Fru talman! Det här är egentligen inte en replik på
vad Jan Bergqvist sade, utan på vad han inte sade. Jag
ställde en fråga till Jan Bergqvist med utgångspunkt
från hans inlägg i Arbetet om att ett svenskt EMU-
medlemskap skulle betyda förlorad demokratisk kon-
troll över penningpolitiken. Min fråga handlade om
den här fempartiöverenskommelsen. På vad sätt bety-
der den ett annat demokratiskt inflytande över pen-
ningpolitiken? På vilken punkt skiljer det sig konkret?
Eller är Jan Bergqvist lika kritisk mot den här
fempartiöverenskommelsen som han i Arbetet-
artikeln var mot EMU-medlemskapet?
Jag vill också passa på att ta upp den andra frågan.
Den tror jag att jag riktade mer allmänt till de social-
demokratiska företrädarna. Den handlade om detta
med att skriva in att Riksbanken skall stödja syssel-
sättningen utan att inflationsmålet åsidosätts. Vad
betyder det konkret? Kan Jan Bergqvist ge något
konkret exempel på att det här skulle ha betytt en
annan politik från Riksbanken jämfört med den som
har bedrivits?
Jag har uppfattningen att om man t.ex. skulle sätta
ett par socialdemokratiska fotbollsstrumpor på Fred-
rik Reinfeldt i kvällens fotbollsmatch, så skulle det
inte betyda att han plötsligt började spela med det
socialdemokratiska laget. Jag har en känsla av att det
litet grand är samma sak när det gäller det här med att
skriva in sysselsättningen som ett slags rubrik. Man
ändrar inte på grundkonstruktionen i EMU och i
överenskommelsen mellan de fem partierna när det
gäller Riksbanken genom att skriva in litet rubriker.
Det måste vara något mer konkret och substantiellt.
Vad handlar det då om, Jan Bergqvist?