Herr talman! Jag förstår mig inte riktigt på Anne
Wibbles resonemang. Hon säger att LO och SAF
uppvaktar. Men borde inte så starka organisationer
som dessa kunna sätta sig ned och tillsammans hitta
en lösning i stället för att bara uppvakta? Det finns
möjligheter att träffa överenskommelser om försäk-
ringslösningar. Borde inte sådana starka parter kunna
lösa detta?
De sänkta arbetsgivaravgifterna är väsentligt
mycket mer värda än kostnaderna för sjuklöneperio-
den för det enskilda småföretaget, och det vet Anne
Wibble. Men nu har hon tillsammans med en del
andra hittat en fråga som de hänger sig fast vid, därför
att det inte biter med de andra frågorna. Därför tjatar
de om denna fråga. Jag för ofta diskussioner med
småföretagarna om de här frågorna, och jag kan kon-
statera att psalmerna inte alltid sjungs likadant på det
enskilda företaget som hos de olika intresseorganisa-
tionerna.
Under de senaste åren har det skett, och sker, en
ökning av antalet anställda inom den privata sektorn.
Däremot har det skett en betydande nedgång av anta-
let anställda inom den offentliga sektorn, inte minst
inom sjukvården och omsorgsverksamheten. Nu kan
vi bromsa detta genom de satsningar som görs.
Jag vill gärna ge en eloge till Anne Wibble för att
hon mäler sig ur det moderata greppet på den punkten
och ställer upp för mer resurser till vård, omsorg och
skola. Det är bra. Men jag vill också ställa en fråga
till henne: Hur rimmar detta med att sedan skriva ihop
sig med Moderata samlingspartiet, som vill gå rakt
motsatt väg? Anne Wibble måste välja sida till slut.