Fru talman! Ärade ledamöter och åhörare! Jag är
övertygad om att varje människa har en inneboende
kraft att växa. Samma övertygelse finns i Centerparti-
ets partiprogram som präglas av tanken om varje
människas lika rätt och värde. För att detta ska inträf-
fa är det viktigt att frigöra människors växtkraft och
ge alla samma chans. Vi måste skapa en samhälle där
människor får växa.
Den enda långsiktigt hållbara vägen för att nå so-
cial utjämning är en förstklassig utbildning tillgänglig
för alla. Detta kan tyckas självklart, men hur själv-
klart det än är ger vi inte våra barn och ungdomar lika
möjligheter. Var femte elev som gick ut grundskolan
1999 bedömdes ha otillräckliga läs- och skrivkunska-
per. Var tionde elev var inte behörig att fortsätta på
gymnasiet. Rapporterna om en skola i kris fortsätter
att komma, så även i morgonens TV-program.
Så sent som den 6 juni medverkade Lärarförbun-
dets ordförande i Rapport, där man diskuterade pro-
blemet med minskade resurser till skolan. Större
klasser och färre vuxna i skolan drabbar hårt och
arbetssituationen blir ohållbar. Det är inte konstigt att
var fjärde lärare ifrågasätter sitt yrkesval. Jag kan
bara konstatera att skolan uppenbarligen inte är ett
prioriterat område för socialdemokrater, vänsterpar-
tister och miljöpartister, trots att man så många gång-
er i alla sammanhang sagt att nu ska man äntligen
prioritera skolområdet. Om man verkligen hade prio-
riterat skolan skulle väl inte eleverna behöva strejka
för en bättre skola såsom man gör i dag.
Centerpartiet är det parti i riksdagen som vill satsa
mest på skolan och se till att man har de resurser som
krävs för att ge alla elever möjligheter till bra kun-
skaper. Vi ger kommunerna möjligheter att genomfö-
ra en stor kvalitetssatsning och tillför 3 miljarder
extra fram till år 2003. Det motsvarar 4 500 nya med-
arbetare i skolan - människor som verkligen behövs
för att ge alla elever samma chans.
Vi vill också genomföra en särskild skolsatsning
på läs- och skrivutveckling och matematik, kvalitets-
institut och utbildningsinsatser riktade mot skolledare
och skolpolitiker. För detta avsätter vi ännu mer,
nämligen 1,2 miljarder till fram till år 2003.
Fru talman! Svensk ekonomi går på högvarv och
kommer så att göra de närmaste åren. En stabil grund
har lagts genom saneringsarbetet och samarbetet
mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna. Men
nu handlar det om fortsättningen. Trots en stark och
lång högkonjunktur räknar regeringen med att över
7 % av befolkningen, 300 000 personer, kommer att
vara arbetslösa när vi har avslutat den här högkon-
junkturen 2003. Över 7 % är en siffra som vi för tio
år sedan skulle ha haft på tidningarnas löpsedlar var-
enda dag och varit djupt bekymrade över. Detta är
den målsättning som regeringen nu har inför nästa
lågkonjunktur när vi vet att arbetslösheten kommer
att öka igen.
Vi i Centerpartiet anser att människor ska ges
grundläggande förutsättningar för att själva kunna ta
ansvar för sin kompetensutveckling och konkurrens-
kraft i arbetslivet genom en utbildningsgaranti. Den
här grunden ska sedan kompletteras med yrkesutbild-
ningar och genom uttag från ett kompetenskonto
kopplat till den enskilda arbetstagaren. Det gäller att
ha meningsfulla yrkesinriktade utbildningar.
Fru talman! Arbetsmarknadspolitiken måste för-
ändras. Det är oerhört viktigt för den arbetslösa, och
det är oerhört viktigt för landet Sverige. Därför är det
glädjande att det som Dagens Nyheter kallat för mit-
tens magnetism gjort att Centerpartiet, Folkpartiet,
Kristdemokraterna och Moderaterna kunnat enas om
riktlinjerna för en reform som rör sysselsättning och
arbetsmarknadspolitik.
Men det skulle också behövas en politisk samling
runt frågan om hur sjukförsäkringskostnaderna ske-
nar. Från mars 1999 till mars i år har svenska folkets
sjuktimmar ökat med 25 %. Egentligen är det väl
konstigt att vi är här allihop från de olika partierna i
dag. Var fjärde av oss borde egentligen var hemma
och ligga sjuk om vi ska följa statistiken.
Regeringen tillsätter utredningar och undersöker
febrilt. Samtidigt är det ett pinsamt faktum att bara
17 % av de människor som gått sjukskrivna mer än
tolv månader faktiskt fått rehabiliteringshjälp, hjälp
att komma tillbaka till arbetslivet. Hur drabbar inte
detta en enskild människa? Kostnaderna för staten
ökar från 24 till 31 miljarder på ett år.
