Herr talman! Unifem - FN:s organ för kvinnofrå-
gor - är väldigt tydligt när det gäller att vägen till
jämställdhet och kvinnors framsteg just handlar om
ekonomiska framsteg. Jag tror att världens kvinnor av
ganska bitter egen erfarenhet vet att det inte är kortare
arbetstid som ger mer ekonomiska resurser. En av de
största skillnaderna mellan kvinnor och män handlar
om just ekonomisk makt och att kvinnor har mindre
ekonomisk makt inte bara i samhället i stort utan
också i sin egen vardag. Det är väl ingen slump att de
kvinnodominerade fackförbunden inte i sina avtals-
förhandlingar driver arbetstidsförkortningar. De vet
att detta måste betalas. Kvinnor vet att det alltid är
kvinnor som får betala det högsta priset när man gör
den typen av reformer. Därför tycker jag att er ar-
betstidspolitik är just rent och skärt solochvårande.
Gå ut och fråga svenskar om de föredrar att vara
rika och friska eller fattiga och sjuka. Det är klart att
de föredrar att vara rika och friska, på samma sätt
som de föredrar att jobba mindre än att jobba mer.
Men när man kompletterar med frågeställningen hur
det ska betalas är kvinnorna inte lika angelägna läng-
re, utan de vill hellre ha mera pengar.
Sedan tycker jag att den andra fråga som Vänster-
partiet tar upp inte heller handlar om feminism utan
raka motsatsen till det. Det handlar just om att man
ska se till att den könssegregerade arbetsmarknaden
ska bestå och att kvinnor även i fortsättningen ska
vara hänvisade till jobb inom den offentliga sektorn.
Kvinnor ska inte få samma möjligheter som män att
driva verksamhet i egen regi, kunna förverkliga sina
egna idéer och vad gäller den service de är beroende
av kunna välja mellan olika företag eller olika servi-
ceinrättningar som kan ge dem det de vill ha, som ger
just makt i den egna vardagen och möjligheter till
inkomstutveckling och till att t.o.m. kanske kunna
tjäna lite mer pengar om man lyckas med någonting.
Det är på denna punkt som jag menar att Vänster-
partiet i sin jakt på en annan ism än den gamla, som
man vill gömma undan, har bitit sig fast i feminismen
utan att någonsin förstå själva begreppets innebörd.
Jag ska citera Mary Wollstonecraft, en av den li-
berala feminismens riktiga grundmödrar.
Hon skriver att kvinnorna har många olika för-
pliktelser. "Men det handlar om mänskliga plikter,
och jag vidhåller bestämt att de principer som bör
styra uppfyllandet av dessa måste vara desamma för
båda könen" skriver hon.
Det är det, Johan Lönnroth, som jämställdhet och
feminism handlar om. Kvinnor och män ska ha lika
villkor.