Fru talman! Det är riktigt att jag är kritisk när det
gäller den direkta demokratiska kontrollen över den
europeiska centralbanken. Jag tycker att det är en
svaghet i det här projektet att den kontroll som finns
är indirekt. Den tar också, om man tänker på sådana
saker som att ändra Maastrichtfördraget, väldigt lång
tid. Det är en kritik som jag inte är ensam om. Den
har ju framförts förr. Man kan läsa om den i Calm-
forsutredningen och på många andra ställen. Det är en
svaghet med det här projektet.
När det gäller hur vi skall hantera det här i Sveri-
ge, är det ju så att vi nu är inne i den andra fasen av
den ekonomiska och monetära unionen. Det ställer
vissa krav på dem som är medlemmar i EU - också på
Sverige. Vi skall göra två förändringar. Vi skall införa
ett tydligt instruktionsförbud och vi skall stärka riks-
bankschefens ställning på det sättet att han inte under
löpande mandatperiod kan avsättas på lösa grunder
eller av rent politiska skäl. Det är vad som görs nu,
och det ser jag som en uppföljning av våra åtaganden
i samband med att vi blev EU-medlemmar.
När det gäller den demokratiska kontrollen, tycker
jag i och för sig att den ordning vi har haft, och har
just nu, med ett riksbanksfullmäktige fungerar bra.
Men jag tror också att den nya organisation som är
föreslagen kommer att fungera bra. Det finns en de-
mokratisk kontroll genom att det är riksdagen som
utser riksbanksfullmäktige, och det demokratiskt
valda riksbanksfullmäktige utser i sin tur riksbanks-
chef och direktionsmedlemmar. De följer upp verk-
samheten, fastställer hur vinsten skall användas och är
indragna i en kontrollverksamhet och insynsverksam-
het. Även ordföranden och vice ordförande i riks-
banksfullmäktige har närvaro- och yttranderätt vid
direktionens möten.