Fru talman! Kommer våra barn och barnbarn att
få leva i ett Sverige med rent vatten, frisk luft, rik
natur och en giftfri miljö? Kan vi skapa ett framtidens
Sverige med sammanhållning och solidaritet, ett land
där det finns plats för alla, och där unga och gamla
kan leva ett tryggt och gott liv?
Vårt land har gjort en enastående resa från det
gamla gistna Fattigsverige till det moderna Välfärds-
sverige, och vi är ett stort tack skyldiga alla er som
har varit med och byggt folkhemmet och tagit oss dit
där vi är i dag.
Men nu handlar det om att möta framtidens utma-
ningar. Sverige måste besegra arbetslösheten, och vi
måste göra det så rejält att det kan bli arbete åt alla.
Vi måste ta nya steg in i kunskapssamhället, skapa
bästa tänkbara skola för våra barn, se till att alla får
chans att vara med om det livslånga lärandet och göra
Sverige till en sjudande gryta av studier och kun-
skapslyft och se till att människor kan växa i kompe-
tens och kunnande både i arbetet och utanför arbetet.
Vi ska värna välfärden, men vi ska också se till att
välfärden växer sig så stark och självklar att trygghe-
ten, vården och omsorgen finns där åt alla som behö-
ver.
Att svenska folket blir friskare och lever allt läng-
re, att det blir många gamla människor i Sverige, är
kanske det allra bästa tecknet på att vi lever i ett gott
samhälle som utvecklar sig åt rätt håll. Men vi måste
också se till att vi klarar en rättvis och solidarisk
betalning av den goda välfärden, så att alla kan få del
av den; alla, inte bara några.
För precis en vecka sedan var jag med och över-
lämnade en utredning till miljöminister Kjell Larsson
och den övriga regeringen. Den heter Framtidens
miljö - allas vårt ansvar. Den är resultatet av en om-
fattande dialog där tusentals människor har varit med
och diskuterat vad det är som krävs för att vi till nästa
generation ska kunna överlämna ett samhälle där de
svenska miljöproblemen i stort sett är lösta.
Under årens lopp har jag varit med i många statli-
ga utredningar, men ingen har varit så viktig och
avgörande som just denna. För mig är det helt klart
att ingen politisk uppgift kan vara viktigare än att vi
ger våra barn och barnbarn chansen att om de vill,
och det tror jag faktiskt att de vill, de får leva i solida-
ritetens goda och gröna folkhem, i ett Sverige där vi
har gått hela vägen från ett avloppssamhälle till ett
kretsloppssamhälle.
Låt oss därför se till att kampen för den goda
miljön kan gå hand i hand med kampen för arbete,
rättvisa och välfärd.
Hur kommer då vårpropositionen in i det här
sammanhanget? Där finns den rätta kompassriktning-
en och där tas åtskilliga steg framåt. När jag hör
Gunnar Hökmark får jag intrycket av att han över
huvud taget inte har läst vårpropositionen, och skulle
han till äventyrs ha gjort det har han i varje fall ing-
enting förstått. I vårpropositionen finns program för
fler jobb. Där finns en kraftig satsning på barn med
höjda barnbidrag, studiebidrag, flerbarnstillägg, för-
längd föräldraförsäkring, allmän förskola, maxtaxa i
barnomsorgen och ännu mer pengar till skolan.
Glädjande är också att vi kan se fram emot många
nya miljarder till en bättre vård och omsorg. Dess-
utom kan vi se fram emot högre bostadstillägg till de
sämst ställda pensionärerna. Tandvården tillförs nya
resurser från 2002, och vi får en välbehövlig förstärk-
ning av rättstryggheten. Till det kommer ökade sats-
ningar på biståndet, som Karin Pilsäter var inne på.
Vi fortsätter att göra Sverige till ett föregångsland när
det gäller miljön. Det finns alltså mycket att glädja
sig åt i Sverige just nu.
Sedan är det en annan sak att det är naturligt om
man tillhör ett oppositionsparti att man ska försöka
vara kritisk och granskande, och det är inget fel i det.
Men det är ju inte nödvändigt att man uppträder som
om man har kommit till en stämma med begravnings-
entreprenörernas förening, som jag tyckte att Gunnar
Hökmark faktiskt gjorde.
Hör ni hur Gunnar Hökmark använder ordet re-
form? Att skära ned i statens utgifter är enligt Gunnar
Hökmark en reform. Att göra a-kassan dyrare för den
enskilde är också en reform. Att försämra anställ-
ningsskyddet kallar Hökmark för en reform. De soci-
ala reformer som socialdemokraterna står för är där-
emot inga reformer. Han säger i stället att det är lik-
tydigt med ökad makt på medborgarnas bekostnad.
