Fru talman! Jan Bergqvist beskrev den kollaps i
ekonomin som följde av 80-talets politik mycket
vältaligt. Vi är överens på en punkt: Det som inträffa-
de som en följd av det får inte inträffa ytterligare en
gång. Men för att klara det måste man ju veta vad
orsaken var. Varför blev det så? Den läxan har inte
Socialdemokraterna lärt.
Det ni har gjort de senaste nästan tre åren i rege-
ringsställning är att genomföra en politik som visar att
ni visserligen har insett - en helomvändning skedde ju
sommaren 1994 - att statsfinanserna måste balanse-
ras, men inte insett att balans i ekonomin innebär att
vi inte har massarbetslöshet och att människorna mår
bra. De skattehöjningar och återregleringar som So-
cialdemokraterna har genomfört har lett till att vi har
en enorm massarbetslöshet. Även om vi skulle få ett
brott på kurvan därför att ekonomin under några år
har en tillväxt, om än för svag, innebär det bara att vi
har en fortsatt hög arbetslöshet som en gång kommer
att svänga uppåt. I regeringens egen bedömning av
läget år 2000 finns ju en arbetslöshet som totalt - och
det är det som är det intressanta, Jan Bergqvist; fuska
inte bort siffrorna igen! - ligger på 13 %.
Lidelsefullt försvarar också Jan Bergqvist det
högskattesamhälle som gör att han, tillsammans med
andra politiker, bestämmer över människornas var-
dag. När de tappar kontrollen, när Jan Bergqvist inte
förmår ge människorna den trygghet han har tagit
ifrån dem, blir det ingen trygghet alls. Det vi modera-
ter vill göra är att sänka skatten för vanliga hushåll
kraftigt. Det minskar också deras behov av bidrag och
subventioner. Den politiken, Jan Bergqvist, är mora-
liskt riktig. Den borde också Socialdemokraterna
acceptera.