Herr talman! För på dagen ett år sedan diskutera-
des den ekonomiska politiken i riksdagens kammare.
Det skedde mot bakgrund av att sysselsättningen hade
minskat och arbetslösheten hade ökat kraftigt från en
redan hög nivå. Vi moderater hade då fått till stånd en
extra riksdagssession i juli, eftersom regeringen inte
hade lagt fram sin aviserade proposition om aviserade
åtgärder mot arbetslösheten. De många förslag om
bättre förutsättningar för nya riktiga jobb som vi lade
fram avvisades av socialdemokraterna och Centerpar-
tiet.
Debatten förra sommaren präglades av stora ord
och löften från bl.a. Erik Åsbrink: Steg för steg skall
vi nedbringa arbetslösheten, både den öppna och den
totala.
Nu står vi i riksdagens kammare igen och diskute-
rar den ekonomiska politiken och läget i Sverige.
Arbetslösheten har ökat ännu mer, både den öppna
och den totala. Antalet sysselsatta har minskat med
50 000 personer. Sammantaget är det uppemot
600 000 människor som vill och kan arbeta i stället
för att gå arbetslösa. Enligt regeringens egen vårpro-
position kommer det vara nästan lika många arbetslö-
sa år 2000.
Regeringens totala misslyckande när det gäller ar-
betslösheten drabbar värst dem som blir och förblir
arbetslösa. De får sämre ekonomi och får sannolikt en
bristande självkänsla. Det kan ofta uppstå sociala
problem. Det kan nog vara svårt för många av oss att
föreställa sig vad arbetslösheten och oron inför fram-
tiden faktiskt innebär för en människa som väntar dag
efter dag, månad efter månad på ett jobb och som
samtidigt ser hur regeringen misslyckas då tvärtom
fler och fler hamnar i arbetslöshetens gissel.
Dessutom undermineras grunden för välstånd och
trygghet. Det är genom arbete som välstånd skapas.
Det är genom arbete de resurser skapas som finansie-
rar vård och omsorg, undervisning, brottsbekämpning
- för att ta några viktiga gemensamma uppgifter.
För någon dag sedan kunde vi se två vitt skilda re-
portage i TV:s nyhetsprogram som ger en bild av vad
som faktiskt håller på att hända i Sverige.
Det ena inslaget gällde en ny metod för att be-
handla äggstockscancer, som förbättrade resultatet
väsentligt, men det var en metod som också var
mycket dyrbar. Det som diskuterades i nyhetsinslaget
var frågan: Har vi egentligen råd att tillämpa den
metoden i Sverige? Har vi råd att tillämpa en metod
som gör att fler kan botas? Detta är en följd av att
ekonomin går sämre och att arbetslösheten är så stor.
Det andra inslaget var ett reportage som presente-
rade Saabs nya bilmodell, 9-5. Man sade att denna bil
kommer att köpas av många barnfamiljer, men inte i
Sverige. Den nya bilmodellen som tillverkas i Sverige
och som förhoppningsvis kan tillföra Sverige något
positivt har vi svenskar inte råd att köpa. Vi har också
en gammal bilpark som förnyas långsamt.
Detta var två ögonblicksbilder av vad som händer
med den politik som nu förs. Sakta, men tyvärr säkert,
håller Sveriges välstånd och trygghet på att urholkas.
Enligt beräkningar av Riksbanken innebär 1 % ar-
betslöshet att också den samlade produktionen blir
1 % lägre. Den arbetslöshet som vi i dag har i Sverige
leder till att vi förlorar ca 200 miljoner kronor årligen,
vilket motsvarar 50 000 kr per svenskt hushåll. Nu är
det väl ingen som tror att vi kommer ned till noll -
den möjligheten är ju inte särskilt stor, men om den
totala arbetslösheten skulle kunna halveras innebär
detta standardförbättringar för Sveriges hushåll med
ca 25 000 kr i genomsnitt - svindlande summor, inte
minst för dem som lever på marginalen.
Detta är det pris i ekonomiska termer som vi får
betala för en ekonomi som växer för långsamt och
som fastnat i massarbetslöshet. Det märks för de en-
skilda hushållen därför att skatterna ju är väsentligt
högre än vad de annars skulle vara med en bättre
utveckling med färre arbetslösa, med mindre kostna-
der för socialbidrag och a-kassa. Då skulle skatterna
kunna vara väsentligt lägre än vad de faktiskt är.
Vanliga hushåll snärjs åt. Det är någonting
grundläggande fel när ett beslut om att flytta utbetal-
ningsdagen för barnbidrag innebär att en hel del hus-
håll måste söka socialbidrag för att klara ekonomin.
Då är marginalerna för små. Då går det inte att leva
på sin egen lön.
