Herr talman! Johan Lönnroth säger nu att han vill
ha en process som möjliggör att man kan satsa på
svaga grupper. Den processen finns redan. Det är den
normala budgetprocessen, där man omprövar de ut-
gifter och inkomster som staten har.
Jag kan tala om för Johan Lönnroth att det i Krist-
demokraternas budgetalternativ egentligen bara är
ca 2 % som vi omfördelar. Jag tror att det för de sam-
hällsomstörtande moderaterna handlar om att de för-
ändrar ca 3 % i den här budgeten. Det är alltså fullt
möjligt att klara av detta utan att ge sig på utgiftsta-
ken.
Det ni vill är trots allt att skapa en situation där
utgiftsanden helt släpps ur flaskan. Vad detta leder till
i nedgångstider, när ekonomin går in i en svagare
utveckling och när lågkonjunkturen kommer, är stän-
digt nya nedskärningar, som då kommer igen.
Nu rättar Johan Lönnroth mig och säger att rege-
ringen inte är så högkyrklig när det gäller utgiftsta-
ken. Nej, men det är ju detta som vi kritiserar. Rege-
ringen har nu ägnat sig åt ett kvalificerat tricksande.
Om jag hade legat under bordet hade jag förstått att
det är Johan Lönnroth i första hand som krävt detta
för att över huvud taget stå kvar på trepartikoalitio-
nens fundament. Vi märker hur det knakar i fogarna.
Det skulle vara intressant att höra hur Johan
Lönnroth ser på framtiden. Tror han på en vänsterre-
gering med tre partier efter valet 2002? Kommer ni
att kunna skriva er samman? Är detta det politiska
alternativ som står mot de fyra borgerliga partierna,
som nu mer och mer samlar sig i mer och mer av
gemensamma skrivningar? Hos er har däremot de
centrifugala krafterna accelererat undan för undan.
Nu är snart varenda ledande socialdemokrat ute och
talar om att samarbetet måste brytas. Vad är det som
gäller, Johan Lönnroth?