Fru talman! Just nu går det ju mycket bra för
svensk ekonomi. Tillväxten är rekordstark, samtidigt
som inflationen är historiskt låg. De svenska räntorna
är t.o.m. lägst inom EU. Men trots den goda kon-
junkturen har Sverige hög arbetslöshet kombinerad
med utflyttning av företag och företagande och en
tilltagande segregation. Förutsättningarna för företa-
gande och för den enskilde företagaren är också helt
otillräckliga om Sverige ska kunna klara viktiga soci-
ala och ekonomiska mål inför framtiden.
Samtidigt som vi ser den starka ekonomiska till-
växten går utvecklingen snarast bakåt på en mängd
mjuka områden som är avgörande för vår livskvalitet.
I landet, med världens högsta beskattning av arbete,
företagande, sparande och konsumtion, har vi varken
råd att ge alla våra gamla en värdig vård eller alla
våra barn och ungdomar en bra skola. Brottsligheten
blir alltmer skrämmande medan rättssamhället tillåts
förfalla. Vardagsbrotten avskrivs regelmässigt redan
på polisstationen. Fru talman! Det går aldrig bra för
ett land där rättssamhällets grundvalar vacklar.
Utbrändhet och sjukskrivningar närmast explode-
rar. Problemet blir akut för oss i kammaren och i
finansutskottet i och med att kostnaderna för sjukför-
säkringen spränger alla rimliga gränser. Riksförsäk-
ringsverket räknar med att kostnaderna för sjukskriv-
ningarna kommer att öka från 24 miljarder förra året
till 31 miljarder i år. Detta är trots allt ett mindre
problem jämfört med det mänskliga lidande som
avspeglas i dessa siffror. Hur bra går det egentligen
för Sverige när fler och fler blir sjukskrivna, utbrända
och otrygga både i sina hem och på gator och torg?
En bred bild av det förvärrade läget för utsatta
grupper, som bygger på länsstyrelsernas årsrapporter,
presenteras denna vecka av Socialstyrelsen:
"Levnadsförhållandena för barn, unga och familjer
har försämrats. Antalet sociala tvångsinsatser för barn
och unga ökar, liksom drogmissbruket bland unga
flickor. Äldreomsorgen tunnas ut. Det blir allt svårare
att få personal till socialtjänsten."
Fru talman! Detta var ett citat från de 21 socialdi-
rektörerna vid landets länsstyrelser som i en debattar-
tikel i DN i söndags beskriver hur bra det går för de
allra svagaste i Sverige. Trots vallöften om motsatsen
och trots den goda ekonomiska utvecklingen, fortsät-
ter skolan, vården och omsorgen att vara utpräglade
krisbranscher.
Socialdemokraterna har, trots en ganska omfat-
tande exegetik omkring inkomstfördelningen uttryckt
i de s.k. decilgruppernas ekonomi i betänkandet, totalt
misslyckats med sin fördelningspolitik. Hela landet
håller ju på att tudelas. Storstädernas ekonomi går
som tåget. Men glesbygden och bönderna, som nu får
ersätta de fattigaste biståndstagarna som någon sorts
betalningsregulator, överges med växande avfolk-
ningsproblem, ett skandalöst förfallande vägnät och
bensinkostnader som närmar sig det absurda för dem
som är beroende av bilen.
Samtidigt som regeringen gläds åt att konjunktu-
ren är så bra just nu, visar långtidsutredningen på
stora problem runt hörnet. Dagens drygt fyraprocen-
tiga tillväxt blir magra 1,9 % i genomsnitt till år 2015.
Den förändrade ålderssammansättningen, främst på
grund av att det föds för få barn och att vi lever läng-
re, gör att vi får stora problem i framtiden med bl.a.
äldrevårdskostnader som ökar med hela 60 % i fasta
priser till 2030. Dessa demografiska utmaningar
måste mötas med både en ny familjepolitik och ett
bättre företagarklimat.
