Fru talman! Bo Könberg försöker här göra en liten
demagogisk fint. Han jämför Riksbankens självstän-
dighet med domstolarnas. Det är dock en väsentlig
skillnad. Domstolarnas självständighet går ut på att
döma utifrån de lagar som riksdagen beslutar om.
Domstolarna är alltså inte lagstiftande, de är inte
politikskapande utan lagtolkande.
Vad däremot Riksbankens självständighet handlar
om är att ett stycke politik överförs till en samling
experter som inte får påverkas av politiska eller de-
mokratiskt valda instanser. De har visserligen fått en
överinstruktion, nämligen fast penningvärde. Bo
Könberg säger att det blir en bättre politik i det och
hänvisar där vid sidan av debatten till en kollega. Men
där skall vi ha den ståndaktige tennsoldatens politik.
Oavsett vad som händer i samhället skall en av sam-
hällets mäktiga institutioner alltid hävda en och sam-
ma ståndpunkt. Trots att det kanske finns andra för
tillfället viktigare sociala mål som kan uppnås görs
detta sakrosankt. Jag menar att det är olyckligt. Detta
är en inskränkning i demokratin. Det är en politik för
högre arbetslöshet.