Dessutom urholkar de kraftiga välståndsförluster-
na till följd av arbetslösheten basen för sjukvård,
äldreomsorg och undervisning, basen för att ge det
stöd som vi behöver ge till människor som inte kan
arbeta, t.ex. handikappade och pensionärer som får
väsentligt sämre förutsättningar.
Den situation som vi står inför har tyvärr varit
möjlig att förutse. Det är ju ganska tragiskt egentli-
gen. Man kunde förutse att de kraftiga skattehöjning-
arna på arbete och investeringar skulle ge just dessa
effekter. De återregleringar som genomfördes till-
sammans med skattehöjningarna har kvävt de förbätt-
ringar som vi såg 1994.
Men har då socialdemokraterna och dess stödparti
Centern lärt någonting av utvecklingen? Nej, den
politik som presenterats och som man avser att fort-
sätta att driva präglas i stället av trefaldig avveckling.
I riksdagen i går diskuterades den ena avvecklingen,
nämligen avvecklingen av kärnkraft. Den svenska
trygga kärnkraften skall avvecklas i förtid. Det urhol-
kar trovärdigheten för vår ekonomi, både i Sverige
och internationellt. Den leder till högre elpriser och
till att hushåll måste avveckla direktverkande el till
stora kostnader. Det innebär att vi måste betala i
storleksordningen 20 miljarder kronor - eller 5 000 kr
i genomsnitt per hushåll - för nöjet för regeringen och
Centerpartiet att stänga av två reaktorer i Barsebäck.
Om det nu är så att vi disponerar dessa 20 miljar-
der kronor, kan de göra betydligt större nytta på andra
sätt än att stänga av fungerande och säker kärnkraft av
politiskt taktiska skäl.
Den andra punkten där man föreslår en avveckling
gäller arbetskraft. Att avveckla arbetskraft i förtid
genom Kalmarmodeller och annat som föreslås i den
proposition vi nu behandlar och i andra sammanhang
innebär naturligtvis att vi arbetar mindre, och välstånd
och trygghet skapas ju just av arbete. Det är ju fel
metod. Man har gett upp kampen för att skapa förut-
sättningar för nya jobb. Nu skall man dölja den stora
arbetslösheten. Det är regeringens och Centerns linje.
Den tredje punkten när det gäller avveckling är att
man egentligen avsäger sig möjligheterna att på ett
konstruktivt sätt delta i det europasamarbete som
växer fram, till högre kostnader för oss alla. Man vill
inte delta i det europeiska valutasamarbetet. Det leder
till högre räntor. Det är alla överens om. Man kan
diskutera hur mycket högre de blir, men att de blir
högre är givet. Det försämrar förutsättningarna för
hushåll, för företagande och motsvarande.
Denna trefaldiga avvecklingspolitik kombineras
med att man fortsätter att höja skatter. Energiskatterna
höjs i år, skatten på arbetsinkomster höjs i år. Mest
drabbas låg- och medelinkomsttagare när egenavgif-
ten höjs med ytterligare 1 %.
Herr talman! Mot denna misslyckade avvecklings-
politik ställer vi moderater en politik som bygger på
människornas vilja och förmåga till arbete, företagan-
de och förkovran. Vi ser tre huvuduppgifter för politi-
ken.
Den första är att skapa de verkliga förutsättningar
som behövs för att få Sverige i arbete.
Den andra huvuduppgiften är att se till att männi-
skor normalt kan leva på sin egen lön efter skatt.
Den tredje är att hävda det grundläggande sociala
ansvar som vi har för de människor som behöver stöd
och hjälp.
Den första uppgiften kräver åtgärder på flera om-
råden. De beskrivs i stor utsträckning i reservation 4
till det betänkande som vi diskuterar i dag. Bland dem
finns lindrad beskattning av arbete och investeringar i
företagen med särskild inriktning på den privata
tjänstesektorn. Det finns ju underlag - en utredning
som jag, när jag satt i regeringen, lät ta fram och en
utredning som nu har genomförts av Dan Andersson -
som pekar på vad som skulle kunna åstadkommas om
man faktiskt gjorde insatser omedelbart för att förbätt-
ra förutsättningarna för den privata tjänstesektorn. Det
är tusentals och åter tusentals jobb som nu förvägras
de människor som är arbetslösa.
Men det gäller också frågorna om den totala be-
skattningen av arbete och dubbelbeskattningen av
investeringar. Det gäller också sjuklöneperioden, som
bör halveras. Förlängningen av sjuklöneperioden har
ju bidragit till det sämre företagsklimat som vi har i
Sverige. Det gäller vidare att skapa en flexibel ar-
betsmarknad, att se till att arbetsmarknadsreglerna
inte hindrar anställningar utan tvärtom främjar an-
ställningar. Det gäller att regeringen tar ansvar för det
som den måste ta ansvar för när det gäller lönebild-
ningen. Det är i huvudsak en fråga för arbetsmarkna-
dens parter, men ramarna dras i stor utsträckning upp
i denna kammare. Om man inte är beredd att fundera
på förändringar av konfliktregler och motsvarande för
att få en bättre balans, då får vi heller ingen fungeran-
de lönebildning. Då slås också jobb ut, då kommer
jobb inte till stånd.
