Herr talman! Nu är ju inte Lena Ek här, men hon
kanske följer debatten någon annanstans. Citaten ur
dikter och annat var intressanta. Lena Ek valde att
citera ur Peps Perssons Hög standard. Om Lena Ek
verkligen lyssnar på den texten kanske hon skulle
söka sig andra kompisar i riksdagen än Odell och
Hökmark. Hög standard innehåller ju en grundläg-
gande kritik mot hela vår civilisation och dess tillväxt
och statusjakt.
Herr talman! Samarbetet mellan Socialdemokra-
terna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna håller
bättre än vad somliga trott och hoppats. Än en gång
står en riksdagsmajoritet i begrepp att ställa sig bak-
om en stark rödgrön vårproposition. Jag vill också
passa på att tacka Johan Lönnroth, Jan Bergqvist och
Bosse Ringholm för ett gott samarbete.
De borgerliga partiernas kritik känns igen. Det är
så tröttande att Mats Odell och Gunnar Hökmark i
varje debatt fortsätter att beskriva Sverige som ett
land som inte är förberett för framtiden, som har
dåligt företagsklimat, som är ett land som kapital och
kunskap flyr. Detta är och förblir en falsk bild, en
svartmålning av verkligheten. Jag har sagt det förut,
men måste alltså säga det igen: Kunskap flyr inte
landet. Det är en myt odlad av sådana som Odell och
Hökmark.
För att ta ett exempel fanns det i Sverige 70 000
civilingenjörer 1998. Bara 900 av dessa - drygt 1 % -
valde att lämna landet. Drygt hälften kom tillbaka.
Dessutom invandrar det civilingenjörer till Sverige.
Statistiska centralbyrån har påpekat att många gör
felet att jämföra det totala antalet utvandrade civilin-
genjörer - alltså 900 - med antalet nyutexaminerade
civilingenjörer, 3 300 per år. Det är genom sådana
haltande jämförelser som man får rubriker som Var
fjärde civilingenjör lämnar Sverige. Men den kor-
rekta siffran är alltså att ca 2 % av de nyutexaminera-
de utvandrar. Sedan kommer ungefär hälften tillbaka
med nya kunskaper från andra länder.
Inte heller kapital flyr landet. Det är i alla fall inte
mer som flyter ut än vad som flyter in.
Och företagsklimatet är det inget större fel på. In-
ternationella bedömare klassade Sverige förra året
som ett av de fem främsta länderna i världen när det
gäller konkurrenskraft för företagsetableringar. Nät-
verket Global Leaders of Tomorrow placerar Sverige
i Europatopp när det gäller framtidsberedskap. Så det
vore kanske dags att sluta med svartmålningen av det
svenska företagsklimatet. Den saknar förankring i
verkligheten.
Herr talman! På tal om verkligheten undrar jag
vilka beslut på Miljöpartiets kongress som Mats
Odell etiketterar som verklighetsfrämmande. Det
skulle vara intressant att få besked om det.
Ordet reformer var tveklöst det mest frekventa or-
det i Gunnar Hökmarks inledningsanförande. Men
vad är det för reformer som han vill ha genomförda?
Jo, i huvudsak två: sänkt skatt för höginkomsttagare,
kapitalägare och aktieägare samt sänkta ersättnings-
nivåer i sjukförsäkring, föräldraförsäkring och ar-
betslöshetsförsäkring. Det är riktigt, den typen av
reformer saknas i vårpropositionen. Men vi har andra
reformer, bl.a. på familjepolitikens område.
Barn kommer att få rätt till en förskoleplats obe-
roende av om föräldrarna jobbar, är arbetslösa eller är
hemma och vårdar yngre syskon.
Föräldraförsäkringen förlängs med en månad.
Inom ramen för den förlängningen reserveras två av
månaderna för mamman respektive pappan.
Samma år sänks barnomsorgskostnaderna kraftigt
genom införande av maxtaxa - eller mixtaxa som det
egentligen borde heta sedan vi kommit överens om att
avgiftstaket ska bestå av en kombination av en pro-
centsats och ett krontal. Det är en förändring som har
gjort reformen bättre för låginkomsttagare, ensamstå-
ende och deltidsarbetande.
År 2003 införs också en allmän och kostnadsfri
förskola för fyra- och femåringar.
Dessutom reformeras studiestödssystemet genom
att studiemedlets bidragsdel höjs kraftigt.
"Inga reformer", säger borgarna.
Herr talman! Och Centerpartiet har oförskämdhe-
ten att påstå att regeringens insatser på miljöområdet i
stort sett begränsas till de lokala investeringspro-
gammen. Det är möjligt att det omdömet är en träf-
fande beskrivning av den förra mandatperioden. Men
under de senaste två åren har det - tack vare det röd-
gröna samarbetet - skett stora förbättringar när det
gäller miljöarbetet.
Utöver de kraftiga ökningar som redan tidigare
gjorts innebär vårpropositionen ytterligare förstärk-
ningar av anslaget för markinköp, biotopskydd,
marksanering, kalkning, miljöforskning och mil-
jöövervakning. Dessutom ska planeringsmål för en
kraftig utbyggnad av vindkraften utarbetas och vikti-
ga järnvägssatsningar ska tidigareläggas. Surt, sade
den centerpartistiska räven.
