Herr talman! Jag tänkte ta upp frågan om sjuklö-
ner. Det faller sig rätt naturligt efter det Per-Ola
Eriksson har sagt. Jag vill försiktigt nämna ett san-
ningsenligt påstående. LO och SAF har i upprepade
uttalanden sagt att de 28 dagarna är skadliga för före-
tagsamheten. De har försiktigt och försynt påpekat att
det vore väldigt bra om regeringen och Centerpartiet
tänkte om på den punkten. Om Per-Ola Eriksson vill
åberopa något fackligt engagemang i frågan, finns det
två parter som för en gångs skull är överens och inte
tycker det som Centern och regeringen tycker. Men de
tycker som vi från den borgerliga sidan tycker, nämli-
gen att det är välmotiverat att inte nedvärdera, öka
riskerna och kostnaderna i småföretagandet på det sätt
som regeringen och Centerpartiet gör.
Jag uppmanades av Per-Ola Eriksson att känna
glädje över budgetsaneringen - jag förmodar att det
var den han menade. Men jag skulle vara väldigt
mycket gladare om jag inte hade så mycket bekymmer
för Per-Ola Erikssons räkning. Jag kan nämligen inte
förmå mig att vara så förbaskat enögd som Per-Ola
Eriksson uppenbarligen är.
Jag nämnde redan i mitt inledningsanförande att
110 000-120 000 fler människor är utan jobb nu
sedan Centern och Socialdemokraterna började sam-
arbeta. Det är ju ett katastrofalt resultat! Under tiden
har ekonomin vuxit osv., så det har alltså inte rått
depression i landet.
Per-Ola Eriksson talade om de mest utsatta, som
han ville värna. Det är ju alldeles fel! Ni skär i handi-
kappreformen, ni försämrar assistentersättningen, ni
minskar biståndet och ni slår hårt mot änkepensioner-
na. Det är ju verkligen motsatsen till att värna de
utsatta och dem som har det svårast.
Hur någon, ens Per-Ola Eriksson, kan vara glad
över detta är mig en gåta. Det skall bli intressant att
höra en kommentar till detta. Jag tycker att man skall
vara väldigt bekymrad.