Vi måste prioritera den kvalitativa uppbyggnaden
av kunskaperna och inte bara se utbildningen som ett
instrument för att försöka minska antalet arbetslösa i
arbetslöshetsstatistiken. Vi måste se till att trygga
energiförsörjningen och inte sätta i tvivelsmål att vi
kan klara en långsiktigt trygg energiförsörjning till bra
och låga priser. Vi måste minska krånglet för företag.
Det krävs kort sagt en katalog av åtgärder på olika
områden, alla i syfte att förbättra förutsättningarna för
arbete och företag. Utan ett gott företagarklimat klarar
vi inte uppgiften att eliminera massarbetslösheten.
För att det skall bli möjligt att leva på sin lön, för
att övergå till den andra huvuduppgiften, krävs det att
vi genomför rejäla och kraftiga skattesänkningar för
vanliga hushåll, naturligtvis inriktade på att sänka
skatten på arbetsinkomster. Sänkt skatt på arbete
underlättar ju också möjligheterna att skapa förut-
sättningar för de nya jobben.
Det gäller egenavgifterna, som vi menar bör sän-
kas med sex procentenheter över den kommande
treårsperioden. Det gynnar framför allt låg- och me-
delinkomsttagare relativt sett mest. Det gäller att
staten tar över kostnader från kommunsektorn, som
innebär att kommunalskatten kan sänkas med 3 kr
under den kommande treårsperioden - en mycket
kraftig skattesänkning framför allt för låg- och medel-
inkomsttagare. Vidare handlar det om att förbättra
situationen för barnfamiljer. Som vi ju vet är det sär-
skilt familjer med flera barn som drabbas hårt av den
situation vi befinner oss i och lever nära socialbi-
dragsgränsen. Därför vill vi vid sidan av dagens
barnbidrag i den kommunala beskattningen införa ett
grundavdrag på 10 000 kr per barn. Vi menar också
att boendebeskattningen måste lindras. Fastighetsskat-
ten måste sänkas för både dem som bor i hyresrätt och
i bostadsrätt och för dem som har ett eget småhus.
Fastighetsskatten slår snett och den slår hårt. Den
drabbar alla.
Med dessa skattesänkningar, som är fullt finansie-
rade i vårt budgetalternativ, och de skattesänkningar
som kan bli möjliga i den takt arbetslösheten minskar
och belastningen på det offentliga minskar och pro-
duktionen ökar, blir det möjligt för den enskilde att få
kontroll över sin egen ekonomi. Däri ligger den
egentliga tryggheten.
Men till detta måste ju komma ett ansvar för oss
alla för den som faktiskt råkar ut för något som man
inte klarar själv. Då är det ju viktigt att se till att be-
sparingar som genomförs på utgiftssidan slår rätt. För
oss har det varit viktigt att se till att besparingarna när
det gäller transfereringar påverkar de människor som
också får sänkt skatt, så att de själva kan påverka sin
situation och får ett utrymme att täcka den ökade
kostnad som följer av exempelvis en andra karensdag,
som ju påverkar den som faktiskt arbetar. Men sam-
tidigt måste vi avstå från att göra besparingar på de
människor som drabbas hårt och som inte kan klara
sig själva. Vi har avvisat Socialdemokraternas och
Centerns besparingar på de handikappade, besparing-
ar vad gäller änkepensionerna och tankarna på att
också försämra för dem har barnpension. Vi avvisar
det.
Det är viktigt att vi i den kommunala verksamhe-
ten prioriterar kärnuppgifterna, att vi skapar bra ut-
gångspunkter för sjukvård, äldreomsorg och under-
visning. Vi ser hur köerna i sjukvården börjar öka
igen efter det att den borgerliga vårdgarantin avskaf-
fades. Människor är oroliga för sin äldreomsorg och
människor är oroliga för undervisningen. Vi ser att
rättstryggheten håller på att undermineras. I alla dessa
avseenden måste vi garantera bra kvalitet helt igenom.
Därför måste dessa uppgifter prioriteras.
Herr talman! Dessa tre huvuduppgifter, att se till
att Sverige åter blir ett land i arbete, att man skall
kunna leva på sin lön och att det sociala ansvaret
hävdas, är vad som ligger till grund för den alternativa
politik som gör att Sverige kan bättre. Den politiska
inriktningen redovisas i reservationerna 1 och 4, som
jag yrkar bifall till liksom också reservationerna 11
och 14.