Fru talman! Om vi alla ska kunna se fram emot en
värdig ålderdom är det viktigare att stoppa utflytt-
ningen av svenska företag än att snabbstoppa väl
fungerande Barsebäcksverk. Samma sak är det med
strömmen av kunskap och kapital som i dag flyr lan-
det. Men dessa stora, långsiktiga och avgörande frå-
gor tycks varken bekymra regeringen eller dess makt-
rusiga stödpartier. Nu står i stället snabbstoppet av
Barsebäck 2 högt på dagordningen. Medan dessa
partier med värnskatter och straffskatter på högre
utbildning och svenskt riskskaparande träter om en
millimeterfördelning av tillväxtens kortlivade frukter,
offras landets långsiktiga överlevnadsförmåga på
Vänsterns symbolaltare.
Risken är nu dessutom att de offentliga kostna-
derna på allvar börjar skena i väg igen. Saneringen av
statsfinanserna genomfördes ju, som vi alla minns,
främst genom mycket kraftiga höjningar av skattesat-
serna, och de verkar ju fortfarande med full kraft. Det
nya är nu att utgiftstaken manipuleras alltmer oblygt i
ett avancerat budgettricksande. Vänsterpartiet, en av
hörnpelarna i regeringsalternativet, har t.o.m. på sin
kongress nyligen - bland mycket annat häpnadsväck-
ande - beslutat att utgiftstaken helt ska lyftas bort.
Det räcker alltså inte med världens redan högsta of-
fentliga utgiftskvot. Nu ska utgiftsanden helt släppas
ur flaskan.
Fru talman! Dagens betänkande handlar ju om in-
riktningen på den ekonomiska politiken. Efter den
senaste tidens kongresser frågar man sig verkligen
vart den förenade vänsterns ekonomiska kurs egentli-
gen leder. Hur ser karta och kompass ut? Hur ska
t.ex. nu kommunismen fasas in i folkhemmet? Vad
säger Jan Bergqvist och Bosse Ringholm? Socialde-
mokraternas och Vänsterns kvardröjande klasskamp-
sideologi är ju i själva verket förödande politiska
styrinstrument för inriktningen på svensk ekonomi
under 2000-talet. Svenskt ägande straffbeskattas,
utländskt premieras. Dubbelbeskattning av svenskt
direktägande i företagen driver sakta men säkert
ägandet av svenskt näringsliv ur landet. Det institu-
tionella ägandet omhuldas, det privata direktägandet
motarbetas. Jantelagen är inte heller någon bra ut-
gångspunkt för en beskattning som ska uppmuntra
företagande och sysselsättning. Den som kostar på sig
en längre utbildning t.ex. drabbas först av den s.k.
värnskatten - en ren straffskatt på högre utbildning.
Därefter kommer nästa bestraffning för att man arbe-
tar idogt, lever ansvarigt, amorterar på sina skulder
och sparar. Straffet kallas förmögenhetsskatt, och
denna förmögenhetsskatt staplas ofta ovanpå en
orimlig fastighetsskatt. Men undantag görs för de
allra rikaste. 17 av landets 18 aktiemiljardärer är av
regeringen helt befriade från förmögenhetsskatt på
sina aktier för att de inte ska flytta ur landet. Det
skulle ju naturligtvis märkas och se illa ut. Nej, det är
de vanliga, hederliga och sparsamma medborgarna
som bestraffas för att de levt som de flesta tycker att
folk bör leva. Ovanpå detta kommer att förmögen-
hetsskatten driver mer och mer svenskt kapital ur
landet. Men regeringen, Vänstern och Miljöpartiet
bestraffar över huvud taget det ansvarsfulla beteende
som vi kristdemokrater i stället anser borde uppmunt-
ras.
I förbifarten passar regeringen på att bestraffa
dem som går in i den mest förpliktigande samlev-
nadsformen, äktenskapet. Sambeskattningen av för-
mögenhetsskatten mellan makar är ytterligare ett
tecken på att nuvarande regering inte förstår hur man
grundlägger ett gott samhälle, hur de bästa förutsätt-
ningarna för barn och ungdomar skapas. Den ideolo-
giska vänsterkompassen pekar katastrofalt fel.
Fru talman! Kristdemokraterna är en strategisk del
av ett nytt alternativ, ett parti som står för både en
värdig vård, omsorg om de utsatta grupperna i sam-
hället och en politik för växande företagande med
bättre villkor och mer av personligt ansvarstagande
för både individer och familjer.
