Fru talman! Jag tänkte ta upp samma fråga som
Kenneth Kvist. Det var ett ganska häpnadsväckande
yttrande av Bo Könberg att säga att det för domsto-
larna och universiteten gäller samma förhållanden.
Det är bara att formulera ett mål för den ekonomiska
politiken så kan vi överlåta den helt och hållet till
tjänstemän att genomföra. Det betyder att vi i riksda-
gen skulle kunna minska vårt arbete ganska betydligt.
Vi fattar ganska många beslut helt i onödan enligt det
resonemanget.
Det finns dessutom en fråga till som Bo Könberg
inte riktigt verkar ha funderat igenom ordentligt. Det
är att vi, med den tolkning som majoriteten och även
Folkpartiet gör, är bundna av det som står i Ma-
astrichtfördraget om målen för penningpolitiken. Då
spelar det ingen roll vad vi säger här. Om vi beslutar
om ett annat mål i riksdagen får den nyvalda direktio-
nen, med den tolkning som Bo Könberg gör, ta sina
order från Maastrichtfördraget och från vad som sägs
i EU, inte från Sveriges riksdag. Det tycker jag kan-
ske är det allra mest irriterande och anmärkningsvär-
da. Det är inte på det sättet längre, med den tolkning
som Bo Könberg gör i det här betänkandet, att vi kan
ändra detta nästa vecka om vi har lust.