Herr talman! Som allt som oftast har Lönnroth fel
när det gäller praktiken. Den handikapplagstiftning
som väldigt många människor i dag i Sverige har
nytta av drevs igenom under en borgerlig regering.
Det var flera partier som var med om den. Det var en
avsevärd förbättring. Sedan försämrades villkoren av
Socialdemokraterna, och ni ger ert stöd.
Jag tolkar Johan Lönnroths svar på min fråga att
ni är alla gemensamt ansvariga för att ni också nu,
som vi ser i tilläggsbudgeten, drar ned på de personli-
ga ombuden till de handikappade. Det är en av många
olika frågor där spåren märks.
Den andra frågan som jag skulle vilja komma till
har att göra med den inställning som Lönnroth i sin
föregående replik hade till mäns och kvinnors möj-
ligheter att få en öppnare arbetsmarknad. Det har att
göra med debatten på kongressen. Här i kammaren i
dag ger Johan Lönnroth ett oerhört vänligt och nästan
liberalt sinnat intryck. Det är bara fotbollen som
skiljer honom och Bosse Ringholm. Samtidigt vet vi
att socialdemokrater i medierna på sistone har förkla-
rat att ni är demokratiskt mindre pålitliga, ni är säker-
hetspolitiskt inte särskilt trovärdiga och ni står för en
fullkomligt befängd och populistisk ekonomisk poli-
tik. Jag tycker att det är rent fantastiskt att av detta
dra slutsatsen att det inte skiljer så mycket.
Vill ni öka det samhälleliga ägandet? Kommer ni
att motverka privatiseringar? Kommer ni att uppfylla
det som står i det partiprogram som ni antog på kon-
gressen? Är det i så fall förenligt med att samarbeta
med Socialdemokraterna eller kommer ni att ge vika
på dessa punkter, vika för det som var den kommu-
nistiska tydligheten på kongressen, och blir det i
stället Lönnroth och Bäckström som i efterhand tol-
kar ut vad man egentligen beslutade? Jag tycker att på
den här punkten har vi i riksdagen och väljarna rätt att
få veta: Kommer ni att driva gammal god kommunis-
tisk politik, eller kommer ni att anpassa er efter den
socialdemokrati som ni dessutom anklagar för att bli
alltmer borgerlig?