Fru talman! Jag tycker det var tämligen dåliga ar-
gument som Jan Bergqvist kom med. Det sista var
verkligen en bisarr undanflykt. Riksdagen har ju
aldrig fattat beslut om några rimliga överskottsmål år
för år. Vad vi har att ta ställning till i dag är ju inrikt-
ningen på den ekonomiska politiken. Det är det da-
gens beslut handlar om. Då är det väl rimligt att vi tar
just inriktningen på den ekonomiska politiken i dag
och inte skjuter det till i höst.
Förra hösten hade vi ju samma debatt. Då fattade
vi beslut om 2 %, mot vår vilja. Sedan blir det mer,
och då är ni så glada för då uppfyller vi det långsikti-
ga budgetmålet. Men ni kommer ju inte i höst heller
att våga stå upp och säga till Bosse Ringholm att det
faktiskt ska vara riksdagen som fattar beslut om de
långsiktiga utgiftsmålen.
När det sedan gäller arbetsmarknadspolitiken är
det uppenbart att finansutskottets ordförande inte kan
skilja på en reformering av a-kassan och pengar till
arbetsmarknadsåtgärder. Det tycker jag låter lite oro-
väckande. Men det är väl likafullt bättre att fatta ett
beslut om den totala nivån och ramen nu än att i höst
göra som ni har gjort vartenda år, och säkert gör i
höst igen, nämligen dra ned på beloppen. Då blir det
mycket mer ryckigt. Då blir det ute på varje förmed-
ling: Oops, nu ska vi halvera i september. Det blir
mycket svårare, och då drabbas människor. Därför
vore det mycket bättre att ha en mer långsiktig håll-
ning och fatta besluten om detta i god tid.
Jag tycker att Jan Bergqvist och majoriteten kan
gå hem och fundera ett par varv till på vad själva
meningen med riksdagsbehandlingen av inriktningen
på den ekonomiska politiken är. Ni redovisar ju ingen
inriktning på skattepolitiken, ingen inriktning på den
övergripande budgetpolitiken och ingen vettig inrikt-
ning på de områden som handlar om de framtida
ekonomiska möjligheterna för jobb och företagande.