Vårt alternativ tar sikte på att öka sysselsättningen
så kraftfullt att välfärden långsiktigt kan tryggas för
alla. Politiken måste inriktas på att skapa förutsätt-
ningar för fler riktiga arbeten och växande företag. Vi
föreslår åtgärder för att åstadkomma ett så bra före-
tagsklimat att landets företagare vågar satsa och ny-
anställa - en skattepolitik där alla får behålla mer av
sin egen lön.
Då måste jag ställa en fråga till Bosse Ringholm
och Jan Bergqvist. Varför diskrimineras pensionärer-
na nu när skatten äntligen börjar sänkas? Varför kan
inte också pensionärerna få bättre villkor när ekono-
min nu går bättre. I vårt alternativ höjs pensionstill-
skottet med 100 kr per månad nästa år samtidigt som
vår skattesänkning även gäller 1,3 miljoner pensionä-
rer. Dessutom återställs änkepensionen.
Det skulle vara intressant om Johan Lönnroth se-
nare kunde utveckla när Vänsterpartiet tänker infria
sina löften till änkorna. När blir det möjligt för
Vänstern att i detta samarbete leva upp till de löften
som ni utställde i valrörelsen?
Fru talman! Det är ganska långt kvar till en rimlig
situation inom vården. Kristdemokraterna satsar där-
för 5 miljarder mer än regeringen under de komman-
de åren för att ge förutsättningar för en värdig vård
utan köer ute i våra kommuner och landsting. Här
handlar det både om mer resurser och nya och bättre
verksamhetsformer med en större mångfald av vård-
givare för de sjuka och gamla. Vi tror att fler arbets-
givare, utöver landstingen, att välja på också ger en
bättre löneutveckling och fler karriärvägar för de
vårdanställda.
Regeringens familjepolitik är också helt ensidigt
inriktad. Vi kristdemokrater vill att föräldrarna ska få
en chans till mer tid för barnen. Därför satsar vi mer
på ökad valfrihet för landets barnfamiljer med en bra
kommunal barnomsorg och ett utbyggt och mer flexi-
belt vårdnadsbidrag. Ett första steg är det barnom-
sorgskonto som är ett gemensamt alternativ från de
fyra borgerliga partierna till regeringens maxtaxa.
Vi kristdemokrater lägger alltså fram förslag som
ger höjda pensioner för de sämst ställda pensionärer-
na, bättre förutsättningar för en värdig vård utan köer,
fler lärare i grundskolan, ett återupprättat rättsväsen-
de, frysta taxeringsvärden och sänkt fastighetskatt. Vi
öppnar för en vit och laglig marknad för hushåll-
stjänster, en ökad miljösatsning och bättre konkur-
rensvillkor för jordbruket, fisket och åkerinäringen
samtidigt som jordens fattigaste ges bättre utveck-
lingsmöjligheter genom att biståndet höjs. Vi gör
också en storsatsning på vägnätet i både glesbygd och
storstad.
Detta når vi genom att göra omprioriteringar och
besparingar inom de utgiftsramar som vi föreslår. Vi
anser att regeringens politik på alla de här områdena
är bristfällig eller direkt felaktig.
Utskottsmajoriteten recenserar oppositionens
budgetförslag. Jag tycker att de invändningar som
riktas mot Kristdemokraternas budgetalternativ med
ett enda undantag enbart handlar om budget- och
redovisningsteknik. De budgeteffekter i vårt alterna-
tiv som ifrågasätts av majoriteten kommer samman-
taget inte ens upp till det belopp som motsvarar rege-
ringens felbudgetering för innevarande års kostnader
för sjukpenningen. Även om majoriteten skulle få rätt
i all sin kritik borde en kristdemokratisk regering ha
lika stora möjligheter som den nuvarande regeringen
att återkomma i tilläggsbudgeten nästa år. Vårt bud-
getalternativ avstyrks alltså med mycket svaga argu-
ment. Ideologiskt står utskottsmajoriteten tomhänt.
Jag tycker att det är symtomatiskt att alla era in-
vändningar mot vår politik handlar om budget- och
redovisningsteknik. Vad Sverige snarast behöver är
ett varmare och mänskligare samhälle, en ny regering
som börjar med att lyfta undan gamla klasskampspa-
roller och skrota Jantelagen som politisk doktrin.
Fru talman! Vi kristdemokrater står självfallet
bakom samtliga reservationer där vi deltar, men för
tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservatio-
nerna 1 och 13.