Till detta vill jag lägga ytterligare ett pinsamt
faktum. Försäkringskassorna fick förra året 700 mil-
joner kronor för att se vad som kunde göras för de
långtidssjukskrivna men hälften av de pengarna
skickades tillbaka. De samarbetsprojekt som finns på
olika håll i landet för att myndigheter ska jobba ihop
och ta sig an de här problemen förlängs inte. De goda
exemplen sprids inte. Människor lider och pengar
rinner ur statskassan i onödan. Här behövs det refor-
mer för framtiden, och för människorna!
Fru talman! De sociala, ekonomiska och regionala
klyftorna ökar i Sverige. Jag börjar med infrastruktu-
ren.
Anslaget på utgiftsområde 22, som gäller kom-
munikationer, dras ned med en halv miljard om året i
två år. Valåret läggs samma summa i och för sig till-
baka men det är ingen ökning. Samtidigt håller väg-
nätet på att falla samman. Bara skogsindustrin förlo-
rar 900 miljoner om året på inställda transporter.
Centerpartiet vill satsa 4 ½ miljarder på vägarna
och få till stånd en politisk överenskommelse om en
tioårsplan för att återställa vägnätet till användbart
skick.
Sedan till ett annat område inom infrastrukturen.
När stockholmarna börjar wappa, dvs. Internetkom-
municera med sina mobiltelefoner, har landsbygds-
borna datorer som går i stå när det regnar på koppar-
ledningarna och bara en fläckvis täckning av mobil-
telefonnätet. När stockholmarna beställer ISDN till
sina datorer och betalar 2 000 kr i anslutningsavgift
får landsbygdsbon offerter på 30 000, 40 000 eller
50 000 kr eller, som en kvinnlig företagare utanför
Halmstad fått, på 63 000 kr.
Vi i Centerpartiet vill ha en likvärdig telefontek-
nik över hela landet och samma anslutningsavgift till
ISDN. Vi vill ha bredband överallt där det finns tele-
fonledningar - vi vill ha en digital allemansrätt för att
få livskraft i hela landet!
I dag drar Apoteksbolaget ned på antalet kontor.
Försäkringskassan gör också det. Arbetsförmedlings-
kontor stängs och försvinner. Postkontoren är snart ett
minne blott. Polisstationer läggs ned osv.
Hur stämmer denna storskaliga centraliseringspo-
litik överens med det som Miljöpartiet säger sig stå
för när det gäller landets utveckling utanför de stora
städerna? Där behövs ju offentlig service, bättre fö-
retagsklimat, kultur och ett livskraftigt jordbruk. Det
Norrlandsuppror som en grupp ilskna företagare
startat handlar inte bara om bensinskatt och reseav-
drag, utan det handlar också om hur staten - företrädd
av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpar-
tiet - struntar i den regionala tudelning som alla kän-
ner och som t.ex. tidningen Aftonbladet gjort till en
riksnyhet. Vi ser alltså en regional klyfta mellan hög-
konjunkturens storstäder och resten av landet - en
klyfta som bara förvärras.
Fru talman! I budgetdebatterna brukar jag prata
om barnfamiljer, handikappade och pensionärer efter-
som statsbudgeten påverkar dessa människor så
mycket och de inte har så mycket eget att sätta mot. I
dag vill jag i stället ta upp rättstryggheten.
Förra veckan hade jag förmånen att få vara i FN
på en extra generalförsamling på temat Kvinna 2000,
jämställdhet mellan könen, utveckling och fred för
det 21:a århundradet. Det var en fantastisk upplevelse
och det var intressant och engagerande. Generalsek-
reterare Kofi Annan pekade på problem som finns
kvar över hela världen när det gäller nämnda områ-
den. Särskilt gäller det då rättstryggheten.
Familjevåldet, som också drabbar en mängd barn,
minskar inte. Hedersmord - eller, med en riktigare
beteckning, vanhedersmord - inträffar fortfarande,
också i Sverige; det vet vi. Våldtäkter och grupp-
våldtäkter drabbar många unga flickor och kvinnor.
Den som vill se ser att mycket av detta också finns i
Sverige.
Rättstryggheten är otroligt viktig för oss alla. Än-
då anmäls fortfarande 20 000 fall av misshandel mot
kvinnor i Sverige. På många håll i landet är det kö till
trygghetspaket. Rättsintygen är så illa skrivna att de
inte fungerar som bevismedel i domstol. Flertalet
barn i familjevåldssituationer har sociala myndigheter
ingen aning om därför att det inte sker någon anmälan
om att dessa barn är i fara.
