Fru talman! Det var intressant att höra denna his-
torieskrivning. Jag kan inte säga att jag har kompetens
att avgöra om det var för många "jag" och
"Moderaterna". Det är möjligt att det inte var det, och
då förstår jag att Lars Tobisson är glad och nöjd den-
na dag.
Men det finns naturligtvis några frågor att ställa
efter detta anförande. Lars Tobisson beskriver hur
riksbankerna i Europa har blivit alltmer självständiga,
och att Sverige som i någon sorts dunkel skugga av
Europa har släpat efter. Det är naturligtvis inte alls
sant. Det krävdes nämligen en labourregering i Lon-
don för att hantera riksbanksfrågorna där efter 18 års
högerstyre. Nu är det en socialdemokratisk regering
som lägger fram detta förslag. Ibland kanske man inte
bara skall tala om det egna partiet utan se den politis-
ka processen som växer fram.
När Lars Tobisson gör så pass mycket väsen av
Riksbankens oberoende, vilket är åsikter som jag på
flera punkter delar, är frågan varför varken han i fi-
nansutskottet eller hans moderata kamrater i konstitu-
tionsutskottet var redo att vara så tydliga i frågan om
oberoendet att de lät bli att skriva de särskilda yttran-
den de skrivit. Där är ju moderaterna inte redo att
säga att banken skall vara så oberoende att det är
fullständigt klarlagt hur oförvitligheten ser ut bland de
främsta beslutsfattarna i Riksbanken. Och varför är
moderaterna så tveksamma till en karenstid som na-
turligtvis innebär att man stärker förtroendefrågan?
Hade man fullföljt den linje som Lars Tobisson nu
talar om hade det varit konsekvent att vara både
transparent, offentlig och oberoende i de här frågorna.