Herr talman! Den typ av samhälle Johan Lönnroth
beskrev har vi kunnat beskåda i det forna Sovjet-
unionen och dess kommunistiska lydstater. Dess ytt-
ringar har vi kunnat se i kommunisttider. Jag förstår
mycket väl varför Vänsterpartiet kommunisterna bytte
namn.
För mig och det parti jag representerar är natur-
ligtvis människors lika värde väsentligt, dvs. lika rätt
till värdighet, samma möjligheter att göra något posi-
tivt av sitt liv. De fanns inte i det Johan Lönnroths
parti tidigare stod för, som han nu försöker frigöra sig
från.
Det är just därför vi t.ex. avvisar den socialdemo-
kratiska regeringens politik om att de människor som
har blivit "gamla" på arbetsmarknaden skall avveck-
las. Det är inte värdigt. Det värdiga är att ge männi-
skor en möjlighet till arbete, en möjlighet att avance-
ra, förbättras, förkovras, att skapa en dynamik där
människan sätts i centrum. Erik Åsbrink, Johan Lönn-
roth och andra politiker styr och vill styra en stor del
av människors inkomster i dag. Låginkomsttagare
betalar 60-65 % i skatt i Sverige, Johan Lönnroth. Är
det rimligt? Vi är det enda parti som lägger fram
konkreta förslag om rejäla förbättringar för låg- och
medelinkomsttagare, där man har en chans att komma
tillbaka till de fina värderingarna om att kunna leva på
sin lön.
Det gäller naturligtvis att prioritera rätt inom ra-
men för de stora resurser som finns i det offentliga.
Jag prioriterar vård och omsorg, undervisning och
brottsbekämpning betydligt mer än administrativa
kostnader och utgifter. Det finns mycket man kan
göra, men vi skall se till att vi har bra sjukvård, bra
undervisning och bra omsorg.