Fru talman! Det är sällan man kan säga att det är
samma sak. Jag har inte påstått att det är samma sak
med domstolarna som det är med det vi nu diskuterar,
Riksbanken. Vad jag har sagt är att vi i denna kamma-
re bestämmer vilka regler som skall gälla för olika
institutioner i vårt samhälle. Vi tycks ha kommit fram
till en lösning som Kenneth Kvist och jag är överens
om när det gäller domstolarna. Det är bra. Nu diskute-
rar vi vilka regler som skall gälla för Riksbanken. De
reglerna får Riksbanken hålla sig inom. Skulle det
någon gång bli majoritet bland svenska folket för en
annan ordning får man förstås riva upp de reglerna.
Det är så det går till i en demokrati.
Vad gäller det andra och det tredje steget tycker
jag fortfarande att det är en märklig ordning. Det finns
goda skäl för att hävda att vi i samband med anslut-
ningen till EU också förbundit oss, under vissa vill-
kor, att införa en gemensam valuta. Samtidigt är det
uppenbart att det är en tingens ordning som inte bör
genomföras i vårt land om inte det finns en tydlig
folklig viljeyttring på den punkten. Att av det dra
slutsatsen att vi inte skall genomföra de ändringar
som införandet av det andra steget innebär är mycket
märkligt. Jag vet inte om Kenneth Kvist av detta
skulle dra slutsatsen att vi inte behöver följa några av
de anslutningsbestämmelser som vi åtagit oss att följa.