Herr talman! Så har vi äntligen fått gehör för en
av våra hjärtefrågor. Det är en reform som innebär ett
stort steg på vägen mot ett ekologiskt hållbart sam-
hälle. Under de kommande tio åren ska miljörelate-
ringen av skattesystemet öka genom att en grön
skatteväxling på i storleksordningen 30 miljarder
genomförs. Skatteväxlingen innebär att skatten höjs
på miljöfarliga utsläpp och miljöfarlig energi samti-
digt som den sänks på arbete.
Vi vill sänka både inkomstskatter och arbetsgivar-
avgifter och hoppas att kunna få med oss Socialde-
mokraterna och Vänsterpartiet på detta. Det är viktigt
att sänka arbetsgivaravgifterna om man vill att även
industrin ska omfattas av energiskattehöjningarna,
och det är nödvändigt om vi ska kunna minska ener-
giförbrukningen och de ökande koldioxidutsläppen.
Vi har förbundit oss internationellt att minska våra
koldioxidutsläpp, men de fortsätter att öka i huvudsak
beroende på att vägtrafiken och flygtrafiken ökar. Om
vi ska kunna vrida utvecklingen åt rätt håll krävs
modiga klimatpolitiska beslut här i riksdagen. Det
effektivaste sättet att begränsa utsläppen är att göra
det dyrare att släppa ut, dvs. att höja koldioxidskatten,
och det är en viktig del av en grön skatteväxling.
Om det blir dyrare att använda fossila bränslen
kommer den tekniska utvecklingen att stimuleras.
Nya bränslen och bränslesnålare fordon kommer att
introduceras på marknaden. Moderaternas populist-
iska förslag om sänkt bensinskatt är alltså direkt tek-
nikfientligt.
Herr talman! En fråga av mycket stor betydelse
för vår livskvalitet är arbetstiden. Vi gröna har i
många år arbetat för en sänkning av normalarbetsti-
den, i ett första steg till 35 timmar och på lite längre
sikt till 30 timmar. Detta är en mycket viktig reform.
Mats Odell har alldeles rätt när han säger att ut-
brändheten och sjukskrivningarna ökar. Men jag kan
inte se att han har någon politik för att motverka det-
ta. Det har däremot Miljöpartiet.
Arbetstidsförkortning är uppenbart ett medel för
att minska risken för utbrändhet och för att ge tid och
utrymme för ett liv som inte bara kretsar kring arbe-
tet. Efter flera år med ökad medelarbetstid finns det
hos många en önskan om att förkorta arbetstiden.
I en nyligen gjord undersökning säger 59 % av
svenskarna ja till sänkt arbetstid. Det är dags nu. Mer
fri tid är viktigare än kraftigt ökad konsumtion. Jag
hoppas att Socialdemokraterna ska våga ta detta vik-
tiga steg i höstens budgetförhandlingar.
Den internationella solidariteten är av central be-
tydelse. Därför är det glädjande att det finns en så
bred uppslutning i riksdagen för att höja biståndet och
successivt återgå till nivån 1 % av bruttonationalin-
komsten. Vi tar ett rejält kliv i den riktningen genom
att höja nivån till 0,81 % år 2003. Det är bara Mode-
raterna som, i vanlig ordning, ställer sig vid sidan om
och i stället vill sänka biståndet. Jag säger i vanlig
ordning, för moderaterna är verkligen mycket kon-
sekventa i sin extrema politik. De vill sänkta bistån-
det, trots att världens fattiga ropar på hjälp. De vill
sänka bensinskatten, trots att växthuseffekten hotar
vår framtid. De vill avveckla den statliga inkomst-
skatten, trots att det bara gynnar dem som har det gott
ställt. De vill införa en karensdag till och sänka er-
sättningsnivån i sjukförsäkring, föräldraförsäkring
och arbetslöshetsförsäkring.
Det är gott att Moderaterna inte har något större
stöd för sin politik, i alla fall inte hos alla de övriga
borgerliga partierna. Det innebär också att det inte
finns något samlat reellt borgerligt budgetalternativ. I
vissa frågor finns det en gemensam nämnare, i andra
inte alls.
Men det finns inslag i mittenpartiernas, om man
nu kan kalla dem så, budgetförslag som är sympatis-
ka. Jag delar t.ex. Centerpartiets avvisande hållning
till EMU och tycker att det är mycket bra att det så
tydligt framgår av betänkandet att frågan ska under-
ställas svenska folket för prövning i en folkomröst-
ning.
Jag delar Folkpartiets åsikt om att överskottsmålet
för statens finanser ska höjas till 2 ½ % av BNP, så
att avbetalningen av statsskulden kan öka.
Jag delar Centerpartiets och Kristdemokraternas
önskan att garantinivån i föräldraförsäkringen ska
höjas. Det är en fråga som vi har drivit och kommer
att fortsätta att driva.
Jag delar de borgerliga partiernas uppfattning att
sambeskattningen av äkta makar ska slopas. Det är
något som vi nog ska kunna ordna i höstens budget-
förhandlingar, tror jag.
Avslutningsvis, herr talman, en liten fråga. För att
kunna finansiera sina omfattande skattesänkningar
säger både Moderaterna och Folkpartiet att kommu-
nernas verksamhet ska koncentreras till kärnverk-
samheten. Det skulle vara intressant att få höra deras
definition på vad som ingår i kommunens kärnverk-
samhet. Hör sådant som kultur- och fritidsverksamhet
dit t.ex.? Vad händer med den kommunala mu-
sikskolan i Moderaternas värld?