Det står så i reservationen.
Samma sak har i tidigare moderata program ut-
tryckts på det här målande sättet: Varje ingrepp i
medborgarnas liv, varje reglering, varje skatt försvå-
rar planer och dödar livsprojekt.
Det betyder alltså att när vi tar ut skatt och däri-
genom kan förbättra villkoren för handikappade och
pensionärer säger moderaterna att vi minskar friheten
i Sverige och dödar livsprojekt.
Men kanske är det tvärtom. Kanske ökar vi frihe-
ten och ger nytt liv åt enskilda människors möjlighe-
ter att förverkliga sina drömmar.
Moderaterna anser att välfärdsstaten har tjänat ut,
att välfärdsstaten ska ge vika. Så står det i deras pro-
gramskrift Land för hoppfulla. I stället ska markna-
den lösa problemen åt oss. Skatterna ska sänkas, men
i gengäld får vi räkna med att drabbas av nedskär-
ningar. Vi får betala kraftigt höjda avgifter och vi får
dryga utgifter för privata försäkringar. Dessutom ökar
klyftorna mellan fattiga och rika.
Moderaterna talar om frihet. Men vems frihet talar
de om? I frihetens namn ska statens insatser för väl-
färden hårt beskäras. I frihetens namn ska kommu-
nerna vingklippas. I frihetens namn ska landstingen
avlövas och på sikt avskaffas.
Vi socialdemokrater vill vidga frihetens gränser
för alla, öka alla människors frihet. Just därför säger
vi nej till en politik som innebär att de ekonomiskt
starka ökar sin frihet på andras bekostnad.
Jag ska nu inte gå in på vad som hände när mode-
raterna satt i regeringen, även om det vore frestande
med tanke på att Gunnar Hökmark sagt att det mode-
raterna gjorde i regeringen 1991-1994 kan de göra
igen. Däremot vill jag peka på att det även i de andra
borgerliga partierna kommer en motreaktion mot vad
moderaterna håller på med ute i regionerna. Det är
kris i de båda regionerna Skåne och Västra Götaland.
I Västra Götaland blev det nödvändigt för Folk-
partiet och Centerpartiet att bryta upp regerings-
samarbetet med de självsvåldiga moderaterna. I Skå-
ne är det ännu värre. Där klamrar sig en borgerlig
fyrklöver fast vid makten med stöd av det främlings-
fientliga partiet Skånes väl, som i sin tur redan har
spruckit.
Den borgerliga tidningen Sydsvenska Dagbladet
skriver på ledarplats så här:
En styrande borgerlig fyrklöver som ständigt
måste söka stöd för sin politik hos de bakåtsträvande
och främlingsfientliga lokalpolitikerna i Skånes väl
har själva försatt sig i ett trist och passiviserande
tillstånd.
Det handlar om sjukvården i hela Skåne, sjukvår-
den som Mats Odell här nyss ömmade för. Det är ett
samarbete som pågår i Skåne till skada för sjukvår-
den.
En annan borgerlig tidning, Helsingborgs Dag-
blad, skriver under rubriken Det knakar i fogarna:
Region Skåne har ingen kontroll på kostnaderna.
Samtidigt fräter kritiken mot att regionledningen inte
har fått ordning på sammanhållningen inom det bor-
gerliga blocket. Region Skåne kan därför gå en ut-
veckling liknande den i Västra Götaland till mötes.
Fru talman! Vi kan alla göra felbedömningar av
den ekonomiska utvecklingen. Vad gör vi då när vi
upptäcker att vi hade fel, att vi har gjort ett misstag? I
bästa fall erkänner vi öppet att vi har gjort ett misstag
och så försöker vi lära oss någonting av det för fram-
tiden.
Men när jag hör Gunnar Hökmark tycker jag att
det verkar som att han är på väg ut på trampolinen för
att göra ett nytt stort magplask i felbedömningar. Här
har vi en situation när Sveriges tillväxt är starkare än i
de flesta andra länder. Vi är inne i den starkaste till-
växtfasen i Sverige på 40 år. Det går bra i Sverige.
Det går ännu bättre för Sverige än för andra länder.
Det kommer till nya jobb i en takt som vi inte har haft
på år och dag. Vi har stigande överskott i utlandsaffä-
rerna. Vi har bättre offentliga finanser än nästan alla
andra europeiska länder. Vi har mer blomstrande
företagsklimat än vi hade under något år på 90-talet.