Det finns polisdistrikt där utryckningstiden kan
vara en hel timme och inga sociala samverkansplaner
finns. Små tingsrätter ska läggas ned och rehabilite-
ringsprogrammen på fängelserna är i stort sett utrade-
rade.
Centerpartiet anser att mycket energi och pengar
måste satsas på att trygga rättstryggheten och upp-
fylla de mål som vi i denna kammare faktiskt varit
överens om och som vi alla anser anständiga men
som i dag inte uppfylls på det här området.
Fru talman! Vår tid kommer att präglas av ut-
vecklingen av den nya ekonomin, en ekonomi där en
enormt snabb teknikutveckling driver fram samhälls-
förändringar och påverkar och förändrar gamla sam-
band. Det gäller för oss ansvariga politiker att se
denna förändring och att faktiskt också försöka styra
den samhällsutveckling som nu sker.
Centerpartiets traditionella värnande om svaga
grupper gör att vi inte kan tänka oss att stödja det
moderata förslaget om avskaffande av statsskatten,
som ju bara tas ut på höga inkomster. Därmed lämnas
ju alla med låga inkomster i sticket. I stället vill vi i
Centerpartiet i vårt nya stora förnyelsearbete försöka
hitta politiska reformer som kan ge människor en
grundläggande trygghet i denna värld av förändring.
Därför har vi föreslagit och fått igenom, i samarbete
med Socialdemokraterna, en satsning på vården.
Totalt förs hela 8 miljarder till detta område - viktiga
pengar som satsas på den nära läkarvården på
vårdcentraler, på psykiskt sjuka - där är behoven
jättestora - och på omsorgen om de äldre. Där vet vi
alla att förbättringar behöver ske. Vidare gäller det
satsningar på mångfald inom vård och omsorg.
Klassisk socialdemokratisk politik - nu dragen åt
vänster genom hotet från Gudrun Schyman och
Vänsterpartiets kongressbeslut - ger dock trygghet
bara åt dem som finns innanför de godkända ramarna.
Man ska husvagn, skulle jag nästan vilja säga - man
ska ha fast jobb på heltid och vara medlem i facket.
Unga, studerande, invandrare, hemmafruar, projek-
tanställda, arbetslösa och egenföretagare på deltid får
alla problem med det här systemtänkandet.
Sjukpenningen räcker inte. Rapportering till bo-
stadsbidrag är enormt svårt. Beskattningen av in-
komst börjar med 30 % redan vid en årsinkomst på
8 800 kr. Föräldrapengens grundnivå går det inte att
leva på. Pensionärer med låg eller ingen inkomst
glöms i budgetarbete efter budgetarbete.
För de här grupperna föreslår vi förbättrade studi-
emedel, en höjning av grundavdraget till 15 000 kr
per år, en pensionstillskottshöjning med 3 300 kr per
år och en höjning av grundersättningen i föräldraför-
säkringen till 150 kr per dag.
Den nya ekonomin och den nya tiden måste också
kombinera grundtrygghet med snabbhet och flexibi-
litet och med ökad valfrihet och ökad mångfald. Det
är här som socialdemokratin inte hänger med.
Friskolor med ny pedagogik ses som ett hot. Privata
etableringar i vården ses som ett bekymmer på pri-
märvårdsnivån och som ett stort hot på sjukhusnivån.
Kommuner ska inte få sälja sina bostadsbolag om det
demokratiskt valda kommunfullmäktige faktiskt vill
det. Privata barnomsorgsalternativ förhindras att
etablera sig eller trängs ut. Maxtaxan stöder 75 % av
barnen men inte de 25 % för vilka familjen funnit
egna barnomsorgsalternativ.
Människor som lever i vår tid kräver mycket stör-
re valfrihet än man gjorde för bara 20 år sedan. Där-
för måste våra välfärds- och trygghetssystem kombi-
nera grundtrygghet med valfrihet och flexibilitet.
Detta kräver stora strukturreformer, politisk föränd-
ringsvilja och mod.
I dag drivs majoritetens politik tillbaka, längre in i
de fasta ramarnas samhälle, precis på tvärs mot annan
utveckling. Centerpartiet vill ha en annan utveckling i
Sverige. Delar av detta utvecklingsarbete redovisas i
vår motion som ligger till grund för en egen reserva-
tion om den ekonomiska politikens inriktning.
Jag yrkar bifall till reservation nr 14. Vad gäller
sysselsättning, konkurrens och företagande yrkar jag
bifall till den reservation som Centerpartiet, Folkpar-
tiet, Kristdemokraterna och Moderaterna har gemen-
samt. Självfallet står jag bakom våra övriga yrkanden
men för tids vinnande stannar jag vid detta.