Herr talman! Låt mig först ta upp frågan om u-
landsbiståndet. Vi vet en sak, och det är att det inte
finns någonting som har gjort så mycket för fattiga
länder och fattiga människor som fri handel. Vi kan
se det runtomkring i världen. I de länder och de sam-
hällen som ägnar sig åt fri handel och öppna ekono-
mier har fattigdomen bekämpats genom ett växande
välstånd.
Samtidigt kan vi också se att i de länder som har
satt sin tillit till bistånd från andra länder och som
blivit alltmer beroende av bistånd har fattigdomen
bitit sig fast. Det är ibland skrämmande att se resul-
tatet när man jämför pärlbandet av de främsta svenska
biståndsländerna med de dynamiska nya ekonomierna
som vuxit fram.
Fri handel betyder oerhört mycket för att bekämpa
fattigdom. Miljöpartiet är det parti i Sveriges riksdag
som mest intensivt har motverkat och bekämpat fri
handel. När WTO-förhandlingarna bröt samman
konstaterade Birger Schlaug att det var bra att de
gjorde det.
Mot bakgrund av hur verkligheten ser ut - att fri
handel har gett tidigare fattiga länder och fattiga
människor nytt välstånd och nya möjligheter - skulle
jag vilja fråga Matz Hammarström hur ni moraliskt
och ekonomiskt kan förklara att ni är det parti som
mest bekämpar den fria handeln med protektionistis-
ka argument som hör hemma i svunna tider.
Sedan har jag en annan fråga som gäller familje-
politiken. Ni hade möjligheter att välja en annan ut-
formning som innebar att föräldrarna skulle få stödet,
men ni valde att kommunerna skulle få det. Jag skulle
vilja be Matz Hammarström att förklara vari det klo-
ka ideologiska vägvalet låg när ni valde att inte låta
föräldrar bestämma mer genom att få stödet. I stället
vill ni göra redan starka kommuner ännu starkare. Ge
den miljöpolitiskt ideologiskt grundade förklaringen
till varför det var bra! Varför skulle inte föräldrarna
få ökad makt?