Enligt Riksbanken kommer vår ekonomi att växa med
nästan 12 % under treårsperioden 2000 till 2002.
Men Hökmark säger: Det bidde ingenting. Ingen-
ting hände, det var stillastående och inga reformer.
Det var vad Hökmark sade, och nu nickar han in-
stämmande. Jag kan bevisa för Hökmark att han har
fel. Jag kan göra det med hjälp av hans egna siffror.
För nästan ett år sedan, den 15 juni förra året, stod
Bo Lundgren i denna talarstol. Då påstod han att det
var över 1 miljon människor som saknade jobb i
Sverige på ett eller annat sätt. Nu läser vi er reserva-
tion i finansutskottets betänkande. Där skriver ni ned
den siffran till 700 000. Även den siffran är alldeles
för hög. Men det har alltså hänt någonting om ni
måste skriva ned siffran för sådana som är utanför
arbete med inte mindre än 300 000 människor på ett
enda år. Det visar ju att Hökmark talar i luften när
han här talar om att det inte bidde någonting, att ing-
enting händer, att det är stillastående. Det märktes ju
också om man hörde de övriga borgerliga partierna
att de inte alls hade samma bild av hur situationen är i
Sverige. Hökmark var ganska isolerad och ensam i
sin svartmålning av den ekonomiska utvecklingen.
Ändå står han här i talarstolen och säger: Vi borgerli-
ga är eniga. Vi har gemensam politik, osv. Ni är inte
mer eniga än att ni splittrar er på 27 olika reservatio-
ner i finansutskottets betänkande varav bara två är
gemensamma för alla fyra partier.
Man kan också läsa tidningen Nu. Där säger Lena
Ek: Om det är någon i det borgerliga lägret som är
udda är det snarast Moderaterna. Hon understryker:
Det finns ingen enighet om det övergripande, ingen
enighet om miljöpolitiken, ingen enighet om skatter-
na, ingen enighet om regionalpolitiken osv.
Den s.k. enigheten om ett samarbetsprogram är
som ett sönderblåst paraply som spretar åt alla håll. I
sammanhanget kan jag inte låta bli att erinra mig
Bengt Westerberg, som vid ett tillfälle under den
borgerliga regeringens tid sade: Regeringen är helt
enig, fast jag har en annan åsikt.
Ni har en reservation där ni har skrivit ihop er.
Det handlar om anklagelser om budgettricksande.
Först och främst vill jag konstatera att i sin motion
talade moderaterna om ett budgettricksande på 15
miljarder. I reservationen har ni prutat ned till knappt
7 miljarder. Mycket prutades det inte, men hälften
prutades genast.
I propositionen redovisas helt öppet vad det är
frågan om och varför. Vi hade en utfrågning med
statssekreterare Curt Malmborg från Finansdeparte-
mentet. Den utfrågningen finns ordagrant återgiven i
vårt betänkande. Där framgår att oppositionen trots
energiska försök inte på någon punkt lyckades beslå
regeringen med tricksande eller fifflande. Allt är
förenligt med budgetlagen. Om ni nu trodde på det ni
själva säger borde ni dra slutsatser av det för egen
del. Men det gör ni inte.
Den redovisning som nu föreslås för tullen, poli-
sen och Centrala studiestödsnämnden finns redan
sedan många år för Patent- och registreringsverket. Ni
kritiserar förslagen i vårpropositionen, men ni har år
efter år accepterat samma sak för Patent- och registre-
ringsverket. Inte heller i år föreslår ni någon annan
ordning för Patent- och registreringsverket. Hur tror
ni att ni kan få förtroende för er budgetpolitik om ni
uppträder på det viset?
Det verkligt allvarliga är när Gunnar Hökmark
anklagar oss andra partier för att bryta mot grundla-
gen. Det är en oerhört allvarlig anklagelse. I sak har
han fel. Han har Lagrådet emot sig, han har konstitu-
tionsutskottet emot sig och han har många juridiska
experter emot sig. Om han ändå trots allt har kommit
till den uppfattningen att reglerna för den kommunala
inkomstutjämningen bryter mot grundlagen ska han
naturligtvis kräva att detta grundlagsbrott upphör så
fort som det över huvud taget är möjligt. Men det gör
inte Hökmark. Han kräver inte att det ska ändras i år,
och han kräver inte ens att det ska ändras nästa år.
Det visar att Hökmark inte tar sig själv på allvar. Hur
ska Hökmark då kunna vinna förtroende för sin poli-
tik?
