Fru talman! Bo Könberg måste ju förstå skillna-
den. Vi överlåter inte politiken till domstolarna.
Domstolarna får alltså inte bestämma brottslagstift-
ningspolitiken eller politiken i något annat hänseende.
De dömer efter de lagar och de politiska beslut som
riksdagen i den meningen fattar. Sedan har de själv-
ständighet, och det systemet är bra och skall värnas.
Men Riksbankens ledning får till sig en del av den
ekonomiska politiken som den självsvåldigt, utan
möjlighet för påverkan från politiska instanser och
utan att den är politiskt avsättbar, skall kunna besluta
om. Det är alltså en väldig skillnad. Det är snarast så
som vi överförde en del av lagstiftningen till domsto-
larna. Det vet jag att Könberg inte är för. Därför hal-
tar jämförelsen något.
Om EU-fördraget tvingar oss att ta det andra ste-
get, då tvingar det oss också att ta det tredje steget. Vi
är lika obehindrade att säga nej till detta andra steg
som vi har varit att fatta beslutet att icke gå in i det
tredje steget. Därför borde vi icke ta det. Det fyller
ingen funktion. Det är kontraproduktivt i den ekono-
miska politiken, och det är ett odemokratiskt beslut.