Fru talman! Det är intressant att USA plötsligt blir
ett gott exempel på hur en centralbank kan fungera.
Jag är inte säker på att Miljöpartiet följer med så
speciellt länge i modellbilden. Men jag är definitivt
inte ointresserad av en internationell reglering för att
hitta vägar för att ta in pengar från och kanske i någon
mån reglera och därmed begränsa den överdrivna
valutaspekulation som vi upplevt i världen under 90-
talet. Just nu är det Asien som drabbas med allt vad
det innebär. Vi får kanske återkomma till hur det
skulle kunna se ut.
Jag tycker att man målar upp spöken och är orolig
i överkant. Jag vet ju att det har blivit en väldig ladd-
ning i begreppet fast penningvärde eller prisstabili-
tetsmålet, men jag har litet svårt för att se det så fri-
kopplat från den ekonomiska politiken i övrigt som
Peter Eriksson tycks göra. Det står ju så tydligt i pro-
positionen, och jag tycker att det beskriver läget för
den penningpolitiska diskussionen inom ramen för
ekonomisk politik. Riksbanken skall därutöver, utan
att åsidosätta prisstabilitetsmålet, stödja målet för den
allmänekonomiska politiken i syfte att uppnå hållbar
tillväxt och hög sysselsättning.
Det är självklart att detta hänger ihop. Men fortfa-
rande får vi inga svar på om det finns särskilda para-
disvärldar eller drömvärldar i 80-talets inflationseko-
nomi eller i 1992 års valutafall. Det är den nya histo-
rien som vi kan relatera de här förslagen till. Det är i
det perspektivet vi måste se det. Där tycker jag att det
vore spännande om Miljöpartiet vill föra en konsek-
vent dialog eller debatt och faktiskt ge sig in i den här
typen av frågor så att man inte hamnar litet för mycket
i ett bakåttänkande, i tal om nya och gamla religioner.
Man måste se detta som en politisk diskussion som vi
kan föra just här och just nu.