Fru talman! Den här invändningen var väntad. Jag
tror till skillnad från Kenneth Kvist inte att det nöd-
vändigtvis är så att politikernas strävanden efter att
t.ex. vinna val eller att hantera en svag parlamentarisk
situation i varje ögonblick är så lycklig för medbor-
garna.
Jag tror att det är bra att medborgarna har Riks-
banken såsom en någorlunda garant för långsiktighet
och stabilitet i den ekonomiska politiken. Jag pekade i
mitt anförande på en konflikt mellan kortsiktiga vins-
ter på sysselsättningssidan, som kan vara lockande att
ta fram med hjälp av en hög inflationstakt, och eko-
nomins och medborgarnas långsiktiga intresse av
lägre inflation och bättre sysselsättningsutveckling.
Det är fråga om en rollfördelning - Bo Könberg
var inne på den frågan tidigare - hos domstolar och
universiteten. Jag pekade på möjligheterna att utvidga
detta till en mer oberoende revision som granskar
riksdagens och regeringens beslut i efterhand och
försöker utvärdera dem.
Det är fråga om olika uppfattning om hur involve-
rade politiker skall vara i enskilda fall och enskilda
beslut. Det fanns ett slagord i slutet av 60-talet och
början av 70-talet, som Kenneth Kvist sannolikt lever
med fortfarande: Politik är allt - allt är politik. Jag
tror att det är fel. Det är olyckligt för väljarna, med-
borgarna, om politik skulle genomsyra varje del av
samhällslivet. Det är viktigt för en väl fungerande
demokrati att ha en rollfördelning. Det är inte till
nackdel att i viss utsträckning avlasta riksdagen en del
politiska beslut, så att den bättre kan koncentrera sig
på större, viktigare och centralare delar av beslutsfat-
tandet.