I vårt betänkande finns en hel del kritik mot bud-
getalternativen från de fyra oppositionspartierna. För
dem som är intresserade av ekonomisk politik tror jag
att det kan vara rätt intressant läsning. Det som jag
tycker är allvarligast är detta: Folkpartiet, Kristdemo-
kraterna och Moderaterna använder a-kassan och
arbetsmarknadspolitiken som om det där på något sätt
fanns en outtömlig kassakista.
Ur den plockar ni miljard efter miljard för att ni
ska betala av på statsskulden, för att ni vill sänka
skatter eller för att ni vill öka allehanda utgifter. Det
verkar som att ni väljer den summa som passar och
sedan plockar den från arbetsmarknadspolitiken.
Under treårsperioden 2001-2003 tar Folkpartiet ut 17
miljarder, Kristdemokraterna plockar ut 30 miljarder,
och Moderaterna är naturligtvis värst med 43 miljar-
der.
Vad som händer är att ni slår sönder stora delar av
arbetsmarknadspolitiken. Det kommer ofrånkomligen
att göra det svårare för många invandrare, arbetshan-
dikappade, långtidsarbetslösa och många andra. Det
är fel att tro att vi inte behöver någon arbetsmark-
nadspolitik därför att vi har en högkonjunktur. Även
då behövs det en lagom stor orkester med väl funge-
rande arbetsmarknadspolitiska instrument.
I en god konjunktur kan man komma upp till en
omsättning på 1 miljon jobb på ett enda år på arbets-
marknaden. Då måste vi ha en väl fungerande ar-
betsmarknad. Vi måste ha en kvalificerad yrkesut-
bildning utöver alla de insatser som ändå behövs för
särskilt utsatta grupper. Tänk över detta, tänk om och
lägg ned planerna på att på detta vis förstöra den
svenska arbetsmarknadspolitiken!
Mats Odell höll här ett engagerat tal om den soci-
ala välfärden. Samtidigt förenade han det med en
svavelosande predikan över hur höga skatterna är i
Sverige. Vi vet att Kristdemokraternas politik inte går
ihop i det slutliga loppet. När det väl kommer till
kritan väljer ni tydligen alltid att samarbeta med Mo-
deraterna. Därmed är det engagemang som Mats
Odell visade på inte övertygande när det gäller de
sociala frågorna.
Sedan använde sig Mats Odell av det gamla kne-
pet med förmögenhetsskatten och aktiemiljardärerna.
Jag vet inte hur ofta det används för att skapa något
slags upprördhet över att vi har förmögenhetsskatt i
Sverige. Han formulerade sig som så, att landets
aktiemiljardärer är befriade från skatt på sina aktier.
Så är det inte. Landets aktiemiljardärer får betala
förmögenhetsskatt på sina börsaktier, sina utländska
aktier, sina hus, sina bilar, sina båtar, sina banktillgo-
dohavanden osv. på precis samma sätt som alla andra.
Däremot har vi en regel i Sverige att det inte är
förmögenhetsskatt på arbetande kapital, t.ex. om man
har en stor andel av ett familjeföretag. Det ironiska är
att det var de borgerliga som gick i bräschen för re-
geln om att ta bort förmögenhetsskatten på s.k. arbe-
tande kapital. Sedan kan man fråga sig hur man defi-
nierar arbetande kapital. Det är inte alldeles enkelt att
klara ut vad som är arbetande kapital.
Att arbetande kapital skulle befrias från förmö-
genhetsskatt har de borgerliga gått i bräschen för. Nu
är de upprörda över att det förhåller sig på det sättet
att det arbetande kapitalet inte är belagt med förmö-
genhetsskatt. Jag förstår inte varför ni är så upprörda.
Ni vill ju avskaffa all förmögenhetsskatt.
Stefan Persson, som brukar användas som exem-
pel, betalade såvitt jag vet förra gången 569 miljoner i
skatt i Sverige. En betydande del av detta var förmö-
genhetsskatt. Sluta med försöken att skapa dimridåer
kring förmögenhetsskatten! Den är betydligt bättre än
sitt rykte.
Jag vill tacka Vänsterpartiet och Miljöpartiet för
ett konstruktivt och bra samarbete om vårpropositio-
nen. Jag ber också att få yrka bifall till finansutskot-
tets förslag. Därutöver vill jag säga detta. För att få ett
gott samhälle behöver vi mycket av solidaritet.
Solidaritet är att leva sig in i andra människors
villkor och att visa omsorg och omtanke om varandra.
Vi socialdemokrater vill att solidariteten ska vara
Sveriges väg att möta framtiden. Vi säger nej till
egoismens krassa marknadssamhälle. Vi vill vara
med och bygga solidaritetens goda och gröna folk-
hem.