare alltför länge har
varit vana vid. Under överhettningen i slutet av 1980-
talet och i början av 1990-talet var ju situationen den
omvända. Det resulterade i kris. Krisen har nu för-
bytts i en förtroendechock för Sverige som nation.
Det är en förtroendechock som Anne Wibble för
något år sedan efterlyste. Jag tror att det är viktigt att
vi slår vakt om den nya situationen.
Goda ekonomiska förutsättningar för Sverige som
nation stärker också de företag som verkar i vårt land.
Vi i Centerpartiet vill åstadkomma ett före-
tagsklimat som är än mer gynnsamt. Vi är övertygade
om att det är främst i det privata näringslivet som de
nya jobben måste skapas. Samtidigt har det under
saneringsperioden inte varit möjligt att sänka skatter
på bred front. Om det skulle ha skett skulle det ha
skadat ekonomin och urholkat förtroendet för den
ekonomiska politiken. Det hade lett till en mer in-
stabil finansmarknad med högre räntor som följd och
därmed också ökade kostnader för företagen och inte
minst för de mindre företagen där räntebördan ofta är
en stor del av utgifterna.
Trots ett knappt ekonomiskt utrymme har företa-
gen genom Centerns och Socialdemokraternas med-
verkan fått skattesänkningar. Arbetsgivaravgifterna
har sänkts. En kraftig lättnad av dubbelbeskattningen
har gjorts, vilket framför allt gynnar kunskapsintensi-
va tillväxtföretag.
Vi har återinfört kvittningsrätten för att just stimu-
lera nyföretagande. De ca 200 000 fåmansbolagen i
Sverige får skattelättnader. Det finns konkreta förslag
i vårpropositionen, som finansutskottet nu ställer sig
bakom. Det visar med andra ord att vi förmår priorite-
ra åtgärder för ökad sysselsättning och bättre villkor
för företagande även under svåra omständigheter.
Vi vill gå vidare och förbättra villkoren för landets
företagare, men det får aldrig ske på bekostnad av den
ekonomiska basen. Om vi kan betala av på statsskul-
den och få ned statsskuldsräntorna minskar statens
årliga räntekostnader. Då kan vi göra mer för att sti-
mulera förnyelse och tillväxt.
Sverige har i dag en statsskuld på drygt 1 400
miljarder kronor. Det motsvarar ca 170 000 kr per
varje svensk, ung såväl som gammal. Bara räntorna
på statsskulden uppgår till i storleksordningen 100
miljarder kronor per år. Räntekostnaderna betyder
alltså att Sverige har utgifter på i storleksordningen 2
miljarder varje vecka. Varje vecka som går måste
Sverige punga ut 2 miljarder bara för att betala rän-
torna på statsskulden. Det skulle kunna åstadkommas
många reformer bl.a. på skatteområdet, för företagan-
det och i välfärdssystemet om vi inte hade haft dessa
ränteutgifter.
Därför är målet om ett överskott i statens budget
så viktigt för att vi skall kunna minska statsskulden
och för att Sverige till slut skall kunna bli skuldfritt.
Jag tycker att det är bra att Folkpartiet har ställt upp
på målet om överskott, men jag tycker att det är mind-
re bra att andra partier inte inser värdet av att betala
av på statsskulden. Målet måste vara att nettoskulden
år 2010 skall vara borta.
Från Centerpartiets sida tror vi på ett dynamiskt
och konkurrenskraftigt svenskt näringsliv som det
huvudsakliga receptet för att råda bot på arbetslöshe-
ten. Vi måste erkänna att det inte finns någon mira-
kelmedicin mot arbetslösheten. Det krävs en rad olika
åtgärder och en mängd faktorer måste samverka som
vi inte heller alltid kan påverka som politiker.
Lönebildningen har en avgörande betydelse för att
vi skall kunna pressa tillbaka arbetslösheten. Om
lönebildningen slår fel kommer Sverige att prissätta
sig ur marknaden. Ansvaret för att hantera detta åvilar
främst arbetsmarknadens parter. Sverige har inte råd
med högre löneökningar än våra främsta konkurrent-
länder. Det ser dock ljusare ut på det området än
tidigare. Vi välkomnar att fler och fler parter på ar-
betsmarknaden inser allvaret och hoppas också att de
är beredda att ta sitt ansvar för att bekämpa arbetslös-
heten.
Arbetslösheten är dagens största problem. Därför
måste kampen mot arbetslösheten vara prioriterad.
Men det är också viktigt att åtgärderna riktar sig till
de grupper som har den svåraste situationen och som
har det svårast att få pengarna att räcka till. De sänkta
räntorna, som möjliggjorts genom saneringen av
statsfinanserna, har en mycket träffsäker fördelnings-
politisk profil. De som har minst tjänar mest och
tvärtom. Hög inflation är också en fiende för dem som
har små ekonomiska marginaler. Nu har vi låg infla-
tion, vilket ur fördelningspolitisk synpunkt är en riktig
politik. Den sänkta matmomsen har likaså en stor
betydelse för att minska hushållens kostnader och få
pengarna att räcka till mer. Därför är det förvånande
att det finns partier i riksdagen som med berått mod är
beredda att höja matkostnaderna för hushållen. Det
innebär att det slår hårdast mot de människor och de
hushåll som har de minsta ekonomiska marginalerna.
I höst skall riksdagen ta ställning till ett svenskt
medlemskap i EMU. Nu vet vi också alla partiers
inställning. Centerpartiet, som är ett decentralistiskt
parti och som vill föra makten närmare individen med
större valfrihet och mera av lokal demokrati, har
klargjort sin inställning. EMU är ett storskaligt pro-
jekt som skulle flytta stora delar av den ekonomiska
och politiska makten från folket. Vi vänder oss därför
mot detta och säger nej till ett svenskt medlemskap i
den ekonomiska och monetära unionen.
Vi gör det därför att vi vet att EMU-projektet
rymmer betydande risker för att EU utvecklas mot en
mer federal sammanslutning och att vissa regioner får
svåra arbetsmarknadsproblem till följd av EMU-
projektet. Det riskerar i sin tur att minska förtroendet
för demokratin. Centerpartiet står för en stark eko-
nomi, utanför EMU.
Det är intressant att se hur olyckskorparna har
kraxat och sagt att om inte Sverige deklarerar att vi
skall gå med i EMU kommer räntan att sticka i väg,
kronan försvagas och börsen skadas. Alla de som
varnat för detta har fått fel. Det finns ingenting som
tyder på att räntorna skulle stiga, kronan försvagas
eller börsvärdet äventyras med utanförskap. Det har
den senaste tidens utveckling tydligt visat.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till finansut-
skottets hemställan, som Centerpartiet står bakom.